Foto: The Usual Suspects
Publicerad i den tryckta versionen av Liberal Debatt 1/11, senare avsnitt av podden har tillkommit.
Det finns något gulligt över The usual suspects, podden från Sveriges nyliberala treenighet: Mattias Svensson, Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg. Men ljudkvaliteten på deras podd är så dålig att man undrar om de har spelat in samtalet på en iPhone.
Kanske är det syftet? Herrarna har självförståelsen att de är »rebeller«, om än med en ironisk touch. De poserar punkigt utanför något som ser ut som en gymnasieskola. Norberg har solglasögon och en oknuten fluga, Svensson har en fräsig t-shirt och Segerfeldt står lutad en ölflaska i näven.
Tiden håller på att springa ifrån den framtidsoptimistiska marknadsliberalismen, vilket de är ytterst medvetna om. Men de politiska spaningarna känns lite ur tiden. Segerfeldt är upprörd över Nina Björk, en smygkommunist som symboliserar totalitarismen på svenska kultursidor, anser han.
Det är förvisso sant att kulturjournalistiken ofta är vänstervriden, men själv tycker jag att det är uppfriskande med hederliga socialister som Björk, Åsa Linderborg och Daniel Suhonen. Den rådande diskursen upprätthålls snarare av individualistiska, antiintellektuella postmarxister. Ärligt talat känns hotet från kommunismen ganska avlägset. Kanske är valet av fiende naturligt – marxister och nyliberaler förstår varandra. Bägge ideologierna är abstrakta och teoritunga, och blir lite aparta i ett postmodernt samhälle med nya intressekonflikter.
Trion kompletterar varandra väl. Däremot är samtalet ostrukturerat och stundvis flabbigt. De behöver bättre mikrofoner och någon som kan redigera ljudet. Man ska inte underskatta formen!
Samtalet kretsar kring en bok Svensson läst, Trump och hycklande debattörer. Tyvärr utvecklas inte intressanta tankar utan avbryts av ryggdunk och Hayek-citat som vore det en LUF-klubb.
De borde nog spela in podden en förmiddag och inte under en lördagskväll efter några glas vin.
Karin Pihl är ledamot i Liberal Debatts redaktion.