rädslans roll på tallriken och i politiken

rädslans roll på tallriken och i politiken av Marit Paulsen, europaparlamentariker och djurvän Under nästan trettio år har jag arbetat inom olika kampanjer som gett mig en del insikt i hur människans rädslor kan påverka samhällsutvecklingen. Alla dessa kampanjer har handlat om miljöfrågor, och den första började när Rachel Carssons Tyst vår kom till Europa på slutet av 60-talet. Runt 1970 nådde den nya miljödebatten Sverige, och Hans Palmstierna blev vår första profet på miljöområdet. Tillsammans reste vi runt i landet och kampanjade för att rädda världen från dess undergång. Vi hade en mörk och pessimistisk grundsyn. Med stora penslar målade vi skräckbilder av framtiden. Dessa skräckbilder var antagligen nödvändiga för att vi skulle nå ut med vårt budskap, och vi trodde på dem. förestående ragnarök inställd Vi var barn av den gamla, storskaliga industrialismen, och i den värld vi levde framstod det inte alls som orealistiskt att jorden stod vid undergångens rand. Maskinerna, fabrikerna, framtidsplanerna – allt var stort. I skuggan av denna storskaliga utveckling var vi övertygade om att jordens resurser snart skulle ta slut. Ett av våra klassiska exempel var att innan hälften av Kinas befolkning hunnit skaffa telefoner skulle all jordens koppar vara förbrukad. Kineserna har sedan dess figurerat i många undergångsscenarion: om de skaffade freonkylskåp skulle ozonlagret vara ett minne blott, om de köpte bil skulle växthuseffekten dränka hela den civiliserade världen och så vidare. Den missbedömning vi gjorde då var att inte ana vidden av de teknologiska omvälvningar som stod för dörren. Det trådlösa samhälle och de globala nätverk som präglar vår värld i dag var otänkbara för trettio år sedan. Då upplevde vi istället tekniken som det storskaliga hotet. I dag finner jag i den teknologiska utvecklingen en av källorna till min framtidsoptimism. Samtidigt överraskas jag av hur ofta vi tänkte rätt då, och hur goda våra kunskaper om problemen stundtals var. Vi uppmärksammade viktiga frågor, och vår möjlighet att göra det kom ur individens rädsla för vad som skulle hända henne. maten hör ihop med vår identitet Nu som då är det ofta våra rädslor som styr den politiska agendan. Och nu som då ligger frågorna om mat, jordbruk, miljö och folkhälsa i fokus för den politiska debatten och mitt personliga engagemang. Jag lärde mig tidigt att det är lättast att nå fram med ett budskap om det är enkelt och handlar om något farligt. Det farliga ska helst vara okänt, och bära på mystiska egenskaper. Detta var giltigt för kärnkraften och miljön, och blev senare högst giltigt för galna ko-sjukan. Personligen tror jag att alla människor bär med sig en djup, antagligen biologiskt nedärvd, rädsla för farlig mat. Detta gör att vi ofta placerar även andra, mer existentiella, rädslor på tallriken. Tallriken har i dag blivit ett symboliskt slagfält för folkhälsa, miljö, säkerhet och skönhetsideal. Många av rädslorna har ingenting med maten i sig att göra. Jag tror att rädslan för en växande värld på ett krympande jordklot hör till dem, och även rädslan för uppbrott i de europeiska mattraditioner som representerar historia och lokal identitet. De galna korna, som vände Europa upp och ned, är ett politiskt slagfält präglat av dessa rädslor och osäkerheter. Här är även de mystiska elementen närvarande. När människan förgrep sig på tingens naturliga ordning blev de annars så rara kossorna plötsligt galna. BSE kan inte kokas, stekas, friteras eller tvättas bort. Insjuknandet är oförutsägbart, och en säker diagnos kan inte göras förrän offret dött. BSE är gåtfullt och osynligt. Att i allmän debatt poängtera den mångdubbelt större risken för att dö av salmonella är meningslöst. Salmonella kan kokas och stekas bort, tallrikarna diskas rena och sjukdomen botas och diagnostiseras. Dessutom kan vi lätt minnas vad vi åt för två dagar sedan. Det må vara dödligt, men de mystiska egenskaperna saknas. galna kor Dessa mystiska egenskaper möjliggjorde den fullständiga panik som BSE spred över Europa. En osynlig, obotlig och dödlig sjukdom som kunde finnas på var mans tallrik – det var ett budskap som politiskt och medialt hördes genom alla andra informationsflöden. EU:s dagordning, som tidigare handlat om ekonomi, försvar och statistikutbyte, blev plötsligt helt fokuserad på grisar, kossor och får. Vad åt de? Hur mådde de? Hur levde de? Hur transporterades de? Fortfarande i dag röner dessa djurs livsvillkor och matens produktionsvillkor ett enormt intresse över hela Europa. Den enskilda människans rädsla för det okända på hennes tallrik kom så att skapa en helt ny agenda för den politiska debatten i Europa. Dessa rädslor, som kan framstå som irrelevanta, är samtidigt både förnuftiga och rimliga. Vi bär inom oss en kulturellt eller biologiskt betingad beredskap att ta emot, acceptera och reagera på alarmerande budskap. BSE var just ett sådant larm, och det bar inte bara på sjuka kor och människor, utan även indikationer på ett sjukt samhälle. Ett samhälle som gjorde sina kor till kannibaler (och nu vill göra sina allätande grisar till vegetarianer). Den larmberedskap som BSE väckte kan mycket väl ha varit en förutsättning för mänskligt liv. Gud eller naturen har beväpnat en fysiskt svag människa i en farlig värld med en livlig fantasi, snabb reaktionsförmåga och en förmåga att ta till redskap (eller vapen) när man upplever sig hotad. Å andra sidan saknar vi ofta förmågan att ta till oss nyanserade, och mer rationella, argument. Att nyansera, att göra en analys av för- och nackdelar, att förstå sig på ny teknologi: alla dessa processer präglas av samma tröghet. De tar tid. rädslor styr politiken Människans rädslor och förmåga att reagera på larm kommer alltid att styra den politiska agendan i någon mån. Detta blir särskilt tydligt när den mediala agendan styr den politiska: medierna reagerar gärna snabbt och stort på potentiella rädslor. Den impulsivitet detta skapar i politiken föraktas ibland som ovetenskaplig, vidskeplig och irrelevant. Men rädslan och impulsivitetens roll är kluven. Dessa förmågor har ofta blivit det största hotet mot människans egen existens. Samtidigt kan de vara välgrundade, och leda till reflektion och nödvändig förändring. I detta sammanhang är det viktigt att poängtera att rädslor sällan kan informeras bort:. Vi når dem endast genom att kommunikation. Kommunikation kräver att politiker lyssnar och tar dessa rädslor och frågor på allvar. Detta ger oss möjligheten att nyansera, diskutera och analysera. Våra vetenskapliga sanningar är föränderliga över tid, och den som avfärdar debatter som ovetenskapliga blir ofta uttrumfad över tidens gång. Detta är lärdomar miljödebatten och BSE-frågorna understryker. Denna panik har i dag resulterat i konkreta politiska resultat över hela Europa för kornas, grisarnas, fårens och människans ökade välbefinnande. Vår förmåga att känna rädsla kan, när vi tar oss tiden att planera vårt agerande, alltjämt vara livsavgörande för en fysiskt svag människas överlevnad i en farlig värld.