Få är emot en god gärning vid cafédisken. Men att pådyvla företag annat samhällsansvar än företagande och laglydnad är avsteg från marknadsekonomins regler för värdeskapande, påverkan och ansvarsutkrävande.
Berättelsen om hur marknadsekonomin lyfte världen ur svårt armod är en om hur det ekonomiska egenintresset tog plats i det ekonomiska livet. Social stabilitet och rättviseuppfattning har under merparten av mänsklighetens historia upprätthållits genom moraliska påbud om konserverande sedvänja eller en centralmakts piska. Så länge ekonomisk aktivitet var ett mål, och inte ett medel för att uppnå överskott, fanns det få skäl att hålla anställdas löner över existensminimum. Så länge ekonomin sågs som en integrerad del av samhällets övriga sfärer kunde kyrkan klassa vinst som en synd, så till den grad att prishöjningar, även som en följd av förluster vid exempelvis förlisningar, kunde resultera i bestraffning.
Före de marknadsekonomiska idéernas genombrott var konsumenten utlämnad till mäktiga skråintressens vilja att blockera ekonomisk utveckling. I 1600-talets Frankrike lyckades knappmakarna förbjuda skräddares kostnadssparande innovation – tygknappar. Den exakta utformningen av textilier var i detalj reglerad på ortsbasis.
Utan ett moraliskt försvar av frivilliga avtal, handel och egenintresserade aktörer hade världen sannolikt fortfarande hukat under sedvänja och piska. Adam Smith visade hur bagarens agerande för egen vinst, snarare än samhällelig omsorg och påbud, inte var ett hot utan en möjlighet. Den industrialisering, fred, teknikutveckling och internationalisering som följer i de marknadsekonomiska idéernas spår är hissnande. Den venetianska flottans samlade kapacitet kan inte ens fylla ett modernt lastfartyg. År 2009 var, trots den ekonomiska krisen, det näst mest produktiva året i mänsklighetens historia så långt.
I ljuset av detta finns det skäl att problematisera den bärande tanken i Corporate Social Responsibility, alltså just företags sociala ansvar. Diskussioner om företags ansvar i samhället blir lätt en fråga om effektiviteten i de åtgärder som i dag görs i CSR:s namn. Men innan dess bör själva tanken bakom CSR-trenden prövas. Medeltidens förbud mot vinster och CSR kan ses som socialt nyttiga ineffektiviteter, men utgör även avsteg från den marknadsliberala tankemodellen. Samma tankemodell som även banade vägen för liberalismens sociala friheter.
Chicagoekonomen Milton Friedman gick år 1970 till storms mot den redan då allt mer populära tanken om ett bredare socialt ansvar. Enligt Friedman kunde individer som aktieägare eller konsumenter utan problem ägna sig åt välgörenhet och socialt ansvarstagande. Däremot vände han sig mot tanken att ett företag, en ekonomisk konstruktion, skulle förväntas bära långtgående ansvar. Detta, menade Friedman, är svår att kombinera med liberala tankar om ett fritt samhälles utformning.
Företag är nämligen, tvärtemot vad Mitt Romney sade i den amerikanska valrörelsen, inte individer utan ekonomiska sammanslutningar för att uppnå ekonomiska mål. Tillsynes oförargliga avsteg från ett naturligt affärsfokus, så som många tankar om uppfyllnad av ett socialt ansvar innebär, skapar därmed en målkonflikt. Om marknaden är påtvingad samhällets funktioner urholkas både ägarinflytande och företagandets dynamik. Samtidigt blir företagsledningar som påtvingas ansvar för icke-ekonomiska mål blir ansvariga för att använda ägare och köpares pengar i ett icke-ekonomiskt syfte.
Få liberaler har något emot filantropi eller att medvetna konsumenter premierar berömvärda projekt. Men den makten ligger, i en välfungerande marknadsekonomi, just hos den enskilde – inte hos marknadens aktörer. Företag kan uppnå konkurrensfördelar genom att möta samhällsmedvetna konsumenters preferenser. Ideologiska ägare kan göra avkall på vinst och effektivitet för att gagna miljö eller utsatta människor. Men skulle företag avkrävas samhällsansvar genom lag eller konvention skadas ett vinnande ekonomiskt koncept.
Corporate Social Responsibility försvagar marknadsekonomins dynamiska process, i vilken utfallet formas efter konsumenters och aktiesparares önskningar. Det är genom att skilja på skapande och användande av välstånd som ekonomin befriar konsumenter från sedvänjans bojor och nyckfulla makthavare. När marknadens aktörer tvingas till omfördelning omformas institutionen till skada för både utveckling och påverkan. Företag har i ett fritt samhälle ansvar gentemot lagstiftare, ägare och anställda. Människor och institutioners ansvar formar vi däremot efter andra principer.
JOAKIM RÖNNBÄCK
Joakim Rönnbäck studerar journalistik vid JMK och är ledamot av Liberal Debatts redaktionsråd.