I debatten om »svenska värderingar« talas ofta om vikten av att förstå vilka regler som gäller i Sverige. Cecilia Baggesen-Gyllunger menar dock att en väldigt specifik sådan står i invandrarens väg.
I simhallen står värmen i kontrast mot vinterkylan utanför de stora fönstren. En kille tar sig knappt fram, men envisas ändå med att vara ute på det djupa. Vet han inte sitt eget bästa? tänker jag.
Föreställ dig att du aldrig har varit i en simhall förut. Är du dessutom inte simkunnig så har du rimligen inte koll på vad som skiljer barnpoolen från vågbassängen. På samma sätt kan inte heller nyanlända omedelbart förväntas veta exakt vilka normer som råder i Sverige.
Ponera att simhallen är ett land. Vattnet är samhället, badgästerna är medborgarna, solstolen är hemmet och badhuspersonalen är staten. Alla är välkomna så länge de följer reglerna. Utgångspunkten är att badgästerna ansvarar för sig själva och sin egen familj. Personalen finns tillhands vid behov. Icke simkunniga kan endast doppa sig till vaderna och är ofta förpassade till solstolen. Att den simkunniga får ut mycket mer av att vara i simhallen är enkel matematik. På samma vis är den som känner till grundläggande kunskap om samhället man bor i bättre rustad för att verka där.
Rutinerad badpersonal ser till att du vet reglerna i simhallen. Och utan samhällsintroduktion riskerar den som är ny i Sverige att famla i blindo. Då är det lätt hänt att, likt killen i simhallen, omedvetet hamna på djupt vatten. Utmaningarna är många, vattnet är strömt och det är lätt att hamna under ytan. Utan nycklar till samhällets grundläggande mekanismer är det snart sagt omöjligt att klara det marathon som den nya måste prestera för att accepteras.
Men vad är egentligen viktigt att ha med i en samhällsintroduktion? Är det kunskap om Sveriges lagar, styrelseskick, politiska partier, religionsfriheten, yttrandefriheten, traditioner? Kanske är den viktigaste samhällsintroduktionen den informella? För visst är det så att Sverige har en informell lag? Jantelagen, heter den.
En lyckad integration kräver trygghet, kontinuitet, kunskap och kanske framförallt tillit. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bli integrerad om man inte accepteras som fullvärdig invånare. Den som vill etablera sig i Sverige måste vara strävsam för att klara sig. Synd bara att det inte finns någon sådan kultur i Sverige. För strävsamheten som överlever jantelagen hånas. »Svenska värderingar« andas synsätt som du skall inte tro är något, och du skall inte tro att du kan lära oss något. I ett sådant klimat är det svårt att simma.
Den unga killen i simhallen har tagit sig hit från Afghanistan, lär jag mig senare. Det är ganska naturligt att man inte kan simma om man kommer från ett land som till stor del utgörs av otillgängliga bergsområden. Men han försöker. Nästan varje dag kommer han. Det märks att miljön är ny för de ensamkommande flyktingbarnen. I simhallen klarar de sig oftast på egen hand och numera simmar de hyggligt. När nya ensamkommande anländer visar de erfarna hur man bär sig åt. De ser efter varandra, men nästan varje dag bryter någon mot några av badhusets (ofta oskrivna) regler. Vi talar inte samma språk, men med kroppsspråk når budskapet fram. Med nyfikna ögon iakttar killarna andra badgästers rörelser i vattnet. Sedan prövar de, simtag för simtag. Det går trögt, men framåt.
Kanske kräver badpersonalen att du avlägger ett simprov för att få lov att bada fritt. Den som är icke-simkunnig kan erbjudas hjälpmedel. Du kan få hjälp av personalen, börja i simskola eller få hjälp av andra badgäster. Du kan lära dig på egen hand. Den strävsamme investerar sin tid och lär sig att simma. Inte alla blir OS-simmare, men klarar du simprovet är du väl rustad för vattnets utmaningar.
Kunskap är makt och en viktig nyckel för att etablera sig i samhället och påverka den egna livssituationen. Samhällsintroduktion är ur det perspektivet ett viktigt steg mot egenmakt. Individer som saknar egenmakt riskerar att drunkna i samhällets strömma vatten. I ett sunt samhälle har alla en reell chans att påverka sitt liv.
Först när Sverige skrotar jantelagen har den nya en ärlig chans att etableras. Svett samlas i nacken bara av tanken på den snåriga väg som nykomlingen har framför sig. Hur ska man någonsin bli accepterad om alla omkring dig skjuter giftpilar på den strävsamhet som krävs för att du ska kunna etablera dig?
Cecilia Baggesen-Gyllunger studerar offentlig förvaltning och är tidigare ordförande för Liberala Studenter Göteborg. Hon var en av deltagarna i Liberala skrivarakademin 2016/2017.
ceciliabg@live.dk