Det kan synas pretentiöst att skriva om min liberalism. Vad jag gör här är att i all korthet lyfta fram drag i liberalismen som är särskilt betydelsefulla för mig.
Individen och individens värdighet (human dignity) är liberalismens kärna och grundbult. Med Immanuel Kants syn är värdighet (Würde) något djupt som finns inneboende hos alla människor. Denna värdighet, inte att förväxla med livsstil och liknande, är oantastbar och får inte kränkas hos någon människa. Liberala tänkare har under historiens gång alltid och med kraft angripit institutioner som hindrar individen från att utforma sitt liv. Med Lockes ord om friheten: ”without being subjected to the will or authority of any other man”. Det kan ha rört sig om tyranner, religiösa rörelser, feodala och andra privilegiesystem och diskriminering på olika grunder. Liberalismen präglas av vaksamhet mot koncentrerad makt, oavsett om den har privat eller offentlig form, och av övertygelsen om den demokratiska staten med medborgaren i centrum som nödvändig för att upprätthålla system som slår vakt om frihet för individen – enskilt och i samverkan med andra individer. Och däri också övertygelsen om behovet av rättsstaten med stabila och levande grundlagar som bas.
Liberalismen har ingen utopi, inget idealsamhälle som ska vara målet. Villkoren för människans värdighet och frihet måste ständigt granskas och utvecklas. Förmågan att erkänna konflikter och dilemman utgör en livskraft i liberalismens idéutveckling och är, eller kan vara, en positiv kraft i människors och samhällens liv.
Antiliberala strömningar av olika schatteringar kommer alltid att behöva bemötas och bekämpas. Dit hör antiliberala kollektivistiska idéer som finns i socialism, konservatism, kommunitarism och fundamentalism; kollektivism i meningen att gruppen har företräde framför individen. Stephen Holmes har skrivit inträngande om detta. Jag är kritisk till kollektiva rättigheter och ser rättigheter som individuella och dessutom universella och inte ”svenska”. Minoritetsrättigheter som är kollektiva bör endast vara hjälpmedel och ledstjärnor för att identifiera brister i och bevaka generella individuella rättigheter för individer som ser sig som ingående i grupper som benämns minoriteter.
Påståendet att liberalismen ser individen som en isolerad ö är felaktigt. Som John Stuart Mill hävdar är individen inte driven enbart av snävt egenintresse (individualism i inskränkt mening) utan av ett intresse som inkluderar andra människors utveckling. Individen ska kunna leva i sammanhang med andra individer, och då i frivilliga grupperingar och inte i av utomstående bestämda och pådyvlade grupperingar. Sådan kollektivisering är ett otyg för en liberal.
En tänkare vid sidan av klassikerna som påverkat mig mer än andra är Ralf Dahrendorf. Hans nyskapande bok Life chances. Approaches to social theory (1979) har varit en följeslagare sedan den kom ut, och så även hans senare böcker. Livschanser är inte tillstånd vid en viss tidpunkt, utan processer med möjligheter till förändring. Gränser för det möjliga och önskvärda flyttas ständigt. Hur hinder kan undanröjas och möjligheter skapas måste ständigt prövas och förnyas.
Skolans första år har helt avgörande betydelse härvidlag. Därför bör förskolan och de första skolåren få högsta prioritet i liberal politik, framför andra satsningar inom utbildning och forskning. Förskolan och de första skolåren ser jag som ett avgörande reformområde i samhället för liberaler under lång tid framöver.
Den sekulära staten ser jag som helt nödvändig för ett öppet samhälle. Det är sorgligt att se hur lite uppmärksamhet och intresse vikten av en sekulär stat får i Sverige. Det kan delvis bero på en tro att en sådan stat redan finns. Det kommer emellertid att ta lång tid innan den svenska staten blir sekulär. Det är nödvändigt med successiva reformer för att det inte ska gå bakåt för en sådan utveckling. Civilsamhället är den del av samhället där religiösa och andra livsåskådningsrörelser fritt kan verka och där individer kan utöva sin tro enskilt och tillsammans med andra.
Jag definierar mig själv som liberal, kort och gott. Jag har inte känt behov av att kalla mig socialliberal, nyliberal, feministisk liberal, politisk liberal eller marknadsliberal. Liberal räcker fullt ut för mig. Sedan kan jag beskriva vad det innebär för mig. I min liberala åskådning utifrån den enskilda individen finns en tydlig plats för sådant som ofta hänförs till socialliberalism. Här finns personlig integritet, rättvisa, omsorg, jämställdhet, demokrati och marknadsekonomi.
Ingemund Hägg är professor emeritus i företagsekonomi vid Uppsala universitet.