Flyktingkrisen har satt hård press på ett samarbete som redan var försvagat av finanskrisen. Auktoritära regimer i Polen och Ungern ifrågasätter unionens makt och Europavännerna tycks ha tappat sin geist. Vad är egentligen meningen med EU? Svaret på den frågan avgörs till stor del av vilka som får makten i unionens mäktigaste länder.
I mars gjorde socialliberala D66 i Nederländerna sitt bästa val någonsin, högerliberala VVD behöll makten och Geert Wilders ”Frihetsparti” gjorde ett sämre resultat än väntat. Europas alla liberaler drog då en lättnadens suck. Men än har nog prövningarna bara börjat.
Nu väljer Frankrike president och i oktober är det dags för val i Tyskland. De båda länderna är tillsammans Europas hjärta. Dess högra och vänstra kammare. Tyskland är motorn i ekonomin, som tar ansvar, ordnar upp och i stor utsträckning skapar förutsättningar för det välstånd som kännetecknar Europa. Frankrike däremot ser till att vi alla får vår dagliga dos byråkrati, och är som nation småskuren, lokalpatriotisk och placerar moraliskt tveksamma saker på matbordet. Men vad vore ett Europa som fungerade fläckfritt? Ja, inte Europa i alla fall!
I Sverige hörs allt oftare rop efter att vi borde knyta närmare band med Tyskland, lära oss av tyskarna och se till att fler barn lär sig rabbla tyska verb. Det är förstås rätt. Men vi får för den sakens skull inte glömma att livet är mer än tillväxt grafer. Frankrike har i alla tider varit en omistlig del för den som vill försöka förstå världen. Genom att studera Frankrike så ser vi också lite mer av oss själva, och framför allt lite mer av Europa. Vad är det som får ett samhälle att traggla vidare, genom budgetunderskott, blankettifyllande och demonstrationer? Hur håller man ihop något när alla är i opposition mot utvecklingen och på väg åt varsitt håll? I hundratals år har vi inspirerats av landet med en självkänsla mer grandios än Versailles. Men hur väl stämmer självbilden egentligen med verklighetens hexagon?
Gabriel Ehrling, redaktör och ansvarig utgivare
Matilda Molander, medredaktör till numret och ledamot i redaktionen
@liberaldebatt
red@liberaldebatt.se