Skip to content
Tema

En rödgrönblå röra

Spekulationer kring blocköverskridande regeringsalternativ har varit flitiga. Allra starkast fäste har tanken om en S+MP+FP-regering fått. Liberal Debatt bestämde sig för att undersöka saken närmare och bjöd in till rödgrönblå middag. Gästerna: en högersosse, en liberal miljöpartist och en vänsterliberal folkpartist. 

Vad de heter är och förblir en hemlighet. Gemensamt har de positioner som ger god inblick i sina respektive rörelsers inre väsen. De är förtroendevalda på nationell nivå eller anställda med nyckelpositioner. De har anledning att vara tillräckligt ängsliga för att med självklarhet tacka ja till medverkan först när vi lovat anonymitet.

Det ska dock sägas att de med all sannolikhet inte blir ministrar i en regering efter höstens val, oavsett hur en sådan ser ut. Det är däremot inte alls omöjligt att de blir det i en framtida.

Målet var att ta reda på om det finns det någon realism i spekulationerna om en sådan regering. Och vad som i sådant fall krävs för att en sådan ska komma till. För enkelhetens skull tituleras de tre middagsgästerna med sina partibeteckningar.

LD: Hur känner en liberal miljöpartist inför tanken på ett regeringsunderlag där Vänsterpartiet ingår?

MP: ”Lika övertygad som jag är att de som söker stöd från samhället verkligen behöver det, är jag om att människor som sysslar med företagande gör det för att de vill bidra till en bättre värld. Företagare har goda avsikter. Enskilda fall får varken användas för att ifrågasätta trygghetssystem eller företagande. Det gör att jag har svårt för Vänsterpartiets retorik, snarare retoriken än de politiska förslagen. Det är människosynen det handlar om”.

 

LD: Är det så mycket värre med socialdemokrater än moderater för en vänsterliberal?

FP: ”Det är klyschigt, men stämmer: Att vara liberal är att vara kluven. Rent ideologiskt sammanfaller vänsterliberalism och socialdemokrati på ganska många plan. Praktisk socialdemokrati är väldigt nära vänsterliberalism i faktisk politik. Men överlag är det mycket lättare att samarbeta med Moderaterna, som till exempel kring arbetskraftsinvandringen. De har ju också sänkt skatten och de skulle sossarna inte vilja göra. Sedan är de nya Moderaterna i och för sig typ sossar.”

 

LD: Vad säger högersossen? Är S-flörtarna med Folkpartiet ärligt menade eller bara ännu ett försök att slå split?

S: ”Det är genuint menat! Att splittra Alliansen kan givetvis vara ett internt argument, men det finns krafter som tycker att Vänsterpartiet inte är regeringsdugligt. Socialdemokratins baksida är den konservativa sidan – den som inte är progressiv, inte förändringsbejakande och som inte tror på människan. När man försvarar det förgångna, är rädd för utveckling, och drömmer om det som har varit. Samarbete med liberala krafter har alltid varit en bra allians, i allt från hbt-frågor och migration. Där vill ingen utav oss att de konservativa krafterna ska vinna. Den mänskliga liberalismen, Bengt Westerberg-traditionen, är en god kraft i svensk politik. Så sa också Tage Erlander att ’socialliberalismen gror bäst i ett socialdemokratiskt hägn’. Jag tror inte den trivs så bra i Alliansen, genomslaget för sociala frågor är litet. Men som det ser ut just nu finns det ingen möjlighet att samarbeta med Folkpartiet.”

 

LD: I och med att ingen protesterat högljutt mot tanken på en blocköverskridande regering går vi vidare. Vad vore hörnstenarna i ett sådant regeringsunderlag?

MP: ”Det förvånar mig inte att en folkpartist och en sosse har lättast för varandra inom respektive block. För mig är det inte så. Jag skulle inte välja Folkpartiet. I många frågor står Folkpartiet för motsatsen till Miljöpartiet. Kärnkraften? Aldrig i livet! En stark politisk idé för mig är decentralisering, Socialdemokraterna och Folkpartiet tror på en stark stat. Jag är pacifist och Folkpartiet vill bestycka Gotland. Centerpartiet har även högre trovärdighet i miljöfrågor än Folkpartiet. Visst finns strömningar i Folkpartiet som ligger närmare, men det är inte de som styr just nu.”

S: ”Miljöpolitiken blir lite av en knäckfråga va?”

MP: ”Nja, risken är snarare att den skjuts på framtiden. Som vanligt! Men i en sådan här koalition skulle nog Socialdemokraterna låta Miljöpartiet få stort utrymme i migrationsfrågan.”

S: ”Laval är okompromissbart. Det är omöjligt för sossarna att inte riva upp Laval-domen om man vinner valet. Med det sagt – önskvärt vore att begränsa arbetskraftsinvandringen indirekt genom att det blir en kostnadsfråga. Man ska inte konkurrera med pris! Det vore en bra kompromiss som skulle gå att sälja internt. Det är en prestigefråga för arbetarrörelsen.”

FP: ”Det är en lika stor prestigefråga för Folkpartiet! Det här kommer att bli svårt.”

 

LD: Sakta i backarna! Nu frågade vi faktiskt efter vad samarbetet skulle grundas på, inte vilka de stora hindren för samarbetet är. Vad ingår i regeringsförklaringen?

S: ”Jag tror man skulle göra en ny genomgripande skattereform. Folkpartiet och Socialdemokraterna är ganska överens om hur ett nytt skattesystem skulle kunna se ut, den stora frågan är skattekvoten. En stor skattereform blir en grundbult.”

FP: ”Jämställdhet! Liberaler bör vara mer radikala på jämställdhetsområdet: bort med vårdnadsbidraget, kvotera föräldraförsäkringen och lagstifta om bolagsstyrelser.”

S: ”Folkpartiet skulle också göra att man kom längre i bostadsfrågan. Socialdemokrater har svårt att bygga med miljöpartister, ta Göteborg som exempel.”

MP: ”Biståndspolitiken vore mer aktiv än den nuvarande. Ja, internationella frågor skulle överlag få större utrymme.”

S: ”Det behövs en ny LOU! Och om vi blir av med Vänsterpartiet och ni blir av med Moderaterna och Kristdemokraterna så skulle man hitta en mellanväg på välfärdsområdet som inte förbjuder några driftsformer.”

FP: ”’Lika möjligheter’ och ’god social rörlighet’ kunde vara paroller att enas om. Klasskillnader i Sverige idag handlar inte om ekonomiskt kapital, utan om socialt och kulturellt sådant.”

S: ”Ja, bildning och livslångt lärande! Vill man vara optimistisk skulle det kunna innebära en återkomst för bildningsidealet – bildningskrafter finns i alla tre partierna.”

FP: ”Och om man är principfast så är arbetslinjen inte alls liberalt försvarbar. Staten ska vara värdeneutral och inte göra skillnad på hur människor väljer att leva sina liv.”

S: ” Där är jag helt med dig. Man pratar bara om ekonomiska skillnader och arbetslöshet. Men andra saker spelar också roll. Att öka den sociala rörligheten kan bli en gemensam agenda.”

MP: ”Som idé absolut, frågan vad det innebär i faktisk politik.”

 

LD: Det var bättre! Nu kan ni gå åter till hindren om ni vill.

MP: ”Vapenexporten blir en svår nöt, men det gäller oavsett regering. Miljöpartiet måste få något i den frågan.”

S: ”Välfärdssektorn kommer vara en kugge.”

MP: ”I retoriken kommer det att bli ett stort kliv bort från arbetslinjen. Men i praktiken kommer man bara kunna göra mindre justeringar. Man kan inte backa bandet – det blir inte ett systemskifte.”

S: ”I praktiken kommer migrationspolitiken lösa ut sig efter valet. Policymässigt tycker vi ganska lika i grunden. Sen har det tagit sig uttryck på olika sätt.”

MP: ”Samtidigt är den ideologiska skillnaden enorm! Riktningen är helt olika. Jag vill göra det så enkelt som möjligt för folk att komma hit.”

S: ”Att gå åt det hållet är också den etablerade viljan bland majoriteten av sossarna, men inte väljargruppen. Du måste här skilja på väljarkåren och de förtroendevalda. 45 procent av svenska folket vill minska invandringen, 10 procent vill öka den. Alla vi förtroendevalda tillhör de 10 procenten.”

MP: ”Er partiledare säger ju mer eller mindre att de kommer hit och tar våra jobb!”

S: ”Det är för att man inte ska komma hit och konkurrera med lägre löner.”

MP: ”Och där tror jag att skillnaden är jättestor. Miljöpartister kommer ha väldigt svårt att sitta i samma regering med någon som säger sådär. Sådana uttalanden kan stjälpa en regering.”

S: ”Det tror inte jag.”

MP: ”Jag tror på allvar det blir jättesvårt. I grund och botten är kanske Socialdemokraterna inte emot öppna gränser, men det är inte heller en överordnad princip. I Miljöpartiet är det överordnat.”

S: ”Nej visst, vi är för nationalstaten.”

 

LD: Men vad talar för ett sådant här samarbete, om något?

S: ”Jag är personligen helt övertygad om att det hade varit bra för Sverige med en S+MP+FP-regering. Dels för att det behövs ett missnöjesparti till vänster, men också för att utveckla mitt eget parti. Det är när sossar har samarbetat med socialliberaler som det gått som bäst!”

MP: ”Jag håller med om att det vore politiskt bra, men jag har lättare att samarbeta med Centerpartiet än Folkpartiet. Men det förvånar mig inte att ni, med era utgångspunkter, hittar varandra.”

S: ”Man är för allt snällt och mot allt taskigt – då är man miljöpartist.”

FP: ”För mig är det hugget som stucket – pest eller kolera, sossar eller moderater. På vissa plan vore det jättebra att samarbeta med Socialdemokraterna.”

S: ”Egentligen är det först om fyra år som vi i realiteten pratar om en sådan här regering.”

MP: ”Det som kan hända vid höstens val är att vi får en S+MP-regering i minoritet, men som till slut åker på lite för mycket pisk i riksdagen. Då blir det regeringskris och man tvingas bilda en bredare regering, helst en i majoritet. Men det händer inte efter valdagen.”

Redaktionen/Gabriel Ehrling och Karin Zelano