”Man måste få polisen ur huvudet Erik.” Öppningscitatet i frilansjournalisten Erik Jennisches reportagebok om Kuba utgör inte bara bokens lite klumpiga titel, den sätter även tonen för det välskrivna reportage som följer. Måste få polisen ur huvudet (Silc Förlag) är en berättelse om det auktoritära Kuba, och hur förtrycket är mer än arresteringar eller censur. Förtrycket begränsar människors hela liv. Efter att den demokratisträvan som kunde spåras i motståndet mot Fulgencio Batista, rensats ut började Kubas medborgare insocialiseras i regimens informationsmonopol. Detta monopol märks i dag tydligast i så banala men talande institutioner som Agencia Cubana de Rap – Den kubanska myndigheten för rapp.
Erik Jennische har gjort ett hästjobb för att med fotnoter och tabeller slå hål på revolutionsromantikers vrångbild av vad som sker på Kuba och skyllande av problem på amerikansk handels- och biståndspolitik. Den kubanska ekonomins kollaps efter bidragsgivarens sovjets fall visade exempelvis hur ineffektiv Kubas styrning är. En ekonomi som trots goda förutsättningar innan regimerna Batista respektive Castro tog över närmast har stått stagnerad i decennier.
Det är svårt att uttyda opinionen i en diktatur, men hopp finns. I en opinionsundersökning från en amerikansk biståndsorganisation 2012 svarade exempelvis 80 procent av de tillfrågade kubanerna att de skulle rösta för en övergång till marknadsekonomi med ekonomisk frihet och privat ägande i en folkomröstning.
Det finns ingen Vaclav Havel som kan leda demokratisträvan på Kuba. Men att demokratirörelsen överlevde massaresteringarna i skuggan av Irakkriget 2003 är ett styrketecken. De 1 456 årens fängelse utslagna på 75 aktivister har tvärtom väckt protester från demonstrantgruppen Damos de blanco. Kombinerat med små framsteg i det kubanska samhället och utnyttjandet av informationsteknologi, exempelvis av den oppositionella bloggaren Yoani Sánches, kanske regimen kan drivas ur folks sinnen. Till dess utgör Jennisches bok en utmärkt lägesbeskrivning.
JOAKIM RÖNNBÄCK