Presidentvalet i usa diskuteras ofta i termer av sina utrikespolitiska konsekvenser, eftersom USA på många sätt är det viktigaste landet i världen och dess president, som också är överbefälhavare, är den viktigaste utrikespolitiske aktören.
Men spelar det någon roll för utrikespolitiken vilken partifärg presidenten har? I Europa antas det ofta att demokraterna står för en »liberal« utrikespolitik, som betonar mänskliga rättigheter (MR), demokratisering och ekonomisk interdependens. Republikanerna antas på samma sätt arbeta enligt en »realpolitisk« utrikespolitisk logik, där militär makt och geopolitiska överväganden dominerar över ideologiska frågor.
En titt tillbaka de senaste 20-30 åren ger en delvis annan bild. Den konservativa Reaganadministrationen på 80-talet satsade förvisso på militära maktmedel, men drev också en stenhård ideologisk kampanj – för övrigt med gott resultat – mot Sovjetimperiet, med fokus på MR-frågor. Den liberala Clinton-administrationen använde militär makt för att lösa krigen i forna Jugoslavien – samtidigt som man av geopolitiska skäl motsatte sig att EU skulle skapa en egen militär förmåga. George W. Bush-administrationens försök att demokratisera Mellanöstern med militärt våld passar inte heller in i partischablonbilden. Obama-administrationen har etablerat en pragmatisk linje, där geopolitiska och realpolitiska överväganden varit tydliga inslag. Inte minst märks detta i den ökade användningen av insatser med förarlösa attackflygplan mot terrorister. En annan sådan aspekt, som gjort USA:s allierade i Östeuropa oroliga, är den s k »reset«-politiken gentemot Ryssland. Här vägde vikten av Ryssland som strategisk partner en tid tyngre än lojaliteten mot mindre Nato-allierade.
En Romney-administration skulle inte innebära någon större ändring av den amerikanska utrikespolitiken, med ett par undantag: Romneys Rysslandssyn är avsevärt mer kritisk än Obamas – av ideologiska skäl – och han vill satsa mer på USA:s försvarsmakt. Inte heller detta går att enkelt malla in i partischablonen. Det finns alltså anledning att ta idén om att partifärgen spelar en avgörande roll för utrikespolitiken med en nypa salt.
Mike Winnerstig är fil. dr. i statsvetenskap med särskild inriktning på USA samt ledamot i Kungl. Krigsvetenskapsakademien.