Det är skillnad på att vara borgerlig och att vara liberal. Särskilt i Skåne. Det har riksdagsledamot Niels Paarup-Petersen (C) blivit smärtsamt medveten om den sista tiden.
Skåne har ofta varit före resten av Sverige, till stor del på grund av närheten till kontinenten. I Skåne är till exempel synen på både missbrukare och alkoholmonopol lyckligtvis mer kontinental än i resten av Sverige. Men tyvärr har Skåne också gått före när det kommer till att bli inspirerad av nationalistiska partiers framfart i resten av Europa. Skåne är Sverigedemokraternas starkaste fäste och partiet blev störst i 19 av länets 33 kommuner i riksdagsvalet och i 11 kommuner i kommunalvalet.
Denna politiska verklighet påverkar hela borgerligheten och inte minst liberalers funderingar kring vilka som kan anses vara naturliga samarbetspartners.
De senaste månaderna har det blivit uppenbart att det finns en tydlig borgerlig, och även en liberal, splittring om vad den politiska kampen egentligen handlar om i Sverige i dag. Är det en kamp mot socialism och högt skattetryck? För näringsfrihet och marknadsekonomi? För individens frihet att bestämma över sitt liv och välja sina egna utryck i alla dess former? Det är klassiskt liberala frågor som gett liberaler en naturlig hemvist i borgerligheten. Men vad händer när ens vänner hittar nya kompisar som är lika mycket klassiska vänsterfiender som motståndare till grundläggande liberala värden? Den frågan står vi inför i Skåne.
Här anser en ansenlig del av M att blåsippan är en lika bra, eller bättre, samarbetspartner än blåklinten och fyrklövern. För den delen av Ulf Kristerssons parti brukar kampen mot socialism och skatter stå högt. Så långt allt gott. Att varje individ får behålla en rimlig del av frukten av sitt arbete är en lika självklar liberal som borgerlig princip. Kampen står här ofta mot S, som blivit ett parti för de tjänstemän som lever på skatten framför de arbetare som betalar den. Men för en liberal står låga skatter inte över alla andra värden.
En av förkämparna för att M ska närma sig SD är Staffanstorps starke man Christian Sonesson som numera styr tillsammans med SD. Sonesson har sedan han valde att samarbeta med SD efter valet varit i öppen konflikt med sin partiledning. Det hade varit möjligt att skapa majoritet med Allianspartierna i Staffanstorp, men enligt Sonesson gick flera av Allianspartierna för långt till vänster just när det kommer till skatten. Inför valet presenterade C, L och KD i Staffanstorp nämligen ett gemensamt förslag till skattehöjning. Därför bröt man med Alliansen och skapade ett styre med SD, enligt Sonesson.
Men var det verkligen skatterna som var så avgörande att M valde nationalister framför liberaler? Efter valet har M själva höjt skatten i Staffanstorp och eftersom Region Skåne, även den moderatledd, också höjt skatten så får invånarna i Staffanstorp nu det stora nöjet att betala 79 öre mer i skatt än under förra året.
Så om skatten inte är viktig, vad är det egentligen det handlar om när ett borgerligt parti väljer nationalister före liberaler? Ja, inte är det näringsfriheten. SD:s syn på fackförbund, internationell handel och konkurrens är lika röd som en skånesosses. Att tro att SD kommer att vara en stark partner i kampen för ett friare näringsliv är lika dumt som att tro att V skulle vara en stark partner för individens frihet.
Vad finns då kvar? Jo, M i Staffanstorp gick till val på ett kommunalt flyktingstopp. Och i motsats till löftet om att hålla skatten låg är det ett löfte som M i Staffanstorp gör allt för att hålla. Det är därför SD är mer intressanta än Allianspartierna. Det handlar inte om vänster och höger. Det handlar inte om skatter. Det handlar om synen på Sverige och på de människor som bor här och som kommer hit.
Tiggeriförbud, integrationsplikt och motstånd mot att behöva hjälpa flyktingar. Det är vad M och SD presenterade som de viktigaste delarna av sin gemensamma plattform för Staffanstorp.
Högre skatter och lägre tolerans. Det är den nya linjen som, med M i Staffanstorp i spetsen, representeras av allt större delar av M och KD runtom i Sverige. Det är möjligt att det numera är en borgerlig politik. Men liberal är den inte.
Om valet för oss liberaler framgent är mellan denna typ av blåbrunt nationalistsosseri eller rödgrönt klimatsosseri blir valet inte svårt för min del. Och jag hoppas att det inte heller blir det för andra liberaler runt om i landet.
Niels Paarup-Petersen är riksdagsledamot för Centerpartiet i Malmö.
@nielspaarup
niels.paarup-petersen@riksdagen.se