Den 21:a januari svor Barack Obama presidenteden för sin andra ämbetsperiod inför Högsta domstolens ordförande John Roberts. Duon agerade mer samspelt än den stapplande första gången, men så hade de trots allt något okonventionellt genomfört ceremonin däremellan.
Juridikjournalisten Jeffrey Toobins läsvänliga fackbok The Oath: The Obama White house and the Supreme court tar avstamp i Obamas presidented. Genom en felsägning efter bristande kommunikation mellan två planerande staber är det plötsligt inte juridiskt självklart att USA:s fyrtiofjärde president faktiskt har tillträtt. För att vara på den säkra sidan ordnas en omtagning dagen därpå. Enligt Toobin ett irriterat ögonblick som ska komma att lägga grunden för samspelet mellan ledarna för två av statens grenar under de kommande åren.
Den sportliknande rapporteringen kring amerikansk politik stannar sällan av. Efter presidentvalet övergick amerikanska medier hastigt till att rapportera om budgetförhandlingar och kommande val i stället för att på svenskt manér övergå till en tid av analytisk tomgång. Det finns däremot ett värde i uppföljning och tidvis dalar även intensiteten i Washington. Därför är det tur för den intresserade att amerikansk politisk litteratur utgör en djup skattkista.
I sitt senaste bidrag till denna samling tecknar Toobin bilden av en omstridd högsta domstol där radikalt olika tankar om rättskipning står mot varandra. I ena änden domare Antonin Scalia och hans konservativa rättslära originalismen. Författaren verkar ha lite till övers för Scalias juridiska doktrin men visar samtidigt initierat på hur Scalia under sitt dryga kvartssekel i ämbetet har lyckats förskjuta den juridiska debatten kraftigt. I den andra änden återfinns de demokratiskt tillsatta domarna och deras försvar för rättstolkningen i Roe vs Wade, prejudikatet för den amerikanska aborträtten.
Toobin skildrar även Obamas utnämningar av Sonia Sotomayor och Elena Kagan. Precis som Scalia båda med bakgrund i New York följt av liv i den juridiska debattens hetluft. Obamas utnämningar av två kvinnor varav den ena med föräldrar födda i Puerto Rico tillmätts stor historisk betydelse. Tobins kritiserar trots detta Obamas administration för saktfärdighet i utnämningar till domarposter. En segdragenhet som på lägre nivåer straffar sig i ett polariserat politiskt klimat.
The Oath handlar trots dess Obamaprydda omslag däremot förhållandevis lite om processerna i Vita huset. Den nya vinkeln förefaller vara menad att skilja boken från Tobins tidigare alster om Högsta domstolen. Likväl berör Toobin i första hand arbetet i domstolen, de mål som behandlas och samspelet mellan domarna. Genom att omsorgsfullt skildra de senaste årens domare illustreras den dömande maktens juridiska och politiska förändringar.
Dagens Högsta domstol framstår med rätta som mer splittrad än på länge. Först till följd av majoritetens linje i vapenfrågor och kampanjfinansiering men snart nog även genom den infekterade debatten kring lagligheten i demokraternas federala sjukvårdsreform. En långdragen juridisk debatt som i boken skickligt sammanfattas i principiella huvuddrag.
Domstolsförhandlingarna kring sjukvårdsreformen slutar oväntat med att domstolens ordförande John Roberts röstar för ett upprätthållande av grunderna i det så kallade Obama care. Internet fylldes snabbt efter detta med konspirationsteorier kring vad som kunnat få den konservative ordföranden att rösta med den liberala sidan. Toobin beskriver däremot detta som sprunget ur smart taktik snarare än något uppseendeväckande bakom kulisserna.
Genom sin röst och den påverkan som följde på domslutets formulering kunde Roberts vinna inflytande för sin juridiska vision. En vision där en stark domstol spelar en huvudroll i utformandet av det amerikanska samhällets ramar.
I stället för att underblåsa demokraternas motvilja mot domstolen som efter de laddade besluten kring presidentvalet år 2000 lyfte Roberts bort juridiken ur politikernas fokus. Samtidigt som den prejudicerande textens utformning kan gynna de konservativas rättstolkningar i framtida frågor.
Prövningarna av handeldvapen, finansiering av politiska kampanjer och sjukvårdsreformen tydliggör juridikens betydelse. När John Roberts gick från en uppläsare av eder till utslagsröst i allmänhetens ögon antog han därför en mer rättvisande gestalt. Högsta domstolens ordförande är genom sitt deltagande i ett komplicerat juridiskt spel runt och inne i domstolen en av USA:s mäktigaste personer, oavsett hur samspelt denne är med presidenten.
Joakim Rönnbäck är medlem i Liberal Debatts redaktionsråd.