”Listen, I too wish that the American people would choose the future Abraham Lincoln or Thomas Jefferson, but unfortunately, that’s not the way it works anymore. Now it takes movie-star charisma to get elected President”
McCain-konsulten Richard Davis, i HBO-filmen Game Change gestaltad av Peter MacNicol, stressade omdöme i presidentvalet 2008 sammanfattar filmens lärdomar väl. Baserad på boken med samma namn skildras ett politiskt spel i högt tempo, fjärran föreställningen om det goda samtalet. Game Change gjorde succé och förväntningarna på en ny träffande samtidsskildring var höga när journalisterna Mark Halperin och John Heilemanns uppföljare Double Down: Game Change 2012 gick i tryck. Få blev nog besvikna.
Denna gång tar sig Halperin och Heilemann an vägen fram till valnatten 2012. De trassliga republikanska primärvalen och Barack Obamas turbulenta mandatperiod för berättelsen mot valdebatterna. Framgångarna med Game Change tycks ha öppnat än fler dörrar för de två journalisterna, som placerar läsaren som en fluga på väggen i de slutna rum där besluten fattas.
Informationsmängden gör Double down mer svårtillgänglig än föregångaren. Persongalleriet är brett och ett nationellt primärval ställer minnet av orter i amerikanska småstater på prov. För den som tar sig tid för djupläsning är detaljerna dock en stor tillgång. Även mer inbitna USA-fantaster kan i efterhand finna det svårt att återge den hisnande snabba valrörelserapporteringen. Bokformatet lämnar utrymme för en helhetsbild, om än inte alltid smickrande för de inblandade.
För visst framträder människorna bakom politiken. Läsaren kan tänkas vinna ny sympati för Mitt och Ann Romney eller Barack och Michelle Obama. Till skillnad från i den tidigare boken framstår även makarna Clinton i god dager. Men politikens mörka egocentriska sida visas upp även den. Författarna speglar skickligt valkommunikationens likhet med en teater, fotbollsplan eller catwalk. Liten tankeverksamhet ägnas åt den amerikanska verkligheten bortom opinionssiffror och hätska valfilmer. Jefferson hade som sagt inte stått sig väl.
Resultatet av Halperin och Heilemanns arbete är rappt, lärorikt och bitvis komiskt. Att vicepresidentkandidaten Paul Ryan förskräckt zappar fram till Game Change-filmen när han försöker att tränga ute kampanjens verklighet är exempelvis precis så meta som en skildring av skildringen av politiken med fördel kan vara.
Joakim Rönnbäck är medlem av Liberal Debatts redaktionsråd