Bilder på barn som sköljs upp på stränder och gråtande fäder har i höst fått mediesverige att inse allvaret. Journalister som nyligen skrev artiklar om Sverigedemokraterna som det enda parti som förstår väljarnas verklighet uppmanar nu civilsamhället att hjälpa mer. Det senaste året har dock visat hur snabbt media kan svänga i sin bevakning och det är inte osannolikt att de åter kommer att tystna.
Högerkrafterna i svensk politik får aldrig låta tystnaden bli norm. I AF-borgen i Lund samlades år 1939 drygt tusen studenter för att rösta om huruvida tio judiska läkare borde få asyl. En förkrossande majoritet röstade nej. Bara 300 studenter stod upp för människovärdet. Men omkring 2 000 studenter deltog inte, utan förblev tysta. Deras svek var lika stort som sveket från de 700 studenter som röstade för slutenhet.
De som kallar sig frihetsvänner, men som övergett den negativa rättigheten att vara fri från förtryck, påminner oss om att friheten behöver sina bästa vänner mer än på länge. Allt fler borgerliga ledarskribenter har i år börjat driva en linje som går ut på att allianspartierna måste anpassa sig efter opinionen och respektera folkets vilja. Vän av ordning frågar sig varför samma skribenter nonchalerat folkopinionen kring exempelvis vinster i välfärden eller skattesänkningar för höginkomsttagare.
Utan Decemberöverenskommelsen finns i dag två alternativ: att Alliansen samarbetar med Sverigedemokraterna eller att Moderaterna bildar regering med Socialdemokraterna. Det sistnämnda förefaller inte vara det eftersökta.
Förutsättningarna för det förstnämnda har gjorts klara av såväl Mattias Karlsson som Jimmie Åkesson. Sverigedemokraternas enda krav i en budgetförhandling är kraftigt minskat asylmottagande.
Utgivningen av Astrid Lindgrens krigsdagböcker har åter fört ljuset mot hennes barnböcker som ofta innehåller historiska paralleller och viktiga moraliska poänger. En sådan återfinns
i Bröderna Lejonhjärta när Jonatan säger: »Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort«.
Det är riskfyllt att stå upp för att Sverige ska hjälpa människor på flykt. Men att ställa till med en scen eller gå emot en opinion som låter sig styras av rädsla snarare än fakta är ingenting mot att lämna ett hem i ruiner och korsa kontinenter.
Varje gång bör vi humanister och liberaler göra det svåra och stå upp. Det är en moralisk skyldighet. Den som inte vågar stå upp för sina värderingar när de utmanas är inget mer än en liten lort.
Björn Olsson är förbundsstyrelseledamot i Moderata ungdomsförbundet och arbetar på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Rosengård.
bjorn.olsson@moderat.se