Nawal El Saadawi är en stor frontfigur för kvinnorörelsen i Nordafrika. Jag har haft förmånen att få lyssna på henne på ett seminarium. Då pratade hon mycket om kvinnors frigörelse och religionens negativa inverkan, främst på kvinnors liv.
När du läser Den stulna romanen så kommer du att märka att El Saadawis feministiska och religionskritiska åsikter lyser igenom mycket starkt. Hon är långt ifrån finkänslig när det gäller att kritisera islam och i boken är det flera av huvudpersonerna som ifrågasätter Gud och sin egen gudstro. Boken utspelar sig i författarens hemland Egypten och handlar om den bedragna hustrun Bodour som vill ta sig ur sin situation och försöker skriva en roman. Bodour har en dotter tillammans med sin man och en dotter som hon övergivit vid födseln och som nu lever på gatan. Hennes döttrar är barndomsvänner utan att veta som sitt släktskap. Bodours man är en framstående journalist och författare, dottern är journalist och själv arbetar hon som litteraturkritiker. Den övergivna dottern är en framstående sångerska som hatas av den kulturkritiska regimen. Bodur försöker skildra sitt liv i sin roman, men bokens blad blir stulna ett efter ett. Historien kretsar kring Bodours och hennes roman, dottern Magiida och den övergivna dotter Zinat.
Den stulna romanen känns som en viktig bok om kvinnoförtryck i arabvärlden. Den är dock lite rörig eftersom Bodours historia vävs samman med den historia hon skriver. Är man inte helt alert så kan det vara svårt att veta om det man läser tillhör historien eller historien i historien. Trots det så tycker jag mycket om språket, karaktärerna och det politiska budskapet. När jag läser El Saadawi så jag inga som helst problem att förstå att hon nämns i Nobelprissammanhang, men trots det så är Den stulna romanen inte en bok som fastnar. Vad jag förstår så är det mycket i El Saaadawis berättelser som ska läsas i en egyptisk kontext som jag helt enkelt missar för att jag inte är därifrån.
Hanna Lager driver Feministbiblioteket som finns på www.feministbiblioteket.se