»Folkhemmet« med dess socialförsäkringar och omfördelning av resurser är en oundgänglig del av framgångssagan Sverige. Eller? Lucas Kramer, ordförande för Moderata studenter i Uppsala, menar att det är dags att ifrågasätta berättelsen om Sverige.
Under grundkursen i att fostras till en god svensk medborgare får man lära sig att bli medveten om vår privilegierade ställning, att vi är rikare än de flesta och så ofta som möjligt bör tänka på barnen i Afrika. I grundkursens kapitel om ursprunget till nationens välstånd har vänstern verkat som författare. Agendan för jämlikhet genom bidrag, transfereringssystem, semesterlagar och en subventionerad kultursektor har gjort Sverige till ett rikt och välmående land. Tack vare att Sverige under 1900-talet fick en gedigen socialpolitik blev landet ett av världens rikaste. Entreprenörens och företagens roll nämns möjligen i någon fotnot. Det råder inget tvivel om att den svenska arbetarrörelsens politiska armar, med det socialdemokratiska partiet i spetsen, har varit duktiga på att arbeta in idén om att vårt välstånd beror på dem.
Under mitten av 1900-talet introducerade den svenska vänstern konsten att i stor omfattning omfördela resurser utan att svälta ihjäl halva befolkningen, som andra socialistiskt inriktade länder gjort när de försökt. Med uppbyggnaden av välfärdsstaten fick vi en levnadsstandard som de flesta andra länder i världen bara kunde drömma om – om vi nu ska tro vänsterpolitikernas retorik. Som om kakan växer bara vi blir bättre på att hacka upp den i jämnare bitar?
Sedan Socialdemokraterna i varje valrörelse sedan 50-talet argumenterat för att en röst på arbetarepartiet är synonymt med att värna »Sveriges välstånd« har vänsterförklaringen till ursprunget för vår rikedom blivit folklig konsensus. Borgerligheten har emellanåt uppmärksammat väljarna på att sossarna far med osanning, men kritiken har förts fram på ett så otydligt och spretigt vis att det framstått som om man vore motståndare till den svenska framgångssagan.
I takt med att tiden gått har det blivit allt lättare att förvanska historien. När yngre generationer inte längre har egna släktingar i livet som kan berätta om en uppväxt i en markant knaprare tillvaro under tidigt 1900-tal och historien om en nation som gick från ett torftigt bondesamhälle till ett rikt land – världsledande inom forskning och innovation – reduceras till att Socialdemokraterna lanserade »folkhemmet« och byggde ut socialförsäkringssystemen är det inte konstigt att debatten är skev.
Till detta har kommit en nyvänster som fortfarande förnekar att människor dagligen lyfts ur fattigdom tack vare globalisering, marknadskrafter och frihandel. Att skriva om historien har varit förhållandevis lätt, men de lyckas även med att förneka och relativisera vad som sker här och nu. Att den indiske ingenjörens levnadsstandard är fem gånger högre än samma persons farfar förklaras kort med att kolonialismen är ett minne blott. Detta gör det svårt att även i dagens upplysta samhälle föra en saklig debatt om hur fattigdom kan och ska utrotas i världen.
Svenskt välstånd är inte resultatet av ett historiens lotteri. Det är inte resultatet av en subventionerad kulturskola, allmänna barnbidrag och en generös riksnorm för försörjningsstöd. Ursprunget till svenska löner bottnar inte i fackens insatser i avtalsrörelsen. Det är inte barnbidrag till en välbärgad medelklass som skapar fler jobb. Det är inte generösa försörjningsstöd som påverkar Sveriges exportmöjligheter. Det är inte LO som skapar efterfrågan inom industrin.
Människans idérikedom, nyfikenhet, arbetsmoral och entreprenörskap har genom historien varit de avgörande orsakerna till att utvecklingen i världen går framåt – att levnadsstandarden höjts och att befolkningen blivit allt rikare. Sverige är inget undantag. Det är entreprenörens idéer som lägger grund för vår rikedom. Men det vill vänstern sällan erkänna. Nya innovationer, mediciner och teknisk utveckling är inte ett resultat av statens institutioner och system, utan härrör från företagsamma människors innovativa idéer.
När man glömmer hur det svenska välståndet skapats är det lätt att gå vilse. Hur kom vänsterns pseudoförklaring till välståndets ursprung att omvandlas till allmän uppfattning?
Generösa fördelningspolitiska system görs möjliga tack vare att svenska företag lyckas stimulera efterfrågan. Inte tvärtom. Det är dags att svensk borgerlighet börjar bearbeta grundkursen i den svenska framgångssagan. Annars kommer man att gå vilse i det fördelningspolitiska träsket och glömma bort hur Sverige blev ett av världens rikaste länder.
Lucas Kramer är student och ordförande för Moderata Studenter i Uppsala och en av redaktörerna för MUF:s medlemstidning Blått. I januari gör han praktik på Jönköpings-Postens ledarsida.
lucas.kramer@moderat.se
@KramerLucas