Det svenska föreningslivet räknas som ett av de starkaste i världen. I få andra länder finns det per invånare så många församlingar, fackförbund, folkbildningsinstitutioner och allehanda föreningar som det gör här. Men när det gäller politiskt påverkansarbete spelar de ändå i korpserien, i alla fall vid jämförelse med proffsligorna i USA.
Våra intervjuer under de två oförglömliga veckorna i den amerikanska södern var så klart många fler än vad som fick plats i det här numret av Liberal Debatt. Nu valde vi att fokusera på HBTQ, feminism och miljö. Och det blev mindre av tro, religion och vapen, som också var centrala inslag i resan. Men låt oss så här avslutningsvis bjuda på några mer allmänna lärdomar, våra råd till det svenska civilsamhället.
Vill du att politiker, media och allmänhet ska lyssna, och tänka som du – då gör du så här:
1. Framhäv representativiteten
Den organisationsföreträdare som säger ”vi representerar homosexuella i Oklahoma City” säger i nästan andetag ”… och eftersom vi representerar homosexuella i Oklahoma City så representerar vi alla amerikaner”. En enskild rättighet, eller rättigheterna för en särskild grupp, kopplas med fördel till rättigheter i stort.
2. Agera med självförtroende
Fördelen med att klara sig utan offentliga bidrag (det finns också nackdelar) är att organisationen blir bra på att förklara varför man finns till: Annars inga frivilliga, inga donationer och ingen uppmärksamhet. Hårt, men rättvist. Amerikaner engagerar sig inte bara för att något är viktigt – utan för att de faktiskt förändrar samhället genom att de gör det. Självklart utbildar organisationen i fråga även politiker och allmänhet i sina frågor. Om de egna företrädarna inte tror på organisationens budskap – varför ska någon annan göra det?
3. Satsa på en ohelig allians
Mammor, feminister, kristna, pensionärer, urinvånare – för en och samma sak? Just så! I den oväntade sammanslutningen ligger i sig stor kraft. Dels slipper den enskilda organisationen anklagelsen om att enbart tala i egen sak, dels når man snabbare en kritisk massa och kan kompletterar varandras nätverk. Och så är det ju alltid roligare tillsammans!
4. Få ut människor på gator och torg
Twitter och Facebook är ju kul, men inget går upp mot en samling människor av kött och blod när det gäller att få uppmärksamhet för sin sak. Tröskeln för att ”ta ställning” på internet är otroligt låg och bedöms därefter. Hundra t-shirts på torget är alla dagar i veckan fler än 1000 ”gilla” på Facebook.
Vi ses vid barrikaderna (vi står där bredvid och skriver).
Gabriel Ehrling är redaktör för Liberal Debatt och ledarskribent på oberoende liberala Dalarnas Tidningar.
Anders Rönmark är politisk redaktör på Tidningen Ångermanland och gästredaktör för detta nummer av Liberal Debatt.