År 2021 firar Göteborg 400 år. Staden planerades en gång så att kronan skulle kunna upplåta odlingsbar mark i centrum. Det lade grunden till en gles och uppdelad stad som präglas och bostadsbrist. Max Sjöberg intervjuar Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia och författare till boken »Göteborg: Mellan segregation och kreativitet«.
Stadsplanering – vad är det?
– När många människor vill bo på samma ställe uppstår problem. Det kan handla om trängsel, trafik och infrastruktur. Genom stadsplanering försöker man åtgärda dessa problem och bringa någon form av ordning.
Hur planerar man en stad?
– Det finns främst två linjer som bryter mot varandra. Det ena är en klassisk, mer spontan process som ger en tät stad där markpriserna i hög grad får slå igenom. Den andra är en modell med starkare styrning där man bygger grannskap och vill sprida ut staden. Jag har alltid förespråkat det första alternativet. De senaste åren har min forskning stärkt min övertygelse. Det beror främst på de fasta investeringarna i form av till exempel gator, infrastruktur och cityområden. När Stockholm började spridas i början av 50-talet fördubblades kommunalskatten och staden upplevde kriser den aldrig hade haft tidigare. Samma sak hände i en mängd andra västerländska städer vid samma tid. Den utspridda staden är ofta inte tillräckligt produktiv
Göteborg är överlägset glesast av våra tre största städer. Varför?
– När Göteborg byggdes på 1600-talet hade kronan upplåtit en del jordbruksmark som låg väldigt centralt, till exempel där Heden ligger i dag. Det var praktiskt innan järnvägen fanns, men när industrialismen kom igång blev det ett elände för staden med att lösa in de där markerna för att använda till annat. Det sista av kronans jord löstes inte in förrän 1913. Under tiden byggde man på andra ställen, eftersom det var enklare att bara köpa ny mark i utkanterna och bygga där.
– När spårvagnen kom i början av 1900-talet blev det enklare att hålla ihop staden utan att behöva växa i centrum. Borgarna var oroliga för att om det byggdes för tätt så skulle det bli en härd för social oro. Då var det bättre att låta arbetarna bo längre bort. Det var en sorts vision om »den perfekt segregerade staden.« Det mönstret bröts aldrig, Göteborg är staden som alltid växer någon annanstans.
Hade det varit möjligt att göra staten tätare idag?
– Ja, men politikerna tycker att det är jobbigt. Kolla bara på Heden! Det har diskuterats att bygga där flera gånger men då dyker alltid Lasse Kronér eller Ingvar Oldsberg eller någon faster till Torbjörn Nilsson upp och protesterar. Dessutom har Gothia cup ett starkt ekonomiskt intresse där.
– Samma sak med arenaområdet där Nya Ullevi ligger. Ett jättelikt område med mark som är värd hur mycket som helst men nästan aldrig används. Arenan är dessutom hopplöst omodern. Taket täcker för få sittplatser, löparbanor gör att publiken kommer långt ifrån innerplanen och det finns för få kommersiella aktörer. Runt om i Europa rivs arenor av denna standard, men i Göteborg är det som om arenan har tillskrivits metafysiska egenskaper.
Utveckla.
– När IFK Göteborg fick en ny hemmaarea fick den inte konkurrera med Ullevi, så nu står Göteborg med två omoderna arenor mitt i centrum. Man borde byggt den nya arenan ordentligt och rivit Ullevi. Det är såklart kul att Bruce Springsteen kommer hit vartannat år, men staden behöver inte en arena för 70 000 personer. Det är som att politikerna blir förblindande av att det äger rum härliga events några gånger om året. I stället för en tät kärna med stadsliv och boende har man gjort stora delar av centrum till ett gyckelspel där man släpar runt artister, hästar och bollrullande ungdomar.
Kan man göra staden tätare på andra sätt?
– Absolut. Det finns till exempel knappt någon större stad i Europa som har lika mycket öppna parkeringsplatser som Göteborg. Fiskehamnen borde flyttas mot E6:an. Stenaterminalen hade inte heller behövt ligga så centralt, utan skulle kunna ligga längre ut mot havet. Längs berget vid Skansen Kronan låg det tidigare landshövdingshus, så rent stadsplaneringsmässigt går det uppenbart att bygga där. Men gång efter annan protesteras det och projekten rinner ut i sanden.
Är det för lätt att överklaga?
– Ja, men ofta kommer det inte ens så långt. Idéerna fastnar redan när detaljplanen ska tas fram. Politiska intressenter som gärna vill bygga, men inte just där. De senaste 20 åren verkar det inte ha funnits någon större politisk vilja att förtäta.
Så Oviljan att bygga i centrum ledde i stället till byggandet av nya förorter. Du har tidigare skrivit att många av de så kallade »no go-zonerna« är en effekt av detta, vad menar du då?
– Dessa kluster med billiga hyresrätter utanför staden gick an de första åren när bostadsbristen var akut, men efter avregleringen av marknaden för bostadslån började medelklassen flytta till villor. Många av de nybyggda lägenheterna stod tomma redan ett par år efter att de byggts. Det är därför så många nyanlända placerats i förorten. Där har i princip alltid funnits tomma lägenheter. Folk ville egentligen aldrig bo i miljonprogramsområdena. De vill bo i centrum eller i villor. Och dit flyttade de ju när de fick råd. Kvar blev de som inte har råd att flytta, och vips får man en segregerad stad.
Hur kan vi få billiga lägenheter utan att göra samma misstag igen?
– Först måste man inse att vi inte har samma problem som på 60- och 70-talet. I dag har de flesta någonstans att bo. Den stora utmaningen är segregationen. Hur gärna politikerna än vill är det väldigt svårt att bygga billiga hyresrätter. I alla fall centralt. Det bästa för att bryta mönstret med att alla låginkomsttagare bor i satellitstäder vore att bygga en kvot, säg 15 procent, subventionerade lägenheter när det byggs nytt.
Lär sig göteborgspolitikerna av sina misstag?
– Ja, debatten är ändå nyktrare nu än den var för 10 år sedan – då pratades det knappt om segregationen. Fler inser också vilket slöseri det är att centrum är så glest, och det planeras en del nya centrala byggprojekt i samband med stadens 400-årsjubileum. Och de stora arenaområdena kommer inte få fortsätta gå med stora underskott hur länge som helst heller. Så det går åt rätt håll. Det går bara väldigt långsamt.