Svenska liberaler behöver inte generas av fjärran länder. Liberal Debatts Joakim Rönnbäck menar att när 2020-talets kriminalpolitik utformas kan fängelser diskuteras bortom det statliga monopolet.
Två gånger om året står högsäkerhetsfängelset i Angola Louisiana värd för USA:s sista fängelserodeo. Under femtio års tid har spänningar i en tröstlös vardag getts utlopp genom möjligheten för interner att delta i tävlan med adrenalinstinna tjurar mellan benen. Inga dödsfall har rapporterats, men väl hundratals brutna ben i jakten på hägrande prispengar i en uppvisning som beräknas dra in 450 000 dollar per uppförande till fängelset.
Den vinstsyftande, om än offentligt drivna, rodeon i Angola är ett mer kuriöst exempel från det ofta uppmärksammade amerikanska fängelse-systemet. Världsberömt är även USA:s många fångar (en av fyra fångar i världen skakar amerikanska galler), de många brotten inne på anstalter och vinstmarginalerna i den ofta privatiserade förvaringen av de dömda. När det från Vita huset aviserades fängelsereformer lät de svenska rapporterna om ett mullrande fängelseindustriellt komplex inte heller vänta på sig.
Rapportering från Nordamerika styr uppfattningen om amerikansk policy i svensk debatt. Trender i engelskspråkig media plockas upp av den svenska tyckonomin, och ett politikmisslyckande i Wyoming eller Oregon blir snabbt en intäkt för reformvägran i Halland eller Närke. Därför kunde SAP-ordföranden Olof Palme avfärda förespråkarna av privat utfärdad barnomsorg med den retoriska figuren »Kentucky fried children«. Och därför kan den landstingspolitiker som klippt banden till en personalägd vårdcentral i valrörelser räkna med att surras fast vid vad en fjärran teapartyrörelse.
Sverige ligger dock på den euroasiatiska kontinentalplattan, och bär ett antal politiska skillnader mot de flesta stora länder. Hit hör – utöver orden lagom, fika och mångata – ett antal stora valfrihetsreformer inom vård, skola och omsorg. Dessa reformer utgör huvudpunkten i de liberala partisympatisörernas konflikt med den parti-organiserade vänstern. Med stridsrop om mångfald, valfrihet, effektivitet och decentralisering skriver den politiska borgerligheten berättelser om hur de gjort det gamla sossesverige bättre, modernare och öppet för idéer från flitiga -bävrar. Detta eftersom man i den svenska politiska kontexten framgångsrikt utformat en form av välfärdstjänster som varit kontroversiella och långt mer svårimplementerade i de flesta andra politiska system.
Den liberala rättspolitiken skulle mot denna bakgrund kunna förväntas ta efter vad det innebär att vara svensk liberal inom andra politik-områden. Kan mångfald, valfrihet och decentralisering förbättra den svenska kriminalvården? Eller insikten om att nya idéer kan födas bland stiftelser och entreprenörer? Eller lärdomen att icke-politiska styrelser under de flesta förutsättningar lyckas samlas mot ett gemensamt bästa utan partiernas inbyggda konfliktdimension. Denna möjlighet är i dag isolerad från politik-områdets kärna. Och ifrågasättandet begränsat till enstaka företrädare för Moderata samlingspartiets äldre skola, ofta med effektivitet i hanterandet av skattepengar för ögonen.
I det här numret av LD beskriver Emma Söderberg Majanen hur straffet utgör en stark frihetsinskränkning, och att fängelser underpresterar i sitt rehabiliteringssyfte. I ljuset av detta tycks förbättringar vara av större vikt inom denna del av det offentliga än många andra.
Sannolikheten att en stiftelsedriven anstalt skulle dryga ut kassan med rodeo är låg. Redan att statliga Kriminalvården, genom att ägna sig åt industritvätt, tillåtits att snedvrida -privata -marknader har vållat stor kontrovers. Det -ligger i -stället närmare till hands att anta att en konkurrens-utsatt verksamhet skulle leda till -förbättringar vad gäller rehabiliteringen av -internerna.
Nyttan i rehabilitering, återanpassning och uteblivna återfall i brott är stor. Om ett polycentriskt utförande lyckas bättre med detta behöver svenska liberaler inte generas av fjärran länder. När 2020-talets kriminalpolitik utformas kan fängelser utanför det statliga monopolet diskuteras. På den trötta frågan om debattörerna »vill ha det som i USA« kan svaret även på detta politikområde vara: »Javisst, fast mycket bättre!«
Joakim Rönnbäck är ledamot av Liberal Debatts redaktionsråd.
joakim.ronnback@liberaldebatt.se
Twitter: @JoakimRonnback