Redan under mitten av 1800-talet konstaterade filosofen Alexis de Tocqueville att det finns många män med principer i båda de amerikanska partierna, däremot finns inget parti av principer. Så är det än i dag. Valet handlar inte primärt om partier, utan om deras kandidater. Men vad ska en liberal av svenskt snitt egentligen tycka?
Jag inleder med en brasklapp stor som de läskbehållare som New Yorks tidigare borgmästare Michael Bloomberg en gång ville förbjuda: jag är väldigt tidigt ute. Barack Obama var knappt påtänkt, åtminstone inte som en realistisk utmanare till presidentposten, vid den här tidpunkten inför valet 2008. Mycket kan och kommer hända, flera förhandsfavoriter har inte ens tillkännagett sina kandidaturer. Men frågan är på sätt och vis tidlös: hur ska en liberal av svenskt snitt egentligen förhålla sig till presidentval i USA?
Inför valet 2016 är Hillary Clinton den enda potentiella kandidaten med global stjärnstatus. Men också libertarianen Rand Paul, son till kultpolitikern Ron Paul, lockar horder av unga till sina möten. Så, ska en svensk liberal sitta still
i den stora väloljade Clinton-båten? Eller hoppa på den libertarianska vågen, även om den aldrig når stranden?
Mathias Sundin, riksdagsledamot för Folkpartiet, är en av de mest profilerade kännarna av amerikansk politik i Sverige. Han har bloggat för CNN, skrivit en bok om en fiktiv senator, och en icke-vetenskaplig analys gör gällande att vartannat av hans tweets berör politik på andra sidan Atlanten. Han medger att den svenske liberalen är kluven.
– Om man bestämmer sig för någon kandidat får man försvara åsikter som man själv inte står för, om exempelvis dödsstraff eller abortmotstånd. Jag brukar alltid försöka fundera på vad som är viktigast för världen och inte minst för Sverige. Då landar jag i den ekonomiska politiken och utrikespolitiken. Om jag hade bott i USA så hade säkert andra frågor prioriterats, säger Sundin.
Under årens lopp har han stött demokraterna Al Gore och John Kerry, men också republikanen John McCain. Åtminstone tills Arizonasenatorn under kampanjens slutfas begravde sitt rebelliska förflutna. Entusiasmen avtog än mer när McCain valde Alaskaguvernören Sarah Palin som sin vicepresidentkandidat. I det senaste presidentvalet höll sig Sundin neutral, då båda kombattanterna tråkade ut honom, även om han tycker att Obama överlag sköter sig bra.
I det republikanska lägret ser han ingen ny John McCain.
– Många unga uppskattar Rand Pauls libertarianska retorik om låga skatter och frihet från staten. Men jag brukar fråga hur de ser på att han vill att USA ska isolera sig mer och intressera sig mindre för andra delar av världen. Annars är det svårt att säga. Jeb Bush har varit kontroversiell i partiet för sitt försvar av immigration och även markerat mot Tea Party, men samtidigt är han i grunden konservativ.
När det kommer till Hillary Clinton är Sundin försiktigt positiv.
– Hon har rutinen och är en pragmatisk mittenpolitiker. Det finns visserligen hos andra kandidater, men eftersom hon besitter dessa egenskaper så spelar det faktum att hon är kvinna in. Är ingen annan bättre så blir det en faktor.
Försiktigt positiv är inte Alfred Askeljung, ordförande i Centerstudenter och riksdagskandidat i senaste valet. Han är en av upphovsmännen till Facebooksidan »Swedes for Hillary« som lanserades under förra året. För Askeljung, en liberal som placerar sig tydligt till höger på den politiska skalan, var valet lätt. Men till skillnad från Sundin är hans beslut inte främst baserat på USA:s roll i världen, utan snarare utifrån principfrågor som i första hand rör den amerikanska befolkningen.
– I amerikansk politik kan man väga vikten av sociala kontra ekonomiska frågor på ett sätt som inte är möjligt i svensk politik. Vad är då viktigast för en liberal? Många vänner som jag pratar med som stöder republikaner fokuserar enbart på ekonomiska frågor och republikanerna är onekligen mer marknadsliberala, säger Askeljung.
I en kamp mellan ekonomisk och social frihet väljer han det senare.
– Som liberal känner jag ett ansvar för att stötta kampen för sociala friheter, om rätten till sin egen kropp och HBTQ-frågor. Dessutom fungerar USA som en förebild globalt. Om USA är HBTQ-vänligt så sprider det sig över världen och därför tror och hoppas jag på Clinton. USA är ett land med stor ojämlikhet, där det kan finnas behov av mer ekonomisk omfördelning.
Han får mothugg av partikamraten Sofia Arkestål, libertariansk centerpartist med en bakgrund inom Stureplanscentern.
– Det är ingen slump att stora delar av House of Cards är inspirerat av paret Clinton. Hon (Hillary Clinton, reds anm) representerar bristen på transparens och att inte leva som man lär. Om hon skulle bli vald så oroar jag mig för att det ekonomiska underskottet kommer att fördjupas ytterligare och att hon inte kommer att genomföra nödvändiga nedskärningar i viktiga budgetposter, snarare tvärtom, säger hon.
I stället hoppas Arkestål på Carly Fiorina. Republikanen, som förmodas bli den enda kvinnan i det republikanska startfältet, klev relativt sent klev in på den politiska scenen. Efter att ha varit VD för Hewlett-Packard under de turbulenta åren efter att it-bubblan sprack, arbetade hon för presidentkandidaten John McCain och förlorade sedan kampen om att bli senator från Kalifornien.
– Det allra viktigaste för mig är att kandidaten är skattekonservativ. Jag gillar Carly Fiorinas kritik mot »crony capitalism« och stöd för småföretagare. Med sin bakgrund som toppchef i näringslivet känns hon intressant. Andra tänkbara kandidater som för en liknande politik, som Rand Paul och Ted Cruz, är populära men inte särskilt engagerande.
Arkestål medger att flera republikaners inställning i sociala frågor är problematisk, men betonar att det inte nödvändigtvis är särskilt mycket bättre på andra sidan.
– Man måste utgå ifrån den politiska kulturen som råder i USA och den skiljer sig mycket från den svenska. Obama har fått orimligt mycket beröm för sin svängning kring samkönade äktenskap och liknande. Han har ridit på en våg av åsikter som han från början inte hade, men som han har adopterat på senare tid. Många svenskar verka tro att demokraterna är mysiga socialliberaler, men riktigt så enkelt är det inte, säger Sofia Arkestål.
Under det gångna året har Hillary Clinton kritiserats för uttalanden om huruvida storföretag skapar jobb och sitt, enligt vissa, flörtande med Thomas Piketty. Men riksdagsledamoten Mathias Sundin är inte särskilt orolig över att Hillary Clinton ska föra en vänsterorienterad ekonomisk politik. Hennes historia ger inte fog för någon sådan oro, menar han.
– Det som sägs i uppstarten av en kampanj är en sak, men det som sker i verkligheten är ofta något annat. Och jag menar, Obama kampanjade mot ett frihandelsavtal innan han blev president, men försöker nu få igenom det största frihandelsavtalet i världshistorien.
Jakob Stenberg är redaktör på Tidningen Entreprenör och driver podcasten Kongressen – amerikansk politik på svenska.
kongressen.podd@gmail.com
Twitter: @jackostenberg och @kongressenpodd