Syrienkriget har utvecklat sig till en av vår tids värsta flyktingkatastrofer. Ungefär en fjärdedel av landets befolkning, eller fem miljoner människor, tros ha lämnat sina hem. En miljon har redan korsat gränsen till Syriens grannländer.
Flera reportage i bland annat DN har handlat om den svåra situationen för de syriska flyktingarna i södra Turkiet. Mindre uppmärksamhet riktas mot de ännu större flyktinggrupper som samlats i småstaterna Libanon och Jordanien.
I Libanon, med fyra miljoner invånare, finns numera närmare en miljon syrier, om man räknar in de gästarbetare och invandrare som levde där innan revolutionsutbrottet i maj 2011. De har nu blivit kvar permanent i landet. En del flyktingläger i norra Libanon har blivit baser för Assadfientlig gerilla, och det lilla landet dras ständigt djupare in i Syriens kaos.
I Jordanien, med sex miljoner invånare, var siffran länge lägre. De senaste månaderna har den stigit snabbt, efter en rebelloffensiv i södra Syrien. Enligt UNHCR:s uppskattningar kommer 500 000-strecket att passeras i april, och Jordanien tvingas räkna med närmare en miljon flyktingar under 2013. Detta i ett land där mer än hälften av invånarna redan var flyktingar från Palestina och Irak.
– Vi har nått resans slut; vi har uttömt våra resurser, sade Jordaniens kung Abdullah II vid ett biståndsgivarmöte i Kuwait i januari 2013.
Det sätter onekligen vår egen flyktingmottagning i visst perspektiv. Det kanske också kan vara något att komma ihåg nästa gång biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hävdar att enprocentsmålet har givit hennes departement mer pengar än det kan spendera under ett budgetår.
Hör av dig till UNHCR, Gunilla. De vet var pengarna behövs.
Aron Lund är frilansskribent och har tidigare arbetat på bland annat Expressen och Eskilstuna-Kuriren. 2010 utkom hans bok »Drömmen om Damaskus« på SILC förlag.