Skip to content
Perspektiv

Välstånd kräver våldsparaply

För att den osynliga handen ska fungera krävs också en synlig hand. Utan institutioner som upprätthåller personlig säkerhet och äganderätter uteblir ekonomisk utveckling. Gustav Juntti har träffat Stanfordprofessorn Barry Weingast – ledande expert på våldets historia, och en hängiven läsare av Adam Smith.

Människor som studerar förutsättningar för ekonomisk utveckling med hjälp av räntenivåer från tiden runt 1688 års Ärorika revolution (The Glorious Revolution) är intressanta. Än mer intressanta är de som gör det ur ett våldsperspektiv, ihop med Nobelpristagaren Douglass North.

Barry Weingast, statsvetenskapsprofessor vid Stanforduniversitetet, har gjort allt detta och mer. Därför är han i Sverige för att ge årets Heckscherföreläsning på Handelshögskolan i Stockholm, med vilken han vill utse den skotske filosofen Adam Smith som inte bara fadern av ekonomisk teori utan också av statsvetenskapen som sådan.

Enligt Weingast är den tredje och minst uppmärksammade boken i Smiths magnum opus, The Wealth of Nations från 1776, den viktigaste och den som har mest att säga om hur ekonomi och samhälle fungerar:

»Alla borde läsa den. Men samtidigt har ekonomer systematiskt förbisett den, och därmed en grundläggande politisk dimension i Smiths teorier om ekonomisk utveckling.«

Våld är nämligen lika centralt i Smiths tankar som i de hos hiphopgruppen Kartellen. Det feodala Europa var länge fast i vad Weingast kallar »våldsfällan«. Byar och städer som sparade och investerade stack ut, vilket fick andra att vilja angripa och överta deras resurser. Rovdjursbeteendet förde med sig en generella ovilja att
sträva framåt.

Weingast refererar till slutsatserna i hans mest kända artikel, den ihop med North från 1989, om hur folket och kungen i England i slutet av 1600-talet enades i kampen mot förtryckande landägare genom att byta skatt mot självägande och skydd. Städernas »säkerhetsparaply« expanderade, produktionen ökade, handeln tilltog och välstånd följde.

Weingast menar att för att den osynliga handen ska fungera krävs också en synlig hand som upprätthåller personlig säkerhet och äganderätter, oftast i form av institutioner och stater:

»Ekonomer avskyr dessa marknadsinterveneringar, men borde se dem ur ett säkerhetsbevarande perspektiv: Våld är ett principiellt hinder för ekonomisk tillväxt, och ju längre våldet får hålla på desto lägre blir alternativkostnaden för varje våldshandling.«

Jag frågar om hans syn på Kinas ekonomiska utveckling, där staten suger upp immateriella tillgångar och erbjuder svagt skydd av äganderätter. Skulle kinesiska megastäder vara produkter av ständigt växande summor av frihet, handel och icke-våld?

Svaret blir att Kina erbjuder relativt stor ekonomisk frihet, men struntar i just den politiska friheten. Landet är det regelbekräftande undantaget.

Ändå menar Weingast att vi kanske måste acceptera att vissa länder fastnat i våldsfällan. Han har kartlagt hur det i regel sker ett våldsamt regimbyte vart sjunde år i utvecklingsländer, men bara vart sextionde i utvecklade länder.

Smiths tredje bok lär inte heller stävja det växande våldet i svenska förorter. Men kanske kan Weingast hjälpa fler att förstå det intrikata förhållandet mellan säkerhet och välstånd. Dagens frånvaro av det förra kommer vara morgondagens frånvaro av det andra. Det gällde för 1600-talets England och gäller för 2000-talets Sverige.

Gustav Juntti är civilekonom och ledamot av Liberal Debatts redaktion.

@gustavheten

gustav.juntti@liberaldebatt.se