Är det rätt eller fel att söka samarbeten över de traditionella blockgränserna?
Under en höst och vinter som präglats av det som beskrivits som ett »regeringskaos« har frågan ställts på sin spets. Resultatet blev att något som länge varit vanligt i både regioner och kommuner plötsligt har blivit en realitet även i riksdagen.
Följdfrågorna är många. Är det rätt att i en förhandling låta vissa delar av den liberala politiken läggas på hyllan för att få igenom andra? Vem avgör vilka liberala reformer som är viktigast just nu?
Liberalismens grundtanke är förstås att låta människor själva styra över sina liv och ta de beslut som man tror ska leda till största möjliga lycka och livskvalitet. Ändå måste partistyrelserna i de liberala partierna bestämma sig för vilka friheter som är »viktigast«.
I mitt hemlän Västernorrland har det efter valet uppstått ett antal nya och i tilltagande grad häpnadsväckande samarbeten.
I Örnsköldsvik har Centerpartiet – tillsammans med allianskollegerna! – en överenskommelse med Socialdemokraterna om att låta maktpartiet fortsätta styra i minoritet, i utbyte mot större insyn i nämnder genom fler viceordförandeposter och vissa liberala reformer. Bland annat ska valfrihet införas i äldreomsorgen.
Som motpol har vi Härnösands kommun där Kristdemokraterna klev av allianssamarbetet och nu går armkrok med Socialdemokraterna (Ebba Busch Thor är gissningsvis inte jättenöjd…).
Även i regionen föll allianssamarbetet och Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna trängs nu vid rodret för det alltjämt sjunkande skeppet. Som liberal i djupröda Ådalen är man tämligen luttrad. Särskilt vad gäller den regionala nivån… Den enda någotsånär liberala vägen framåt tycks nu vara att lägga ner regionerna helt och hållet. Det finns ju ändå ingen som vågar driva någon liberal agenda och försöka reformera organisationerna som dras med både enorma underskott och omöjliga uppgifter.
Till sist är vi framme vid den mest genomarbetade men samtidigt mest omskakande förändringen. Den hemma i Sollefteå. Här har Centerpartiet bildat en koalition tillsammans med lokala Västra Initiativet och Vänsterpartiet (!) för att på så sätt bryta Socialdemokraternas maktdominans i en kommun där S styrt i stort sett ohotat sedan den stora kommunreformen.
Sollefteå har länge varit ett praktexempel på en kommun som vuxit ihop med det i Sverige länge allsmäktiga Socialdemokraterna. Alla förslag som kommit från andra än Partiet har oavsett innehåll avfärdats som dåliga. Även när det lika gärna hade kunnat varit socialdemokratisk politik har de ansetts dåliga. De var ju inte partiets egna.
När det gäller landsbygden har Socialdemokraterna lagt ner alla skolor och ålderdomshem som man kunnat utan att överbelasta de centralt belägna enheterna allt för mycket. Även infrastruktur i form av vägar, broar och belysning har försummats till förmån för satsningar i centralorten.
När det gäller vår tids viktigaste infrastruktursatsning – bredbandsutbyggnaden – så har merparten av de projekt som ska genomföras på andra ställen än i centrala Sollefteå lämnats över helt till de boende. Inte nog med det: Det kommunala bredbandsbolaget har dessutom konkurrerat ut de privata aktörer som velat bygga, bara för att när alla andra alternativt fallit själva backa ur med hänvisning till för få anmälda intressenter.
En annan följd av att Socialdemokraterna prenumererat på makten i årtionden är att man hittat ständigt fler områden att kommunalisera. Sollefteå har i dag ett av landets största offentliga skogsinnehav och har även »satsat« i sammanhanget ofattbara femhundra miljoner kronor på att köpa ett vattenkraftverk.
Därtill drivs ett flertal verksamheter i direkt konkurrens med det lokala näringslivet. Som exempel kan nämnas kommunal gräsklippning och trädgårdsarbete med en prissättning som inte hade kommit i närheten av privata alternativ ens om RUT-avdraget hade varit 90 procent. Eller vad sägs om att kommunhusets café säljer flest räkmackor i staden?
Ja, allt är så ingrott att vänster- och centerpartister till sist gjort gemensam sak.
I överenskommelsen mellan de nya politiska vännerna i Sollefteå finns flera bra saker, som ett ökat fokus på företagares villkor och en uppsnabbad process för tillståndsgivning. Men där gapar också tomt i termer av välbehövliga valfrihetsreformer inom omsorgen, vilket Centerpartiet alltså tvingat till sig i opposition i Örnsköldsvik. Inte heller verkar man ha letat särskilt länge i kommunens budget efter besparingar. I alla fall inte så att det finns några utsikter om skattesänkningar.
Vilka av alla knäppa konstellationer i Västernorrland som leder till störst ökning av friheten är skrivet i stjärnorna. Men jag lovar att återkomma om saken!
Kristoffer Svensson Sellin är liberalt sinnad egenföretagare som lever och verkar i Sollefteå, Västernorrland.
kristoffer.svenssonsellin@gmail.com