Liberala studenter (LS) i Uppsala skriver i en debattartikel i Upsala Nya Tidning (Bryt med Moderaterna, 21 mars) att Folkpartiet inte bör gå till val med Alliansen och inte heller känna sig bundna till Moderaterna. Jag skulle vilja bemöta det, även om jag ger LS rätt på några punkter, och samtidigt skriva några ord om Folkpartiets framtid.
LS skriver: »Folkpartiet finns till för att försvara individens fri- och rättigheter medan Moderaterna finns till för att försvara äganderätten.«
Jag undrar var motsättningen mellan individens fri– och rättigheter och äganderätten finns? Äganderätten är just en sådan fri– och rättighet som individen ska ha. Du har som människa rätt till ditt liv, dina åsikter och din egendom.
LS skriver vidare om äganderätten:
»Äganderätten må vara en liberal fråga, men den är inte en liberals högsta prioritet i en värld med svältande befolkningar, politiska flyktingar och länder som bryter mot mänskliga rättigheter.«
Ekonomen Hernando de Soto menar att bristen på äganderätt är en stor anledning till att fattiga människor i många länder aldrig kommer ur fattigdomen. De har egentligen tillgångar i form av hus och lite mark, men när som helst kan staten eller någon krigsherre ta marken ifrån dem. En bonde som vill göra en investering i en bättre plog, för att öka matproduktionen, kan inte gå till banken och ta ett lån med egendomen som säkerhet. För på pappret äger han ingenting, eller så är det som står på pappret värdelöst och kan när som helst bli taget ifrån honom.
Äganderätten är en central del av människors fri– och rättigheter och en central del av liberalismen – och definitivt inget som bara Moderaterna finns till för att försvara.
LS tar upp andra viktiga områden, som utrikespolitiken, där Moderaterna står för en principlös hållning. Carl Bildt kritiserade inte Ungern när han hade chansen, han tycker det är bra med vapenexport till Saudiarabien och vill inte fördöma Seyfo, folkmordet i Turkiet. Där tycker jag Folkpartiet ofta hamnar rätt och dessutom står upp mot Moderaterna och Bildt.
LS pekar på flera frågor där Folkpartiet och Moderaterna tycker olika, eller har olika prioriteringar. Alltihop sant. Men sedan infinner sig verkligheten. Hur ska Folkpartiet på bästa sätt driva igenom dessa frågor? Vi kommer sannolikt inte få 51 procent av rösterna 2014, alltså måste vi samarbeta. Vi måste samarbeta med flera partier och ett av de två större: Socialdemokraterna eller Moderaterna. Är verkligen Socialdemokraterna alternativet där vi får igenom våra hjärtefrågor? Kanske går det lättare i några frågor, men S har exempelvis inte heller någon principstark utrikespolitik. För de, liksom för M, handlar vapenexport om jobb på hemmaplan.
Ett Allianssamarbete är Folkpartiets bästa väg till inflytande. För inte når vi några större framgångar genom att åter bli ett oppositionsparti.
Min slutsats är alltså att Folkpartiet bör fortsätta vara en aktiv del av Alliansen. Men det valet är uppenbarligen inte problemfritt. Det räcker att titta på opinionssiffrorna för att förstå det. Efter valet 2002 var FP, KD och C runt 12 procentenheter större än M. 2006 var vi tre runt 5 procenheter mindre än M. 2010 var M:s försprång över 10 procentenheter. De senaste mätningarna bekräftar den trenden.
Folkpartiets inflytande i Alliansen minskar naturligtvis ju mindre vi blir. Därför är det dags för en offensiv. Vad som ger väljare i ett val är ingen raketforskning. Det gäller att ha svar på de samhällsproblem som människor ser. Skolan är ett perfekt exempel. Vi lyfte fram problemen, vi föreslog åtgärder och vi hade en stor del av befolkningen med oss.
Det kräver inte heller raketforskning för att förstå att det är viktigt att ha stort förtroende i frågor som väljarna tycker är viktiga. De så kallade statsbärande frågorna, där ekonomi och jobb är centrala. Folk måste i större utsträckning tycka att Folkpartiet skulle kunna axla ansvaret att leda landet Sverige.
Men ska vi då satsa på jobb och ekonomi, där Anders Borg har monopol? Svar ja! Inom dessa områden finns mycket av det vi slåss för inom liberalismen. Att ge människor frihet, att flit och utbildning ska löna sig. Att man ska kunna bli sin egen lyckas smed. Men Borg då? Han kommer inte sitta för evigt, och vilket nytt område vi än skulle ta oss an skulle det ta flera år innan det får genomslag. Skolfrågan började vi på allvar angripa på 90-talet.
Efter förra landsmötet har vi en bra ekonomisk politik, och bra arbetsmarknadspolitik. Dags att börja sprida den till väljarna.
Till sist: Samarbetet med Moderaterna är inte för evigt, men till valet 2014 är det vår bästa chans att driva vår politik. Efter det valet är det dags för en ny utvärdering.
Mathias Sundin är är oppositionsråd i Norrköping, riksdagsledamot från maj och konsumerar ohälsosamt mycket amerikansk politik.