Recension: »Utan invandring stannar Sverige« av Jesper Strömbäck (Volante, 2016)
Världen blir allt mer rörlig. Allt fler människor har den kunskap, infrastruktur och ekonomi som krävs för att kunna flytta till ett annat land. En kvarts miljard människor bor i ett annat land än där de är födda, och trenden är stadigt ökande. En allt mer rörlig värld ställer större krav på politiska institutioner som kan hantera migration. Det kräver i sin tur gedigen kunskap om hur migration formar såväl samhällen – avsändarländer, transitländer och mottagarländer – som migranterna själva och alla andra inblandade aktörer. Oavsett om man gillar eller inte gillar migration så måste debatten kunna bygga på saklig grund.
Det är också ingången Jesper Strömbäck har i Utan invandring stannar Sverige (Volante, 2016). Strömbäck är professor i journalistik och politisk kommunikation och har tidigare bland annat varit huvudsekreterare för Alliansregeringens framtidskommission. Med den här boken vill han beskriva hur Sverige har påverkats av invandring.
Frågan har knappast diskuterats för lite de senaste åren. Däremot har den diskuterats för dåligt. Artikel på artikel har skrivits, åsikt på åsikt har framförts, uttalande på uttalande har yttrats, utan att förståelsen för migration har blivit särskilt mycket djupare. Strömbäck beskriver att den polariserade debatten fått honom att känna »ett behov av att gå till botten med frågan om vad forskning visar när det gäller invandringens påverkan på Sverige.« En sådan djupdykning vore ett välkommet tillskott till en ofta spretig och osammanhängande migrationsdebatt. Den skulle kunna ligga till grund för bättre politiska diskussioner och djupare efterforskningar. Tyvärr når Strömbäck inte hela vägen.
Till att börja med är boken inte en forskningsgenomgång utan en debattbok. Stora delar av forskningsläget lämnas därhän, och det är inte utan att man kan ana en viss slagsida. Den förmodligen mest inflytelserika migrationsekonomen George Borjas nämns inte mer än i en fotnot. Paul Colliers hett debatterade bok Exodus finns inte ens med i referenslistan. Säger man att man ska gå till botten med vad forskning visar bör man också göra det.
Boken saknar också flera viktiga kapitel. Den går igenom frågor om arbetsmarknad, företagande och ekonomi, men missar många stora frågor. Hur påverkar invandring tilliten i Sverige? Hur påverkas brottsligheten? Vilket samhälle uppstår i ljuset av kulturell, religiös och språklig mångfald? Vilka politiska utmaningar kommer en större mångkultur bära med sig? Vad blir effekterna på institutioner som socialtjänst, komvux och grundskola? Flera svåra frågor där debatten sannerligen skulle tjäna på en saklig och upplysande faktagenomgång glöms helt bort.
Bokens styrka är genomgången av migrationens positiva effekter på ekonomin. Migration kan innebära kompetensförsörjning, entreprenörskap, nytänkande och utveckling. Många är de invandrare som bidragit med helt nya koncept, varor och tjänster inom allt från livsmedelsproduktion till detaljhandel till hantverk och IT och tunga industrier. Invandrades företagande ger sysselsättning och tillväxt. Migration ökar handeln. Migrationens potential att skapa välstånd är enorm.
Allt detta finns väl belagt i stora mängder forskning. Det är lätt att glömma de starka ekonomiska argument som finns för migration. Inte minst i en debatt som mest handlar om kostnader, kriminalitet, arbetslöshet och andrum.
Men boken blir aldrig ett riktigt tungt diskussionsunderlag. Argumenten hade fått större tyngd om de prövats hårdare. Nu är resonemangen slarviga och landar alltid i att invandring ligger i nationens intresse. En mer kritisk granskning och erkännande av målkonflikter vore välkommet. Hur viktigt det egentligen är med ökande befolkning skulle kunna ifrågasättas. Resonemangen om samhällsekonomin, arbetsmarknaden och utbildningsnivåer kunde skärpas. Och att ta upp argumentet att Sverige är glesbefolkat utan att ens nämna Sveriges bostadsbrist är ett riktigt bottennapp.
Strömbäck nämner upprepade gånger att de ekonomiska vinsterna är ett gott argument för invandring, men säger samtidigt att ekonomiska kostnader inte är ett argument mot invandring, bara ett argument för bättre integration. Men när boken avslutas med ett kapitel om integration saknas ändå skarpa åtgärder och ordentlig policyanalys. Så på något sätt blir det som att man står stilla och trampar. En bok som kom till för att debatten inte går till botten går inte till botten. Efter att ha läst den befinner man sig ungefär på samma ställe som man gjorde innan.
Det är ändå inte en oäven debattbok. Utan invandring stannar Sverige tar upp relevant kunskap och många argument som man bör ha med sig. Men vill man göra den djupdykning som Strömbäck utlovar ska man hellre läsa Philippe Legrains Invandrare – vi behöver dem (Fores, 2013). Den erbjuder djupet Strömbäcks bok borde ha haft.
Caspian Rehbinder är vice ordförande i Centerstudenter.
@crehbinder
caspian.rehbinder@gmail.com