”Jag vill leva, jag vill dö i Norden – ny förbundsstat på G?”, frågade sig skribenten Aaron Israelson 2010. Han hade noterat att 42 procent medborgarna i de nordiska länderna ställde sig positivt, eller mycket positivt, till en nordisk förbundsstat.
Att Finland, Norge, Danmark, Island och Sverige enas politiskt och ekonomiskt är knappast på gång. Men frågan ligger där och puttrar. Och LD vill vrida upp värmen!
Ett vanligt argument mot en nordisk förbundsstat är att Sverige, tillsammans med Danmark och Finland, redan är medlemmar i Europeiska Unionen, EU, och att det inte går att ha kakan och äta den. Det tycker vi är ett märkligt argument. Själva motorn i EU, Tyskland, är en förbundsstat med de 16 delstaterna som folkrättsliga subjekt. En nordisk union med fem delstater skulle kunna fungera på liknande sätt.
En annan invändning mot ett enat Norden är att kulturen och språket är så olika i länderna och att det inte finns någon känsla av gemenskap. Vi ställer oss mycket frågande till om det verkligen stämmer. De flesta finländare talar svenska (eller i alla fall förstår), norskan är lätt (nåja) och danskan begriplig bara man anstränger sig (eller dricker en öl eller två). Och på det stora hela har EU-bygget varit en framgångssaga, trots att de europeiska kulturella och språkliga skillnaderna är milsvida vid jämförelse med de nordiska.
Visst gör det senaste årens bakslag i europasamarbetet att det finns logik i att åter sätta Norden högre på agendan, men målsättningen måste vara både och, inte antingen eller.
De nordiska länderna har passunion sedan 1950-talet, våra ekonomier är så sammanflätade att övergången till en gemensam valuta borde gå tämligen smärtfritt och politiker, politiska partier samt föreningsliv har täta kontakter och samarbeten.
Redan i mitten av 1800-talet ville studenter i Danmark (och Norge) och Sverige öka samarbetet mellan broderfolken under parollen skandinavism. Snart 200 år senare är det dags att damma av idéerna. Ett enat Norden blir en kraft att räkna med på hela Jorden.
Gabriel Ehrling, chefredaktör och ansvarig utgivare
Karin Pihl, medredaktör för numret och kulturredaktör
red@liberaldebatt.se