De allra flesta kan skriva under på tanken att medborgare ska tillerkännas ett livslångt lärande och politiskt inflytande även vid hög ålder. Men hur kan man konkret uppmuntra till större politiskt deltagande? Tomas Ohlin slår ett slag för närdemokratins nya former.
Sverige blir allt äldre. Enligt SCB ökar medellivslängden från 2015 till 2030 med över två år. Fler årsrika innebär en dramatisk förändring i samhället. Hur påverkar detta deltagandet i politiken och i det demokratiska samtalet? Ökar deras inflytande?
I Sveriges riksdag sitter i dag bara nio ledamöter som är över 65 år. De har mycket att göra om de ska representera en fjärdedel av befolkningen. Om vi ska tillämpa någon form av åldersrepresentativitet i politiken borde vi engagera årsrika människor långt mer än vad vi gör i dag.
Nog är det fundamentalt för demokratin att medborgare i alla åldrar ska kunna delta och höras? Man kan reversera frågan – vilka skäl finns till att exkludera en stor grupp medborgare från att delta i samhällslivet?
Vi har i Sverige sedan 2013 en bred diskrimineringslag som syftar till att människor inte ska diskrimineras i arbetslivet när det gäller tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, varor och service. Sedan dess har det till
Diskrimineringsombudsmannen (DO) inkommit omkring 1 000 anmälningar om diskriminering på grund av ålder. Av rubrikerna i diariet kan man sluta sig till att en hel del av anmälningarna gäller bemötande. Här finns antagligen ett stort mörkertal, långt fler missförhållanden på grund av ålder når sannolikt aldrig fram till DO.
Men vill då årsrika själva vara med i ett samtal där man lyssnar på varandra oberoende av ålder? Frågan är inte lätt att besvara, men från SOM-institutet och SCB kan några exempel hämtas: 22 procent av 65-85 åringar hade under 2011 deltagit i studiecirkel eller kursverksamhet, 2014 hade antalet 75-84 års personer som varit på möte med politiska partier ökat från 4,5 till 6,1 procent. Jag läser siffrorna som en riktning.
Vad gäller årsrikas kapacitet för att delta så har Riksdagens utredningstjänst analyserat frågan. Ser man till produktivitet är årsrika bättre på komplexa jobb än på enkla och snabba, där unga är bättre. Årsrika är också bättre på att ta ansvar. Kognitivt sett är vokabulär och erfarenhet stadigt ökande i yngre år, och kapaciteten planar ut först efter 60. Mer forskning behövs förvisso, men man kan nog säga att det finns typer av jobb där årsrikas kapacitet står sig väl: Ett lämpligt arbete, ofta på deltid.
Vilka möjligheter finns då nuförtiden att delta i samhällsliv och beslutsfattande? Partierna förlorar medlemmar, men samtidigt tar sig medborgarintresset för att delta uttryck i nya former.
Nästan alla kommuner och landsting driver numera dialogprojekt med olika former av medborgarkontakt i närheten av det lokala beslutsfattandet. Det är värdefullt för personer i många skeden i livet. Det faktum att medborgardialoger har ökat kraftigt tyder på att många medborgare finner dem meningsfulla. Metoder finns för att enkelt ge förslag, kritisera och kommentera. Att alla ska kunna lämna medborgarförslag och vänta sig någon form av respons bör vara en självklar sak i vår moderna demokrati.
En ny form gör det nu dessutom möjligt för medborgarna att explicit delta i det kommunala beslutsfattandet – medborgarbudgetar, där kommunledningen delegerar beslut i lokala samhällsprojekt till grupper av medborgare. Kommunen utlovar då i förväg att finansiera och förverkliga gruppernas projektförslag. Det rör sig hittills inte om så stora projekt, utan ofta en park, lekplats, väg eller skola. Många som väljer att delta i detta säger sig gilla att ha varit med. Det blir ett mer direkt medborgardeltagande. Det provas nu i flera länder, däribland Sverige.
Att delta i sådana medborgarbudgetprojekt är väl lämpat för alla åldrar. Man har möjlighet att verkligen delta. Personliga gruppmöten, ofta kanske i bibliotekslokaler, kompletteras då av att kontakter och planering kan äga rum hemma via nätet. Det underlättar för många att vara med.
Tillfällen för årsrika att under hela livsresan axla förtroende och att delta i politik och debatt, inklusive olika former av medborgardialoger, är i dag klart fler är förr. Vi ska därför fortsätta att uppmärksamma och uppvärdera närdemokratin.
Tomas Ohlin var huvudsekreterare i Informationsteknologiutredningen 1978-1981 och kanslichef i regeringens första IT-kommission 1994. Ohlin var adjungerad professor vid Linköpings universitet 1999-2002.
tomas@telo.se