Förra numret av Liberal Debatt bar temat Företags samhällsansvar. Här några av reaktionerna:
Företag goda för samhället även utan CSR
Senaste numret av tidskriften Liberal Debatt har temat ”Företags samhällsansvar”: Bland annat diskuteras CSR (Corporate Social Responsibility) – ett aktuellt ämne med många vinklar och vrår.
/…/
Det finns tecken på att CSR kommer att börja regleras i olika former vid sidan av marknadens egna krav. Bland annat finns en diskussion i Sverige om att bredda kraven på att företagen i sin årsredovisning ska rapportera även miljöfaktorer och sociala faktorer. Röster har också höjts för att införa bindande CSR-regler på ett internationellt plan.
I den handelspolitiska deklarationen från 2010 skriver handelsminister Ewa Björling visserligen att engagemanget för CSR-frågor ”är och ska vara företagsägt och företagsdrivet.” Men att ”regeringen uppmuntrar näringslivet att tillämpa OECD:s riktlinjer för multinationella företag, och att ställa sig bakom de tio principerna om respekt för de mänskliga rättigheterna, arbetsvillkor, miljöansvar och anti-korruption i FN:s Global Compact”.
Krav på reglering dryftas i stället av några röster från näringslivet. I Göteborgs-Posten (2/7) ger flera tunga företagsledare fem förslag på hur Sverige kan inta en ledande position i klimatfrågan ”med ett mer klimatanpassat näringsliv som hävstång”. Företagsledarna skriver att de ”delar regeringens syn på det upplysta konsumentvalet som en viktig drivkraft, men för att det ska fungera krävs allmänt tillgänglig, begriplig och direkt jämförbar information.” För att åstadkomma detta vill de att Sverige inspireras av Storbritannien som planerar att införa klimatredovisning för de 1100 största börsbolagen. Enligt företagsledarna är detta ett viktigt sätt för att ”hjälpa företag att minska kostnader och utsläpp”.
Det är uppenbart att vissa företagsledningar anser att de kan uppnå konkurrensfördelar genom att arbeta med CSR. Staten bör däremot vara försiktig med att styra och ställa med företagen. Framgångsrika och växande företag är gott i sig och skapar ovärderliga värden för samhället
SIRI STEIJER
är vikarierande ledarskribent på Svenska Dagbladet.
Artikeln finns i sin helhet på svd.se/opinon.
Nyansera Friedman, läs Nicolin!
I föregående nummer av Liberal Debatt (3/2013), med temat Företags samhällsansvar, hänvisades några gånger till en ofta citerad artikel av Milton Friedman (1912-2006). Artikeln ger dock inte hela bilden av Friedmans uppfattning om Corporate Social Responsibility, CSR.
Det är sant att Friedman år 1970 i The New York Times Magazine hade en provocerande genomgång under rubriken The Social Responsibility of Business is to Increase Its Profits. Då skrev Friedman att de som vill att företagen ska medverka till önskvärda sociala mål predikar socialism. Mycket vatten har runnit i Hudsonfloden sedan dess.
En av många som invänt mot Friedman har varit John Mackey, grundare och VD för Whole Foods, en framgångsrik amerikansk affärskedja, vars bärande idé är att ge kunder inte bara näringsriktig mat utan också mat framtagen på ett riktigt sätt. Investerare vill ha största möjliga avkastning; många kunder vill ha de bästa produkterna till bästa pris och med de bästa tillverknings- och leveransmetoderna. De framgångsrika företagarna sätter kunderna främst. Mackey, som likt Friedman kallar sig klassiskt liberal och libertarian, menade att önskvärda sociala mål kan uppfyllas av företag just genom att kunderna önskar betala företagen för dem, som en del i produkten. Friedman svarade senare att skillnaden dem emellan om CSR ”i huvudsak var retoriska” (reds. översättning).
Det Friedman inte gillade var att företagsledningar använde företagens vinster till annat än investeringar och utdelningar. Vill företagsledningar och ägare vara filantroper, då bör de vara det med egna medel, inte företagets.
Det förefaller som om de företagare som är minst intresserade av att försvara marknadsekonomin som idé också är de som bryter mest mot dess anda. De är korrupta kapitalister, ”crony capitalists”. Motvikter mot dessa kapitalismens dödgrävare bör lyftas fram. Ett exempel är Curt Nicolin (1921-2006). Sedan han avgick som ordförande i Svenska Arbetsgivareföreningen 1984 lät denne 1989 publicera ett antal teser om etik i samhälle, företagande och ledarskap. En av teserna lyder:
Näringslivet är inte till för att ge vinster till företagens ägare. Det är till för att tillfredsställa människornas och samhällets behov av varor och tjänster. Men de företag som inte tjänar pengar kan inte längre fylla sin grundläggande uppgift i samhället.
Carl-Johan Westholm
är ordförande i Uppfinnarkollegiet. Uppfinnarkollegiet har nyligen utgivit ett nytryck av Nicolins teser.