Bostadsbyggandet i Stockholm räcker inte till. Detta trots att det finns gott om byggbar mark och fler intresserade byggherrar än på länge. Måste det vara så? André Nilsson menar att det går att bygga mycket mer än vad som görs i dag.
»Sök er ej till Stockholm – 21 000 söker förgäves bostad«. Så lyder den affisch som Stockholm stad lät sätta upp på järnvägsstationer runt om i landet på 40-talet när de bedömde att inflyttningen blivit ohanterbar. Men trots att människor fortsatte att söka sig till huvudstaden så överlevde Stockholm bostadskrisen på det tidiga 1900-talet. Finns viljan går det att klara av även dagens bostadsbrist
Det råder dock ingen brist på olika sätt att förkroppsliga siffrorna bakom Stockholms befolkningstillväxt. Stockholm växer med ett Göteborg på 15 år, år 2020 är Stockholm en miljonstad, Stockholm växer med två fullsatta bussar om dagen. Och visst finns det fog att oroa sig över bristen på bostäder. Skulle alla de snart 600 000 människor som står i Stockholms bostadskö ställa sig på led skulle kön sträcka sig från Riksdagshuset i Stockholm till platsen för Arboga möte, och en bra bit tillbaka.
Befolkningen i Stockholmsregionen har ökat med cirka 35 000 människor årligen de senaste tio åren. Med den befolkningsutvecklingen behöver ungefär 21 000 nya bostäder byggas årligen för att bostadsbristen inte ska fortsätta att öka. Även om byggtakten vissa år nått upp till nivåer som närmat sig detta har byggandet i Stockholmsregionen över tid varit långt ifrån tillräcklig för att möta befolkningsökningen.
Att beräkna efterfrågan på bostäder är inte enkelt och prognoser kan inte ge perfekta svar på hur stor efterfrågan på bostäder verkligen är. Hyresnivåer, priserna på bostadsrätter och det totala utbudet på tillgängliga bostäder styr hur många som faktiskt väljer att flytta. De skenande priserna, den växande bostadskön, och skillnaden mellan byggda bostäder och nya stockholmare visar dock att det hittills inte byggts tillräckligt för att täcka behovet.
Det råder dock ingen brist på ambitioner att öka bostadsbyggandet. Men samtidigt som varje politiskt parti har formuleringar om att förenkla byggprocessen i sina politiska program så gör de regerande partierna förvånansvärt lite för att i någon större mån faktiskt förenkla och förkorta vägen mellan plan och nyckel i dörren. Samtidigt räcker knappt byggmålen som har satts upp till att täcka det behov som befolkningsökningen orsakar.
I Stockholm stad äger kommunen en stor andel av den byggbara marken. Byggaktörer får anmäla intresse till förvaltningen för att tilldelas mark och för att få till en ny detaljplan. Med den bostadsmarknad vi har nu i huvudstaden, med höga bostadsbriser och rekordlåga räntor, står nu rekordmånga intresserade byggaktörer på rad för att få bygga nya bostäder.
Det finns ingen brist på företag som vill bygga bostäder i Stockholm. Det råder heller inte brist på byggbar mark. Problemet är att för få får markanvisningar från kommunen. Även om problem med komplicerade och onödigt inträngande byggnormer och långa processer är allvarliga hinder för bostadsbyggandet är det i nuläget bara politikernas byggvilja, och den offentliga förvaltningens kapacitet, som är grindvakter för att tillräckligt med nya bostäder ska bli till.
Det finns ekonomiska förutsättningar att bygga bostäder i nästan alla delar av Stockholm. Samtidigt varierar Stockholms bebyggelsetäthet kraftigt, även i innerstaden och närförorterna. Det råder som sagt inte brist på byggbar mark, men ska bostadsbristen kunna hanteras långsiktigt måste det byggas tätare för att undvika att det även uppstår brist på byggbara ytor.
Sedan miljonprogrammets dagar har den rådande byggdoktrinen skapat många glesa områden med fristående punkt- och lamellhus, omgärdade av semioffentliga grönområden.
Det finns en uppsjö av problem som uppstått till följd av en sådan stadsplanering: det har vuxit fram segregerade stadsdelar som ofta är avskurna från närområden och saknar egna butiker, skolor och arbetsplatser.
För att bygga bort de problem som miljonprogramsplaneringen bidragit till behöver det nu byggas täta områden, med levande gatuplan och närhet till samhällsfunktioner och butiker. Att bygga tätt i kvartersstruktur skapar både förutsättningar för effektiv kollektivtrafik och bättre möjlighet till att gå och cykla.
Däremot vore det oärligt att inte ta upp andra problem som kvarstår även om mer mark skulle markanvisas och ny bebyggelse skulle bli tätare. Byggbranschen har exempelvis redan nu en allvarlig brist på arbetskraft, och även om byggare kommer in från andra delar av Sverige och EU så drar situationen på byggmarknaden kontinuerligt upp kostnaden.
Samtidigt löser inte fler bostäder direkt problemet med att människor också ska ha råd med en bostad. Hyresrätter är ett alternativ för vissa, men även efter den kö på drygt nio år som behövs för att få en hyresrätt är hyresnivåerna i nybyggda och nyrenoverade hyresrätter inte ett realistiskt alternativ för alla.
Så Går det då att bygga bort bostadsbristen? Det korta svaret är nej. Med några få undantagsperioder har Stockholm alltid haft en bostadsbrist. Oavsett hur mycket som byggs kommer inte alla som vill, ha råd att bo i Stockholm. Men det går att bygga fler bostäder än vad som görs i dag.
Stockholms stads historiska byggtakt har visat att antalet färdigställda bostäder kan lyckas komma ikapp bostadsbristen. Drygt 11 200 bostäder byggdes under rekordåret 1939. Under miljonprogrammets mest intensiva byggår stod 9 300 nya bostäder färdiga för ny familjer. De senaste decenniet har byggtakten successivt ökat till ungefär 7000 bostäder årligen, och det är fullt möjligt att på politisk väg öka den ytterligare.
Att markanvisa fler bostäder och bygga tätare när det väl byggs är inget alexanderhugg för att lösa den bostadsbrist som finns. Men hjärtat av orsakerna till att det byggs för lite är konstruerat. Det finns mark att bygga på och det finns bygg-aktörer som vill uppföra nya hus. Det som saknas för att dessa ska kunna mötas är att de politiska hindren flyttas ur vägen.
André Nilsson har studerat ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och flyttade från Kumla till Stockholm 2009.
@andrelnilsson
andrebjorka@gmail.com