Vad blir konsekvensen av valresultatet för Feministiskt initiativ?
Vi mobiliserar. Vi har fått mycket nya krafter och nya medlemmar. Valresultatet var en besvikelse, men nu tycker fler att det är dags att engagera sig. Det blev en väldigt tydlig reaktion ungefär på temat “gråt inte, organisera”.
Jag är besviken på valrörelsen. Det är det mest blodfattiga jag sett. En sådan total reducering av politiken till plånboksfrågor. Väljarna behandlades som kamrerstyper med näsan i plånboken. Och debatten handlade om oerhört specifika grupper och ekonomiska frågor. Politisk journalistik där man bara intervjuade privatekonomer – och där var det ju gan- ska lika: det skilde någon hundralapp mellan blocken till slut. Så sju partier blev två, två partier blev ett och till slut var det bara strid om statsministerposten, och männen vann som vanligt.
Och på slutet, denna ödesmättade laddning med SD– om man älskar Sverige så ska man rösta på blocken. Det var ju rent nationalistiska strömningar. Så det var inte så konstigt att det inte gick att få gehör för nytänkande. Våra sympatisörer utsattes för starka påtryckningar – svik inte, rösta på ett regeringsskifte, sådana saker.
Ett trevligt undantag för oss var Simrishamns kom- mun där vi blev tredje största parti. Där lyckades vi kanalisera ett missnöje. Det har ju också att göra med att man har förtroende för mig som person, som någon som kan röra om i grytan och utmana gubbväldet. För oss var det ett parlamentariskt genombrott.
Vad blir konsekvensen av att borgerliga småpartierna inte gick bättre?
Mångfalden i svensk politik är väldigt bra, men det förutsätter ju att det blir en mångfald av politiska idéer. Aldrig har vi väl haft så lite politisk debatt i ett val. Det var ingen debatt alls mellan Fp och V eller Kd och S till exempel. Blocken kramar ihjäl varandra. Och blockens fixering vid samma politik har öppnat för Sd:s väljare. S har gått för mycket åt mitten. Och S och M ska komma ihåg att det är deras väljare som går till Sd, så de ska inte spotta de väljarna i ansiktet. Blockpolitiken har underlättat för Sd.
Alliansens småpartier fortsätter väl att försöka på olika sätt. Men politiken kommer att bli mer lika när man regerar ihop. Det beror väl på den ideologiska diskussionen inom partierna. Jag har inte sett någon alls – eller något ifrågasättande av blockpolitiken från något parti. Alla traditionella partier brottas med ständigt sjunkande medlemsantal men antalet politiker bara ökar. Det blir en professionalisering och medialisering och personifiering. Det är en olycklig utveckling, och jag ser ingen ideologisk diskussion som balanserar det. När de stora elefanterna slåss bryts gräset, men även när de älskar. Det är ett bra ordspråk, det beskriver situationen. Jag är en mycket stark kritiker av tvåpartisystemet, så jag hoppas vid gud att vi inte får det här.
Har det funnits några feminister att rösta på i andra partier?
Nej, inte en enda. Birgitta Ohlsson och jag försökte ju i vanlig ordning lyfta frågorna. Men ingen annan är intresserad. Hon är ju den enda, och vi har debatterat mycket. Men annars tycker jag att det har varit helt öde inom Alliansen. Ingen har velat debattera på andra sidan heller.
Blir det som i Danmark? Är Sd här för att stanna?
Ja, det tror jag. De har byggt ifrån grunden. De har byggt folkrörelse. De har ett problemformule- ringsinitiativ, och utifrån det gör de grå förenklingar och utvecklar en rent diskriminerande politik. Andra partier måste utveckla en annan politik som bygger på mänskliga rättigheter, men det har ju inte de etable- rade gjort. De har talat om SD och deras väljare, inte med dem, och de har inte utformat en politik. Fi har en uppgift där eftersom vi är SD:s absoluta motsatser. De andra partierna är rädda för att tappa väljare när de talar om de här frågorna, men vi har inga att tappa (skrattar).
Består det rödgröna samarbetet?
Det vet jag inte, men jag tycker att de gjorde fel. Jag tror inte att de borgerliga vann för att de satt i samma badtunna 2006. Det är fel analys. I valet 2006 fanns det ett otroligt starkt missnöje med socialdemokratin och Göran Persson, och många var villiga att rösta på vad som helst för att bryta det. De rödgröna har inte heller redogjort för de långsiktiga konsekvenserna av ett tvåpartisystem, vad det i längden för med sig. De har en hemläxa att göra där.
Går Socialdemokraterna till vänster efter valet?
Det vet jag inte. Men vill S vara ett mittenparti måste de diskutera vad det innebär. De kan ju inte bara vara en kopia av nya Moderaterna. Det håller liksom inte.
Intervju av Martina Lind, medlem i Liberal Debatts redaktionsråd