Förra numret av Liberal Debatt visade i flera artiklar den rättighetsrevolution som, om än smärtsamt långsamt, pågår i våra domstolar. Detta blev än mer sant genom att HD, strax innan Liberal Debatt landade på mitt hallgolv, avgjorde målet Blake Pettersson mot svenska staten som Alexandra Gillström.
Snabb återblick: Blake Pettersson blev fråntagen sitt svenska medborgarskap i strid mot grundlagen under fyra och ett halvt år och var tvungen att processa i tre instanser för att få tillbaka det.
Regeringsrätten konstaterade till slut att det stred mot hans grundlagsskyddade rättigheter att berövas medborgarskapet. Trots att högsta instans konstaterat detta så blev han tvungen att återigen processa i tre instanser, denna gång upp till Högsta Domstolen, för att få skadestånd som kompensation för rättighetskränkningen. HD gav Blake Pettersson ideellt skadestånd. Allt annat hade varit orimligt, men det är en milstolpe i svensk rättighetsskydd. Staten måste ersätta de vars rättigheter enligt grundlagen kränks. Den principen gällde tidigare bara rättigheter enligt Europakonventionen och EG-rätten och då för att Europadomstolen och EU-domstolen »tvingade« Sverige till det. Detta är det senaste steget i en rättighetsrevolution. Det är ett viktigt steg eftersom det nu är otvetydigt att rätten till kompensation och ett effektivt rättighetsskydd är en svensk rättsprincip och inte bara en importvara.
En annan reflektion, som verksam advokat inom affärsjuridiken kan jag inte låta bli att konstatera att intresset för allmän civilrätt och förmögenhetsrätt är mycket lågt i den politiska sfären. Jag tror inte att det var en slump att temanumret helt utelämnade detta. Det vore dock intressant att även utanför den juridiska sfären fundera över varför och om det är ett problem att många parter använder skiljedom i stället för domstol i snart sagt alla större transaktioner. Vilket i sin tur leder till att domstolarna inte har tillräcklig erfarenhet av sådana mål, varför man inte litar på dem. Samtidigt bör jag kanske vara glad för att det politiska intresset är lågt för mina rättsområden. Politisk enighet eller ointresse gör att inte varje ny regering innebär ändringar och återställare. Men lite högre förändringstakt vore okej. Exempelvis skulle någon regering efter år 1734 kunnat genomdriva en modernisering av regler om fullmakter eller hur man säljer en vanlig pant.
Paula Röttorp är partner vid advokatfirman Hannes Snellman, ledamot av styrelsen för Centrum för Rättvisa och tidigare ledamot av styrelsen för Stiftelsen Liberal Debatt.