Tiden går fort, även när man inte har så roligt. Sommaren 2015 är det svårt att tänka sig hur jobbigt det var att vara centerpartist för bara ett drygt år sedan. Media och twitterkvittrarna tävlade om vem som fyndigast och elakast kunde såga och ironisera över allt »folkölspartiet« hade att komma med.
Jag är part i målet, men är också stolt över att vi orkade -fortsätta vårt förnyelse-, utvecklings- och kommunikations-arbete. Centerpartiet drabbades aldrig av panik och hänföll inte heller till populism åsyftande att vinna några snabba opinionshopp. Det är ingen enskild fråga eller faktor som lyft Centerpartiet från kring fyra procent till det dubbla i opinionsmätningarna. I stället är det fler som fått upp ögonen för en sammanhängande berättelse om det gröna, det liberala och det decentraliserade.
Åtta procent räcker dock ingenvart. Ska den liberala rörelsen och den svenska borgerligheten åter vinna styrka och med kraft styra landet måste fler vara med och dra.
Åtminstone två av borgerlighetens fyra partier får sägas ha rejäla utvecklings- och omprövningsbehov. Detta sammanfaller – kanske lyckligtvis – med att Sverige har ett större reformbehov på centrala samhällsområden än på mycket länge.
Såväl den svenska bostads- som arbetsmarknaden behöver reformeras i grunden. Dagens trösklar in till ett eget arbete och hem driver människor i utanförskap. Fler jobb måste skapas och fler hus måste byggas och det är uppenbart att vi måste minska på regelbördan för såväl jobbskapare som bostadsbyggare.
Samtidigt kräver alltfler att integrationen fungerar betydligt bättre än idag. Här behövs sannolikt en parallell till arbetslinjen, där såväl utbud av, som incitament till, arbete och utbildning ökar. Parallellt med allt detta måste krafttag tas för att Sverige fortsätter vara ett av världens mest innovativa och produktiva länder. Staten och det privata näringslivet måste investera mer
i såväl forskning som infrastruktur och får gärna göra det tillsammans. Inget av detta gör sig av sig självt, men det finns kloka, liberala svar på samtliga ovanstående utmaningar. Vi kan formulera en politik som möter detta samtidigt som statens och byråkraternas kaka blir mindre.
Det sägs att kineserna har samma skrivtecken för »problem« som för »klyscha«. Centerpartiets exempel visar dock att en tid av motgång kan användas till att lägga grunden för något nytt. Bildandet av Allians för Sverige är något av det bästa som hänt svensk politik i modern tid. Det är bara genom bevarat och utvecklat samarbete som vi -kommer kunna formulera och driva igenom de reformer som Sverige behöver för ytterligare ett antal decennier i världstoppen. Nu är tid att formera en sådan allians.
Emil Källström är ekonomiskpolitisk talesperson och riksdagsledamot för Centerpartiet.
emil.kallstrom@riksdagen.se
Twitter: @emilkallstrom