I slutet av januari orerade svenska ledarskribenter allvarsamt om den fruktade högersvängen i israelisk politik som det israeliska valet skulle bringa. För att uttrycka det simpelt: de hade fel. Och det är det som gör israelisk politik så spännande. Det enda som är förutsägbart är att inget är säkert.
Högersvängen uteblev och israelisk politik har återigen rört sig mot mitten. Framförallt tack vare en tjusig mediepersonlighet vid namn Yair Lapid. Hans nystartade mittenparti Yesh Atid, bokstavligt översatt »det finns en framtid«, gick från noll platser i Knesset till nitton. Och hans framgång är inte svår att förstå. Han är stilig, talför och välkänd. Men framförallt belyste han en fråga i israelisk politik som Netanyahu inte velat ta i; militärtjänst för de ultraortodoxa.
Israels snabbt växande ultraortodoxa befolkning har länge tillåtits att undslippa den obligatoriska värnplikten av samvetsskäl. Det är inte hållbart för en stat som Israel som ständigt hotas av krig. Upprätthållandet av en stark armé är nödvändigt för dess blotta existens. De ultraortodoxas vägran att göra militärtjänsten har skapat en stark polarisering i samhället. Frågan har blivit en vattendelare inom israelisk politik mellan de religiösa respektive sekulära partierna.
Netanyahu har under tidigare mandatperioder behövt blidka de religiösa partierna som han har samarbetat med. Därför har en lösning på denna brännande politiska fråga uteblivit. Lapid däremot har stakat ut en tydlig plan för hur problemet ska lösas.
Israel har ett oändligt antal utmaningar framför sig. En av de stora utmaningarna kretsar kring just vad som kommer ske med landets militär i takt med att andelen ultraortodoxa israeler ökar. Den politiker som lyckas lösa denna svårknäckta nöt kommer med säkerhet bli ihågkommen länge. Frågan är om Yair Lapid är den politikern.
Naomi Abramowicz är medlem av Liberal Debatts redaktionsråd och bloggar på
www.naomiabramowicz.blogspot.se