De ämnen som förtjänar störst satsningar är kärnämnen som svenska, engelska och matematik, skriver Per Hånell.
Förstatliga de kommunala grundskolorna men rör inte friskolorna. Lägg ned hemspråksundervisningen och erbjud istället fler språkval. Återinför allmän och särskild matematik, svenska och engelska samt utöka idrottsundervisningen.
De reformer som nu genomförs i den svenska skolan är till största delen positiva även om de ibland upplevs aningen desperata. I borgerlig tradition vill man ändra mycket ifall makten förloras redan nästa mandatperiod. Nu sitter Alliansen kvar och FP borde ta ett djupt andetag, klappa sig på axeln och sedan diskutera vidare vad som mer behöver göras för att förändra skolsystemet i grunden. Skolverket arbetar intensivt på att implementera reformerna och gör ett bra jobb även om mycket kvarstår innan alla förändringar är i hamn. Utbildningsminister Jan Björklunds metafor om oljetankern som sakta byter kurs håller faktiskt även om den börjar bli aningen nött. Som journalist och lärare har jag en del förslag för att komma långt bort från den socialdemokratiska kvantitetsskolan jag själv växte upp med. Ny teknik, sociala mönster och global konkurrens måste finnas med i planeringen av den skola som ska forma framtidens arbetskraft.
Allt tal om att avskaffa friskolorna bör en gång för alla avskrivas. De är nu en ganska stor del av Sverige och uppskattas av såväl elever och föräldrar som lärare och huvudmän. Med detta skall förstås inte fältet lämnas fritt att få göra vad tok som helst i utbildningens namn för våra gemensamma skattepengar. Att alla barn och ungdomar får en bra grund att stå på inför vuxenlivet är skolans viktigaste roll och om det sedan kan göras med vinst och olika former av pedagogik så berikar det endast vårt samhälle i stort. Direktörerna Ann-Marie Begler och Marie-Helene Ahnborg på Skolinspektionen skrev nyligen om behovet av att få granska friskolor bättre i Svenska Dagbladet med anledning av den gräsliga Ediconhistorien. Självklart skall huvudmännen till skolor som Edicon och Internationella skolan för fred och rättvisa sållas bort om ägarna inte anses lämpliga att driva skola eller om ledningen fifflar med skolpengen och bara anställer obehöriga lärare för egen vinnings skull. Det tror jag inte att någon opponerar sig mot, tråkigt dock att saneringen kommer så pass sent. Viktigt är dock att inte döma ut alla friskolor som gör ett bra arbete och snarare förtjänar beröm än smälek. En sak som påvisats flertalet gånger under två årtionden är att kommunerna i landet sköter sin skolpolitik helt olika och därmed genererar eleverna i dessa kraftigt varierande resultat. En dålig investering i ett callcenter i glesbygd eller ett skrytbygge i form av en sporthall kan snabbt reducera antalet lärare i kommunala skolor. Landsbygden hamnar ofta på efterkälken som ett resultat av urbaniseringen. Det är inte ok. Staten borde ta över huvudmannaskapet för grundskolan igen för att styra upp denna oreda, dock bör friskolorna få fortsätta att verka och genom positiv konkurrens utmana varandra och staten. Om profit går före betygsresultat eller demokratifostran ska detta givetvis åtgärdas, precis som Skolinspektionen nu aviserat oavsett huvudmannaskap. Staten blir den stora huvudmannen och vill man ha ett alternativ finns flertalet mindre friskolor att välja på, vissa som företag och andra som kooperativ eller stiftelser.
Enligt Skolverket är cirka 160.000 elever i förskola, grundskola och gymnasium berättigade till undervisning på modersmål. Runt 90.000 av dessa barn och ungdomar väljer att ta del av undervisningen som ges på över 100 olika språk. Det enda kravet för att undervisningen ska anordnas är att det finns minst fem elever på respektive skola med just det modersmålet samt att eleverna talar språket även i hemmet. Modersmål kallades tidigare hemspråk och undervisningsformen tog vid 1968 men döptes om 1996 till modersmål vilket enligt vissa är förvirrande då många elever med hemspråksundervisning har svenska som ett av sina modersmål. Förutom spörsmål kring det eventuella epitetet så råder även osämja gällande ämnets vara eller icke vara. De flesta länderna i världen har ingen hemspråksundervisning och vissa som haft det, till exempel Danmark, men inte kunna utröna dess positiva effekter, har upphört att erbjuda det. I Sverige tror dock många språkforskare och skolpolitiker på hemspråkets förmåga att både hjälpa inlärningen av andra nya språk samt förutsättningen för att kunna behålla sin ursprungskultur lättare. På 1980-talet gjordes en undersökning som visade att det inte var någon skillnad på resultaten i skolan för de elever som fått hemspråkundervisning och de som inte fått det. I Danmark gjordes liknande undersökningar för några år sedan vilket ledde till att kommunerna där lade ned verksamheten helt.
Alltså, hemspråk bör avvecklas även i Sverige och resurserna istället satsas på kärnämnen och moderna språk. Moderna språk bör dock utökas med tre språk till; finska, arabiska och serbokroatiska. Världens fem största språk är idag mandarin, spanska, engelska, hindi och arabiska. I Sverige följs svenskan av finska, arabiska, serbokroatiska och spanska. Traditionellt läser högstadielever ett tredje språk och väljer då mellan franska, tyska och spanska. Om språkvalen ska reflektera hur många som talar/förstår språken samt om det finns lärare att lära ut språken borde alltså finska, arabiska och serbokroatiska läggas till det tredje språkvalet i högstadiet. Alltså sex språkval istället för tre. Förutom möjligheten att fånga upp befintliga kunskaper som kan förfinas, samt i större utsträckning tillgodose elevernas önskemål, kommer förbättrad kommunikation med tillväxtzoner i världen att gynna export- och importindustri. Med svenska och engelska samt ett av de sex valbara tredjespråken kommer våra ungdomar att klara sig bra på den internationella marknaden. Om dessa tre språk inte räcker bör mandarin uppmuntras på gymnasium och universitet. Tyska, franska, spanska, finska och serbokroatiska återfinns i EU och arabiskan är liksom engelskan ett världsspråk som kommer att växa med stormsteg i framtiden. Kristdemokraternas idé om att befria invandrarelever från kravet på godkänt i engelska och att ge extra meritpoäng för hemspråkundervisningen skickar helt fel signaler.
Ibland har underskriven raljerat och sagt att skolan i huvudsak är en rest från det borgerliga sena 1800-talets behov av skötsamma medborgare som kan läsa, skriva och räkna. Visst är det en grov generalisering men nog kan man skönja samma strukturer och ämnesupplägg idag trots att vårt samhälle förändrats oerhört sedan Bismarcks dagar. Till exempel tror jag att grundskolan och dess elever skulle klara sig alldeles utmärkt utan ämnen som slöjd, hemkunskap och teknik. Inte heller skulle en sammanslagning av religion och historia samt geografi och samhällskunskap skada, även fysik och kemi kan bli ett ämne. På detta sätt skulle tid och resurser frigöras till övriga ämnen samt förenkla schemaläggning och pedagogisk översikt väsentligt.
Läraryrket får inte i huvudsak bli byråkratiskt utan måste alltid ha tonvikten på undervisning. I boken Den orättvisa skolan av Fölster, Morin och Renstig visar en undersökning av sex grundskolor i fem olika kommuner att över hälften av lärarnas tid går till planering och administration. Visst ska lärare ha tid att planera sina lektioner samt möjlighet att rätta prov och sätta betyg men halva arbetsveckan? Här måste fördelningen mellan vaktmästare, kuratorer, skolpsykologer och studierektorer ses över. Lärare ska först och främst undervisa inte administrera och terapera, i så fall får vi göra om hela lärarutbildningen och överge kraven på höjda löner. Vidare, projekt och entreprenörskap ska enligt EU-kommissionen genomsyra de europeiska skolsystemen. Allt för att lära ungdomar att arbeta tematiskt, ta egna initiativ till att vidareutveckla idéer från ax till limpa samt att få träna på företagsamhet och organisationsliv. En viktig men liten kurs som redan finns på gymnasiet är projektarbete, denna bör utökas och kanske även införas på grundskolan som ämne? Varför inte härma de anglosaxiska skolsystemen och låta våra barn och ungdomar i större utsträckning starta projekt, organisationer eller företag långt innan sista året på gymnasiet? De ämnen som förtjänar störst satsningar är kärnämnen som svenska, engelska och matematik men även ämnen som historia och idrott. Historia är ämnet som hjälper eleven att förstå de övriga ämnena liksom vad som är praxis i samhället vilket är än viktigare nu i ett mångkulturellt samhälle. Mer idrott i skolan genererar bättre folkhälsa på sikt och dess betygskriterier innehåller numera även hälsa och ledarskap. Att underlätta situationer som främjar både psyke och fysik genom individuella och kollektiva övningar bör alltid premieras. Men mer måste göras. Återinför allmän och särskild indelning i matematik, svenska och engelska. Det ena behöver nämligen inte utesluta det andra. Att ställa krav samt att erbjuda valmöjligheter behöver inte leda till utslagning och segregering som det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet säger. Det går att ha grupper i skolan som studerar i olika takt. Om nu allmän och särskild matematik, svenska och engelska låter för gammeldags får vi väl kalla det för vanlig studietakt och utökad studietakt.
En del skolpolitiker har flaggat för att bygga ut grundskolan till tio år vilket i sig inte är någon dum idé dock skapas redan den möjligheten med den nya skollagen. Personligen skulle jag gärna se ett tionde grundskoleår och dessutom dela dessa tio år i ett betygsfritt lågstadium år 1 till 5 samt ett högstadium med betyg från år 6 till 10. För att råda bot på Sveriges fallande resultat i internationella jämförelser som PISA måste något radikalt göras. Förutom att höja lärarlönerna väsentligt, lägga ned de sämsta lärarhögskolorna samt sätta betyg tidigare tror jag att ett tionde skolår skulle bidra. På det sättet skulle de fem första åren i lågstadiet bli en skola där eleverna förutom att tillskansa sig baskunskaper även få “leka av sig”. I högstadiet skulle nationella prov i samtliga ämnen samt betyg fasa över till gymnasiet och vänja eleverna med att få sitt arbete utvärderat utan att för den skull “sålla agnarna från vetet” som belackarna säkerligen väser.
Men som sagt, om den nya skollagen faller väl ut kanske denna idé är förlegad.
Per Hånell är medlem av Liberal Debatts redaktionsråd.