America Vera-Zavala beskriver på DN Kulturdebatt (22/7) hur det var när hon kom till Sverige på 1970-talet som politisk flykting tillsammans med sin familj. Det var som att kliva genom den magiska garderoben i Narnia och komma ut på andra sidan i ett sagoland. Ett sagoland där rika och fattiga lekte med varandra, där tiggare var en ovanlig syn, där ingen hade hemhjälp och alla hade ett arbete. Nostalgiskt beskriver hon hur svenskar var trygga i sitt folkhem och kände sig som främlingar i det stora Europa. Hennes beskrivning av dåtidens Sverige är en berättelse om ett land ur ett barns ögon. Ett barn som blundar för vad som fanns bakom den noga tillrättalagda scenografin.
Vera-Zavala och hennes familj tog sig in i den magiska garderoben, men såg inte de många som aldrig vågade komma ut. Homosexualitet ansågs vara en psykisk störning och samkönade äktenskap en dröm i folkhemmets Sverige. Ingen hade hemhjälp, för kvinnan stannade hemma och gjorde en ännu större del av det obetalda hushållsarbetet än i dag. Alla hade ett arbete att gå till, för industrin i resten av Europa hade bombats sönder i ett krig Sverige hållit sig utanför genom att inte välja sida i kampen mellan demokrati och nazism.
I folkethemmets Sverige var tiggare en ovanlig syn. Östeuropas fattiga och marginaliserade grupper var fast i diktaturer bakom en järnridå, hundratals mil härifrån. Rika och fattigas barn lekte med varandra, förutom de riktigt fattiga och marginaliserade. Deras barn fanns inte eftersom deras föräldrar steriliserats av den svenska staten.
Kulturkrockar och konflikter mellan olika grupper var inget problem, eftersom folkhemmet Sverige tog emot så få invandrare och alla tvångsassimilerades in i den etniskt svenska kulturen.
Svenskar kände sig som främlingar i Europa för att vi inte ville vara med i den europeiska gemenskapen. Vi höll oss på vår kant. I dag är vi en del av Europa.
Jag är tacksam och stolt. Tacksam över att vara född i det rika och välmående Sverige av idag. Tacksam över att vi inte bara lever på fornstora dagar. Stolt över att vi erkänner att vårt land inte är ett perfekt sagoland. Stolt över att vi gör vårt bästa för att se till att Sverige ska bli ett land där ännu fler ska kunna leva och dö.
Matilda Molander är ledamot av Liberal Debatt redaktionsråd.
matilda.molander@liberaldebatt.se
Twitter: @MatildaMolander