Utökad straffskala, höjt straff och en ändring av begreppet ”våldtäkt” till sexuellt övergrepp, så lyder Sexualbrottskommitténs förslag om ändrad sexualbrottslagstiftning. Frågan är bara vilken skillnad det gör i praktiken?
Att i likhet med narkotikabrott införa en straffskala som utmärker grova sexualbrott är positivt. Sexuella övergrepp är i hög utsträckning både psykiskt och fysiskt traumatiserande. Därför är det rätt med höjt straff för de allra grövsta sexualbrotten. Då fysiskt våld sällan förekommer vid sexuella övergrepp är det fullt legitimt att tydliggöra lagstiftningen.
Förslaget får förmodligen ett brett genomslag, och det med rätta. Problemet är bara att få förövare överhuvudtaget ställs inför rätta och att ännu färre faktiskt döms. I Uppsala län kunde endast var femte anmält sexualbrott knytas till en förövare. I Stockholm färre än så. Faktum är att ytterst få anmälda sexuella övergrepp ens klaras upp. År 2015 uppgick den siffran till strax under 15 procent (BRÅ).
Förhoppningsvis leder begreppsändringen till att fler döms för sexuellt övergrepp. Beteckningen ”våld” implicerar att det finns fysiska bevis för övergreppet. Konsekvensen blir att få döms för ”våldtäkt” av den simpla anledningen att det är svårt att bevisa själva ”våldet”, då det sällan förekommer. Många gånger står därför ord mot ord. Exemplen på brottsmål där offret, och inte förövaren, misstänkliggörs i svenska domstolar är många. Att som offer mötas av misstro i domstolen ökar knappast tilltron till det svenska rättssystemet. Vem vill anmäla ett brott som sett till statistiken inte leder till åtal? Och även om det gör det, så är det snarare regel än undantag att oddsen är emot en? Det är hög tid att se över brottsoffrets rättssäkerhet. I en liberal demokrati har både den åtalade och offret krav på ett rättvist och opartiskt bemötande.
Att byta begrepp, ändra i straffskalan och öka strafftiden innebär inte nödvändigtvis att sexualbrott blir enklare att bevisa. Sexualbrottskommitténs ändringsförslag riskerar att framstå som ett försök till att plocka enkla politiska poäng; Vem vill inte straffa sexualförbrytare hårdare? Även i fortsättningen kommer ord stå mot ord i de allra flesta fall. Utan en säkerställning av ett opartiskt bemötande inom rättsväsendet blir hårdare lagstiftning verkningslös. Den som gjort sig skyldig till brott skall straffas. Det är en enkel matematik som är bärande för en fungerande rättsstat. Varför skulle vi annars ha lagar?
Kommitténs ordförande – justitierådet Mari Heidenborg – och justitieminister Morgan Johansson är säkert lika bekymrade över skuldbeläggningen av brottsoffret. Förhoppningsvis redogör sexualbrottskommittén snart också för förslag på åtgärder till denna allvarliga problematik.
Cecilia Baggesen-Gyllunger är en av deltagarna i Liberala skrivarakademin 2016/2017.