”Samverkan mellan akademi och näringsliv under studierna gör inte studenter mindre bildade”

Liberal Debatt tar ett ambitiöst grepp i senaste numret. Ett antal skribenter ges utrymme att ge sin syn på ett centralt, men mångfacetterat och omtvistat, begrepp – bildning. Flera debattörer bidrar med väsentliga perspektiv.

Det är exempelvis lätt att instämma i nästan varje stavelse i litteraturprofessor Ebba Witt-Brattströms inlägg, där hon beskriver den kvalitetskris som den högre utbildningen genomgår. När ett nytt, vassare, kvalitetssystem för högskolan infördes för något år sedan medförde det exempelvis att nästan 40 procent (25 av 67) av utbildningarna i företagsekonomi, en av de till studentantalet största högskoleutbildningarna, fick omdömet bristande kvalitet.

På två punkter är jag emellertid skeptisk eller direkt kritisk till framförda synpunkter. För det första. I ett par av inläggen sätts bildning i motsatsställning till att utbildning leder till jobb. Men att studenter under utbildningens gång förbereds för det kommande arbetslivet genom praktik, kontakt med potentiella arbetsgivare eller att undervisningen innehåller studieuppgifter med exempel från arbetslivet är inget hot mot bildningen. Samverkan mellan akademi och näringsliv under studierna gör inte studenter mindre bildade, snarare tvärtom. Men det leder till att de lättare får jobb. Varför anses det kontroversiellt?

För det andra. Inte sällan utmynnar bildningsdebatten i synpunkten att tekniker och naturvetare behöver lära sig mer om humaniora – om historia, litteratur, konst och språk, exempelvis. Och så är det säkert. Men det omvända synsättet förekommer nästan aldrig. Jag är själv humanist och samhällsvetare. Bör man inte också, i logikens namn, ”kräva” av mig och mina gelikar att vi bildar oss inom ämnen som matematik och naturvetenskap?

Idag finns det humanister som närmast koketterar med sin okunskap kring också rätt så elementära matematiska begrepp. Det är paradoxalt inte minst mot bakgrund av att samma personer ofta söker förebilder i antiken eller renässansen – två tidsepoker där många av dem som ansågs bildade i sina kunskaper och i sitt engagemang spände över en rad discipliner, från matematik och naturvetenskap till konst, historia och litteratur. Renässansens kanske främste bildningsikon Leonardo da Vinci var exempelvis både konstnär och framstående matematiker. Är det inte dags för en renässans för just det bildningsidealet?