New York-bon Heather Brighton insjuknade av sjukhusbakterien Clostridium difficile efter en operation. Antibiotikakurerna hjälpte inte och allt mer tydde på att hon inte skulle överleva. Ny forskning tydde på att nio av tio patienter med samma magåkomma kunde tillfriskna genom donerad tarmflora. Kruxet: Behandlingen förutsatte slangning av färsk avföring in i tjocktarmen.
Lyckligtvis kom det amerikanska läkemedelsverket just då att ta ställning för metoden vid behandling vid fall av Clostridium difficile. Tre år senare kan därför en frisk Heather Brighton vittna om metodens effektivitet för Johan Bergendorff i Studio Ett. I intervjun beskriver hon hur regeländringen kom att rädda henne från desperata gör-det-själv-metoder och hur hon i dag engagerat sig för att fler ska kunna behandlas med metoden.
Intervjun belyser frågan om så kallad fekal transplantation. Ett ämne som i Sverige kommit att förknippas med en uppmärksammad förevisning i Malou von Sivers tevesoffa. Internationellt är samma debatt mer långt gången. Historier som Heather Brightons varvas med debatt om hur djurstudier ska tolkas.
Steget från labbmiljö till människa är långt, och var behandlingsmetoden mer kan användas är fortsatt kontroversiellt och föremål för vantolkningar. Likväl illustrerar de fekala transplantationerna det pågående genombrottet i förståelsen av mikroberna i människokroppen. För utöver den traditionella beskrivningen av människan som byggd av celler och gener har förståelsen nu ökat för de 100 triljoner bakterier som lever i oss. Där traditionella läroböcker i biologi avhandlat tarmbiotan på några meningar möjliggör ny teknik en ökad förståelse för betydelsen av att omkring ett och ett halvt kilo av kroppsvikten utgörs av tarmbakterier.
Detta skifte av perspektiv tycks i vardagen framförallt ta sig uttryck i kreativa säljargument för yoghurt men förutspås även resultera i Nobelpris. Innan dess väntar en vetenskaplig process, men redan nu färgas debatten av kända politiska intressekonflikter. Inte alls olikt reaktionerna från Ubers konkurrenter i taxinäringen tycks det befintligas försvarare mobilisera mot tillämpningar av mikrobforskningen. Regleringsprocessen kan därför kantas av förbud, försinkning och monopolisering. Inte minst kommer regleringen av icke-besläktade donatorer att bli avgörande.Det öppna samhällets vänner bör nu – som alltid – finna former för det nya och se nyktert på skråintressen.
Joakim Rönnbäck är ledamot av LD:s redaktionsråd.
@JoakimRonnback
joakim.ronnback@liberaldebatt.se