Länder som är öppna mot omvärlden har svårare att förtrycka sin befolkning. Att köpa något är kanske ett av de enklaste uttrycken för frihet, skriver Johanna Grönbäck, statsvetare och vice ordförande i Fria moderata studentförbundet.
Under de senaste åren har ökad öppenhet i handel och ökad informationsspridning breddat möjligheterna för många länder och för enskilda individer. Globaliseringen har dessutom blivit ett verktyg för att reducera många könsrelaterade skillnader, eftersom exportsektorer och andra nyuppkomna eller nyinflyttade sektorer i utvecklingsländer efterfrågar kvinnor som arbetskraft. Handel leder till ekonomisk tillväxt och till jämställdhet, men kan vi gå så långt som att hävda att handel leder till fred?
»Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra det« är ett känt citat som ofta tillskrivs Frédéric Bastiat. Nog har länder som handlar med varandra extra mycket att förlora vid krig, varför de förmodligen är mer riskaverta. Vi kanske inte ska gå så långt som att ta det för sanning att handel alltid korrelerar med fred, men om vi plockar isär handelns beståndsdelar kan vi däremot förstå en rad mekanismer som troligtvis gör världen fredligare.
Att köpa något – när ett företag beställer pallar av material, likväl som när man köper en chokladbit i närbutiken – är kanske ett av de enklaste uttrycken för frihet. Det är ett frivilligt avtal slutet av fria människor. Med den imaginära handskakningen följer förtroende, utbyte och överenskommelse. Det är en relation -mellan människor som förmodligen inte skulle ha uppkommit om det inte varit för just handeln av varor och tjänster. Murray N Rothbard gick till och med så långt att han hävdade att »handel är livsnerven, inte bara till vår ekonomi, utan till civilisationen som sådan«.
Med handel över gränser kommer människor i kontakt med fler människor och kulturer än om handelsutbytet inte hade funnits. Kanske är det inte en slump att samhällen med en omfattande internationell handel varit framgångsrika inom vetenskap och kultur. Till viss del för att handel kan bidra till en materiell rikedom som kan betala för forskning och kultur, men också för att det möjliggör för ett öppet samhällsklimat där kreativt och kritiskt tänkande stimuleras och där gamla sanningar utsätts för fler perspektiv och ifrågasättanden.
Det är nästan som om idéer följer med på köpet i lådorna med nederländsk elektronik, kenyanska tulpaner och bangladeshiska tröjor. Eller som om leksaken i Happy meal-paketet är en berättelse om en annan kultur.
Genom handel kan idéer och kulturer komma att konkurrensutsättas. Vissa sprids, medan andra krymper eller försvinner när deras hållbarhet testas mot andra praktiker och idéer. Även ekonomiskt tjänar vi på en internationell handel, och tack vare globaliseringen kan vi koncentrera oss på det som vi gör bäst och ändå få fler varor att välja mellan än vad vi skulle ha haft utan handel.
I dag går många länder mot en ökad protektionism. Visserligen kan processen ge kortsiktigt gynnsamma effekter, men det sker på bekostnad av långsiktig utveckling. Protektionistiska åtgärder kan vara tacksamma politiska slagord med alltifrån »American jobs for American workers« till närproducerat för miljöns skull. Politiken kan framställas som ett lika fenomenalt som snabbt svar på olika utmaningar. Men åtgärderna för minskad handel är snarare kontraproduktiva. För miljöns skull är det ofta bättre att se till produktionsförhållanden än transportsträckor. Väst-världens direkta och indirekta protektionism drabbar utvecklingsländer, inte minst för att ett lands protektionism som i en ond spiral möts av andra länders protektionistiska hämndpolicys. Där ekonomisk tillväxt kanske behövs som allra mest begränsas i stället tillträdet till andra marknader.
Som en resultatrik Don Quijote skyddar EU bland annat den inhemska kaffeproduktionen genom att tullbelägga andra länders rostade kaffe-bönor. Det innebär exempelvis att kaffe som förädlats i Uganda får svårare att konkurrera med svenska kafferosterier. Denna specifika tull för östafrikanska länder försvinner förmodligen snart, men utgör likväl ett exempel på hur en tullmur hindrar Uganda och andra länder från att konkurrera och växa – och på hur styrande idéer och kulturer i såväl EU som Uganda kan undkomma utmaningar. Eller som Mario Vargas Llosa uttryckte det: »En levande kultur kan inte låsas in bakom galler eller tullmurar. Då vissnar eller banaliseras den. Kulturer måste ha frihet att ständigt mäta sig med andra kulturer.«
Handel är inte en mirakelkur för fred och frihet, men länder som är öppna mot omvärlden har svårare att förtrycka sina medborgare. Handelns beståndsdelar kan bidra till ett utbyte av mer än bara varor och tjänster.
Johanna Grönbäck är statsvetare och vice ordförande i Fria moderata studentförbundet.
johanna.gronback@fmsf.se