Inom kort utkommer Liberal Debatt med en första specialutgåva i serien Liberal Idédebatt. Det är möjligt tack vare en donation från Ingemund Hägg, professor emeritus i företagsekonomi.
Det var under det sena 1950-talet som Ingemund Häggs politiska engagemang fick sin början I Liberala Studentförbundet blev han internationell sekreterare och ordförande i Stockholmsklubben. Under tiden som sedan följde, 1960-talet, var det inte minst jämställdhet mellan kvinnor och män som engagerade.
– Jag blir så frustrerad av tanken att jämställdheten inte kommit längre på 50 år, säger Ingemund Hägg när vi ses på hans kontor på Ekonomikum i Uppsala.
Skälet till att vi ses är glatt. Ingemund Hägg bestämde sig i somras för att ge en betydande summa pengar till Liberal Debatt för att finansiera utgivningen av en serie essäer kring liberalism. Den första delen landar i brevlådorna hos Liberal Debatts prenumeranter bara dagar efter detta nummer. Så här motiverar Hägg sin gåva:
– Vi måste göra mer än att artigt hänvisa till de liberala principerna. Vi måste gå på djupet och komma åt relevansen av dessa i dagens samhälle.
Med satsningen på Liberal Idédebatt, som skriftserien kommer att kallas, ges en skribent möjlighet att sätta av ordentligt med tid för tänkande och skrivande. Resultatet, en längre essä kring en för den liberala idédebatten angelägen frågeställning, trycks och sänds sedan till de 2 000 mottagarna av varje ordinarie nummer av Liberal Debatt.
Varför är det då så viktigt med idédebatt bland liberaler?
– De liberala principerna har sin styrka i insikten att samhället är stökigt och bökigt. Liberaler drömmer inte om en slutlig utopi, utan vill att människor formar sina egna liv och då i fritt samspel med andra människor.
Vad kan en serie skrifter uppnå?
– Inneboende hos liberalismen är insikten om att politik är svårt. Det finns konflikter mellan intressen och var för sig goda principer kommer då och då att stå i strid med varandra. En god idédebatt ger politiker och skribenter verktyg för att navigera bland dessa avväganden. Min förhoppning är att den nya skriftserien ska borra i det principiella.
Kan du ge några exempel?
– Ett klassiskt är frågan om minoriteters rättigheter, som grupp, kontra individuella rättigheter. Tyvärr tenderar vi att lägga stor vikt vid gruppers rättigheter och till och med låta dessa rättigheter ta över individuella rättigheter.
Ett av Ingemund Häggs starkare minnen från det politiska engagemanget var när han, under ledning av Hadar Cars, senare folkpartistisk handelsminister och europaparlamentariker, deltog i författandet av den så här med facit på hand mycket betydelsefulla skriften Ja till Europa, utgiven 1961. I dag har visionen om en långtgående europeisk integration i flera avseenden kommit att gå i uppfyllelse. Hägg själv är dock långt ifrån nöjd.
– Jag är europafederalist, så mycket återstår.
Men det var akademin och inte partipolitiken som skulle bli Ingemund Häggs huvudsakliga arena. Studierna på Handelshögskolan i Stockholm fortsatte på Carnegie Mellon i Pittsburgh, USA. År 1967 blev han sedan universitetslektor vid Uppsala universitet där han, med uppehåll för tio år på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS), verkat sedan dess.
Parallellt med studier och forskning skaffade sig Ingemund Hägg en internationell arena. År 1964 till 1966 var han ordförande för den liberala ungdomsinternationalen, World Federation av Liberal and Radical Youth (i dag IFLRY). Även om Häggs tidiga internationella engagemang, på ungdomsförbunds manér, ofta utgjordes av kritik av Liberala internationalen, väckte hans engagemang uppskattning och respekt.
Årtionden senare kom Liberala internationalen att erkänna Ingemund Häggs gärning med titeln ”patron” – hög beskyddare. En utmärkelse han delar med folkpartiledaren Bertil Ohlin. Vilken som är den politiska förebilden framför andra råder det dock ingen tvekan om.
– Lord Ralf Dahrendorf! Dahrendorf menade att det är kombinationen av valfrihet och bindningar till andra människor, meningsskapande förankringar, som ger människor goda livschanser.
Hur ser du detta ta sig uttryck?
– Vi är alla beroende av människor och institutioner omkring oss och dessa av oss. En liberal ser till individens möjligheter att påverka och förändra sin egen tillvaro. Här kan det röra sig om förändringar i ekonomisk bemärkelse, men också i andra dimensioner som inte behöver handla om att vandra uppåt i hierarkier. Detta synsätt ger civilsamhället avgörande betydelse. Ett levande och dynamiskt civilsamhälle är ett måste i ett liberalt samhälle. Individer ska själva välja sina grupptillhörigheter och inte tvingas stanna i oönskade grupperingar.
Såväl i Uppsala som hos SNS kom bolagsstyrning att ett viktigt forskningsområde för Hägg. På 2000-talet trädde ett annat fram i form av staters förhållande till religion. När han under en vistelse i Paris kom över litteratur om den franska statens svårigheter att i realiteten frigöra sig från sin tidigare statskyrka, något som formellt skedde för mer än hundra år sedan, kom han till en ny insikt.
– Jag såg hur även den svenska staten, trots separation av stat och kyrka, är långt ifrån sekulär.
Kan du ge något exempel?
– Till och med Folkpartiet slirar på kravet att skolan ska vara icke-konfessionell. Man nedvärderar då civilsamhället. Där kan unga människor erbjudas alla slag religiösa aktiviteter. Sådan är inte skolans roll.
Och så slutligen, varför vände du dig till Liberal Debatt med din gåva?
– Jag har prenumererat sedan studentförbundstiden och har alltid tyckt att Liberal Debatt är ett viktigt liberalt forum. Om en skriftserie ska få genomslag måste den komma ut någonstans. Här var Liberal Debatt det givna valet – en god tidskrift med stabilitet.
Det första numret av Liberal Idédebatt landar inom kort i brevlådorna. Först ut är Per Svensson, författare och senior columnist vid Sydsvenskan. Den 18 mars klockan 14:30-17:00 anordnar Ohlininstitutet och Liberal Debatt ett gemensamt seminarium med anledning av den nya skriften. För mer information – se Ohlininstitutets eller Liberal Debatts hemsida.
En viktig bakgrund till Ingemund Häggs gåva är också hans egna tankar kring liberalismen och dess utmaningar. På nästa uppslag utvecklar han med egna ord några av dem.
Redaktionen/Gabriel Ehrling och Kristoffer Hellman (foto)