Alla vill ha fred, men i arbetet med det här numret blev det uppenbart att vi inte alltid menar samma sak när vi talar om den. Liberal Debatt bad Erik Melander, professor i freds- och konfliktvetenskap, beskriva vad fred är, och om det finns något recept som är säkrare än andra.
Fred definieras vanligen som avsaknaden av dess motsats, så att fred råder när inget krig pågår. För att förstå fred, och kunna fastställa när och var det är fred, måste man därmed bestämma sig för vad man menar med krig. Det finns flera sätt att definiera krig men oftast leder olika krigsdefinitioner till ungefär samma slutsats om världen. Så har till exempel Sverige varit i fred sedan år 1814, och den senaste och förhoppningsvis sista gången som krig utkämpades på svenskt territorium var år 1809.
För att förstå hur pass fredlig världen är i dag är det därför rimligt att inte bara ta hänsyn till hur många platser eller länder som befinner sig i krig, utan också till hur dödsbringande krigen är. Om man ser till antalet människor som dödas i strid eller i samband med strid (det vill säga att man inkluderar civila dödsoffer som hamnat
i korseld, men inte rena massakrer och folkmord utanför en stridssituation) framträder bilden av att vi sedan andra världskriget gått mot en fredligare värld. Än mer slående blir mönstret när vi beaktar att färre människor dödas i krig, under en tidsperiod då jordens befolkning ökat snabbt. En enskild persons risk att dö i krig är lägre nu än på mycket länge.
Men trenden mot en fredligare värld kan vara på väg att brytas. Under de senaste åren har både antalet krig och dödsoffer ökat, framför allt till följd av kriget i Syrien. Men fortfarande är världen mycket fredligare än under kalla krigets värsta dagar då miljontals människor dödades i enorma krig såsom Koreakriget och Vietnamkriget. De data som oftast används vid den här typen av analyser kommer från konfliktdataprogrammet vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet (www.ucdp.uu.se), och dess samarbetspartner Peace Research Institute Oslo (PRIO) i Norge.
Det finns ett tydligt samband mellan hur ekonomiskt utvecklat ett samhälle är och risken att ett krig ska bryta ut inom samhället ifråga. Välstånd förefaller alltså orsaka fred. Men vi vet lite om varför sambandet finns eller vilken förklaringen till sambandet egentligen är.
Är det för att statsmakten i ekonomiskt utvecklade samhällen är så övermäktig att oppositionella grupperingar och giriga krigsherrar inte har någon verklig chans att föra krig och därför avstår? Eller beror sambandet på att människor som lever i rikare samhällen är nöjdare med tillvaron och därför inte har tillräckligt starka skäl för att ta till vapen?
Det kan också vara så att ekonomisk utveckling samvarierar med helt andra faktorer, som kanske utgör de egentliga förklaringarna till varför samhällen kan undvika att slitas sönder inifrån av krig.
En konkurrerande förklaring som uppmärksammats på senare år är att samhällen med mer jämställdhet mellan kvinnor och män blir fredligare i och med att den våldsbejakande hederskultur som oftast utmärker kvinnoförtryckande samhällen försvagas. Island kan illustrera tanken. I det vikingatida samhället var det livsavgörande för en man att bevara sin heder och ofta var demonstrerad villighet att utöva dödligt våld enda sättet att försvara eller återupprätta manlig sådan. I dag är Island ett av världens mest jämställda samhällen med väldigt låg brottslighet. År 2013 var första gången som isländsk polis sköt en människa till döds. På motsvarande sätt kan man observera att samhällen där kvinnor är som mest utsatta (liksom oftast då också andra grupper såsom homosexuella och religiösa minoriteter) är risken för krig och annat våld mycket hög. Forskning visar också på ett samband på individnivå: Individer med mest kvinnofientliga värderingar tenderar också att vara mest rasistiska och intoleranta i övrigt, och mer benägna att använda våld. Detta är alltså inte något »politiskt korrekt« önsketänkande, utan resultatet av ett stort antal studier.
Jämställdhet mellan män och kvinnor förefaller faktiskt vara viktigare för en fredlig samhällsutveckling än demokrati. Vad gäller relationer mellan stater råder den så kallade demokratiska freden, vilken innebär att det är väldigt osannolikt att två demokratier ska gå
i krig med varandra. Men inom stater finns inget tydligt samband mellan demokrati och fred definierat som avsaknaden av krig. I stället tycks det vara så att demokrati kanaliserar och ger uttryck för dominerande normer i samhället, och om dessa normer är intoleranta och krigiska blir också konflikterna i sådana demokratier lätt våldsamma.
Detta leder till frågan om vad vi egentligen bör lägga i begreppet fred. Ett problem med den negativa definition av fred, som liktydigt med avsaknaden av krig, är att en väldig mångfald av olika fredstillstånd betraktas som likvärdiga: Nordkorea och Norge befinner sig i samma fred. Men fredens karaktär eller kvalitet skiljer sig förstås enormt mellan utvecklade demokratier som Norge och samhällen där freden upprätthålls genom extremt förtryck såsom i Nordkorea.
Vad en positiv definition av fred bör omfatta har varit föremål för mycken tankemöda, men det finns ingen allmänt vedertagen definition av fred om fred ska förstås som något mer än enbart att inget krig pågår. En tendens finns att förespråkare av olika fredsbegrepp, på mer eller mindre godtyckliga grunder, lägger in allt möjligt som de själva gillar i begreppet, såsom demokrati, välstånd, miljöhänsyn och social rättvisa. Ja, till och med låga skilsmässofrekvenser och att det inte finns så många rökare.
En utväg är att ta fasta på att fred faktiskt är motsatsen till krig, och att om man vill konstruera en skala från en nollpunkt till något tänkt maximum så måste ändpunkterna höra till samma skala. Enligt detta resonemang är maximal fred motsatsen till totalt krig, och vice versa. Den mest inflytelserika analysen av krigets väsen stod den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz för. Enligt von Clausewitz är krig politikens fortsättning med andra, extremt våldsamma medel. Kriget är ett vågspel där våld används instrumentellt för att bryta motståndarens vilja att göra motstånd. Syftet med kriget är alltså att påtvinga motståndaren sin egen vilja. Vidare utmärks kriget enligt von Clausewitz av extrema känslor av hat och vilja att dominera motståndaren. Ett utvidgat fredsbegrepp kan ta sin utgångspunkt i denna analys av krigets väsen.
I fred av hög kvalitet skulle då användningen av alla former av våld för politiska syften vara minimerad. Vidare skulle inte lösningen på politiska konflikter sökas genom att meningsmotståndare påtvingas den egna viljan, utan i stället genom samtycke och samförstånd. I ett samhälle med fred av hög kvalitet skulle hat och vilja att dominera andra ersättas av respekt, tolerans och övertygelsen om allas lika värde. En positiv definition av fred blir då att politiska konflikter löses utan våld: genom demokratiska processer, och på en grundval av värderingar om alla människors lika värde.
Den fråga om alla människors lika värde som skär tvärs igenom alla samhällen, och som är starkast förknippad med balansen mellan våldsförhärligande krigarideal å ena sidan, och hänsyn till och respekt för svagare och utsatta grupper å den andra, är just jämställdhet mellan män och kvinnor. Därför bör jämställdhet faktiskt ses som en viktig beståndsdel av vad som menas med fred.
Erik Melander är professor i freds- och konfliktvetenskap vid Uppsala universitet.
erik.melander@pcr.uu.se