Monki-feministen som dumpar killen har blandat ihop orden »självständighet« och »ensamhet«. Lyssna inte på dem som säger att kvinnor ska bli som män ofta har varit. Det skriver Frida Jansson.
»Kasta din kille« står det sprayat i rosa vid tunnelbaneingången. Att den heterosexuella relationen hindrar kvinnor från att nå sin fulla potential är inte en ny idé, men den har fått större genomslag sedan kvinnligt entreprenörskap blev en grundbult i den feministiska kampen (någon måste ju kränga överprisat schampoo på apoteket i rosa askar!). På ungtjejstwitter läser jag att nyckeln till en jämställd relation är att göra klart för sin partner att han inte kommer i främsta rummet, för det gör karriären. På ett gammalt vykort jag sparat, som Liberala Kvinnor tryckt upp, står det »Pojkvänner kommer och går, akademiska poäng består«. Den moderna feministiska doktrinen verkar gå ut på att kvinnor ska bete sig som män, jobba som män och fucka upp som män.
Samtidigt som kvinnor inte ska prioritera sina pojkvänner så ska pojkvännerna vara tacksamma över att de fått privilegiet att vara tillsammans med en sådan kvinna. Eller med vilken kvinna som helst, egentligen. Kvinnor kan nämligen inte göra någonting fel. Den kvinnliga företagsledaren som krossar glastak, studenten som räcker upp handen, hon som delar ut posten på morgonen. Alla är queens. Vill du göra karriär? Bra, vi behöver fler kvinnor som tar för sig. Vill du inte göra karriär? Bra, vi behöver inte fler kvinnor som sliter för att passa in i en patriarkal värld. Därför ska vi trycka upp tröjor med genomskinliga feministiska budskap åt varandra, hålla varandras händer och noga analysera varandras mens.
Att alltid vara och veta bäst i egenskap av att vara tjej, och att egentligen strunta i sin pojkvän, för att en massa killar gjort det innan en själv kom i en relation, betraktas som nödvändiga komponenter i en jämställd relation enligt den inbitna tjejisten. Men det är nog inte en hållbar utgångspunkt för en i faktisk mening bra relation.
I jakten på att vara självständig till varje pris är det lätt att glömma bort vad ett förhållande faktiskt innebär: att vara beroende av en annan människa. Det klassiskt patriarkala mönstret som tidigare bedömts vara skadligt för människor blir ju inte mindre skadligt för att en tjej approprierar ett manligt skitbeteende och sen möter sin kille i dörröppningen med ett skrik; »Jag är en bitch, whatever. Det har jag läst på en tröja från Monki!«
Trots att vi avhumaniserat kvinnor och gjort dem till vandrande politiska statements är killar såklart lika värdelösa som de alltid varit. De spelar FIFA i stället för att utbilda sig, tror att kommunikation är en smak, typ som »umami«, och klarar inte av att tänka och dricka en kopp kaffe på samma gång. Men ingången att ens kille är skräp, och man själv är felfri, är ganska dålig att ha i ett bråk om vem som ska diska eller vem som inte gillar den andres föräldrar.
Sanningen är att ingen är felfri oavsett kön och att en relation handlar om att utplåna sig själv, till förmån för varandra.
Det motsatta synsättet: att se sin partner som en otymplig möbel – »den kan väl få vara där, men är ofta i vägen« – som hindrar en från att göra karriär och sen tycka att ens kille ska tacka sin lyckliga stjärna för att han får stå i hallen och samla damm – kommer antagligen att leda till att man blir ganska ensam.
Politiseringen av nära relationer är någonting som resulterar i ett evighetspusslande av olika maktordningar, vilket ibland kanske ger utdelning, men oftast bara leder till blindhet för egna brister.
Att leva med en annan människa är inte ett konstant bechdeltest. Kvinnor står inte och dunkar huvudet mot en vägg för att de har århundradets största politiska skuld att håva in, men vad tjänar det för syfte egentligen?
Den som twittrar att killen är skräp och sprayar något pseudofeministiskt med rosa färg på en vägg vid en tunnelbaneingång känner sig kanske självständig i en halv sekund. Men med det ingångsvärdet till en relation är det kanske lika bra att bli tillsammans med sitt kylskåp. Värmen från en verklig människa var ändå aldrig prioriterad till att börja med.
Frida Jansson är ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Skåne.
@relativtkomplex
frida.jansson@luf.se