Alliansens uppdrag: svensk flexicurity
av Adam Cwejman, förbundsordförande för Luf

”Den nyliberala ideologin ger upphov till att det skapas motsättningar, och uppkomsten av en rotlös och identitetslös befolkning som endast blir konsumenter i en amerikaniserad Coca Cola kultur.”

Vem kan ha gett upphov till citatet ovan? Tänkbara kandidater är globaliseringsmotståndare på vänsterkanten, kanske en Attacmedlem? Det kan också röra sig om en värdekonservativ som oroar sig över de sociala gemenskapernas upplösning. Eller ekonomiskt förvirrade som tror att det finns en motsättning mellan en fri marknad och ekonomisk stabilitet.
Det är således bara att konstatera att det är många som riktar udden mot liberalismen, och anklagelserna handlar främst om att den skapar osäkra människor utan rötter och utan solidaritet med varken familj eller samhällsklass.

Faktum är att citatet är taget från en artikel av Sverigedemokraten Lars E Gustafsson. Talande för uttalandet är främst dess generiska natur; att det just är en Sverigedemokrat som står för det är knappt intressant. Kritiken mot liberalismen grundar sig ofta i att friheten sägs ha skapat ett samhälle utan fasta hållpunkter för människor.
Vi som fast övertygade om att frihet och sammanhållning går hand i hand bär därför ett stort ansvar i att förklara att det snarare är en liberal politik som som krävs för att människor så naturligt som möjligt ska kunna forma sina identiteter, ingå i sociala sammanhang och skapa traditioner. En liberal allians har möjligheten att klara det (post)moderna samhällets utmaningar. Dessa består kanske främst i att ge människor goda möjligheter till självförverkligande och till att ta vara på sin potential i en alltmer integrerad och globaliserad värld. Lösningen kommer i huvudsak vara av en ekonomisk natur.
En liberal allianspolitik måste tydligt signalera att samhällets sammanhållande kitt är friheten och tryggheten kombinerade. Människor med insikt om att arbetsmarknaden är rörlig och samtidigt skapar möjligheter är tryggare än de personer som till varje pris klänger sig fast vid en arbetsplats. Dessutom är de förra ofta mer välmående och produktiva eftersom att de trivs bättre på sina jobb än vad de senare gör.
Inkomsttrygghet framför anställningstrygghet skapar ett samhälle där människor vågar förverkliga sig. I ett ekonomiskt välfungerande samhälle tenderar människor att på egen hand klara den privata sfärens utmaningar. Politikernas uppgift bör vara att minska de barriärer som idag hindrar många människor från självförverkligande, och som i praktiken fryser ut en del personer från samhället.

I det centrala området för framtidens borgerliga politik finns en väv av frågor där arbetsmarknad, fri rörlighet och företagande tillhör de viktigaste. Den ekonomiska politiken är central för att Sverige ska kunna ta sig ur krisen och vara konkurrenskraftigt. Den borgerliga alliansen har det gyllene tillfället att lösa många av de strukturella problemen som varit en av de främsta orsakerna till att Sverige har tappat i välståndligan sedan 1970-talet.
Ett viktigt steg i detta är att reformera den svenska arbetsmarknaden. Forskning visar tydligt att den långtgående anställningstryggheten gör arbetsmarknaden stel och stänger dörrarna till densamma. Detta tenderar att i synnerhet drabba invandrare och ungdomar som hamnar i permanenta ”outsiderpositioner”. En stel arbetsmarknad minskar även möjligheterna till friare rörlighet över gränserna, försvårar integrationen väsentligen, och gör att många människor vantrivs och således missköter sina jobb.
En dåligt fungerande arbetsmarknad leder till grava konsekvenser för den svenska befolkningen, i form av arbetslöshet, minskad välfärd, högre ohälsotal och ett splittrat samhälle med kriminalitet och våld. Att lösa dessa problem är den borgerliga alliansens absoluta raison d'Être inför nästa mandatperiod.

Mycket talar för att Sverige har goda förutsättningar för att skapa en god miljö för företagande; rekordlåg korruption, infrastruktur i världsklass och ett utbildningssystem som förbättrats väsentligt under de senaste tre åren. Problemen hopar sig dock när det kommer till möjligheterna för små företag att växa. Det är främst här som de nya jobben skapas – i Finland skapades 90 % av alla jobb mellan 2003 och 2006 genom att de så kallade ”gasellföretagen” expanderade – men idag har de svenska småföretagen svårt att växa. Att påminnas om att de största svenska företagen grundades för många decennier sedan visar att vi inte kan leva på gamla meriter. Att Sverige har världens troligtvis äldsta ännu verksamma företag i Stora Enso Oyj gör knappast de arbetslösa lyckligare.
De strukturella problemen på arbetsmarknaden kommer inte att lösas fram tills nästa val. Tid och vilja till reell förändring saknas. Därför skjuter regeringen på mycket av arbetet till nästa mandatperiod, vilket förhoppningsvis kommer i fokus efter en eventuell valseger. Vad man ska ha klart för sig är att en seger för den borgerliga alliansen kommer att vara en signal att från väljarkåren att man önskar se ytterligare förändringar på arbetsmarknaden.
För att åtgärda många av problemen som vi idag ser på arbetsmarknaden kan det vara värt att införa ett Flexicuritysystem modell Danmark. En i princip obefintlig lagstadgad anställningstrygghet kombinerat med höga ersättningsnivåer och flexibla kollektivavtal gör arbetsmarknaden rörlig. Sverige måste i högre utsträckning gå mot inkomsttrygghet framför anställningstrygghet. Det danska exemplet visar även att arbetsmarknadens avreglering kan ske kombinerat med ett omfattande socialförsäkringssystem. Mellan en flexibel arbetsmarknad och ett socialt skyddsnät finns ingen motsättning.
Alliansen måste se till att Sverige är konkurrenskraftigt på en global marknad. Som ett led i denna strävan är det på sin plats att man planerar långsiktigt för de problem med arbetsbrist som kan komma att dyka upp de kommande decennierna. En åldrande befolkning och låg nativitet skapar problem för flera sektorer i samhället. Sveriges vård och omsorg kan komma att uppleva enorm arbetsbrist och alliansen bör se över möjligheterna för en allt friare rörlighet, inte endast inom EU utan även med länder utanför unionen. Lösningen måste vara sammanvävd med de idéer som finns för arbetsmarknaden och företagen. Att Sverige ska bli attraktivt för såväl lågutbildade som högutbildade måste vara en självklar målsättning.
Tydligt är dock att en betydligt friare rörlighet måste kombineras med ett förändrat socialförsäkringssystem. Att garantera välfärdsstatens överlevnad handlar i slutändan om att garantera dess finansiering. Med en förändrad arbetsmarknad, nya förutsättningar för företag att växa kan det dilemmat lösas.

Om alliansen på allvar kan lösa de här problemen, som på alla sätt är sammanvävda, då kan man troligtvis lösa de problem som en globaliserad värld ger Sverige. Grunden för att lösa motsättningarna och rotlösheten kommer primärt att lösas i en välfungerande ekonomi och på en modern arbetsmarknad. Sloganen från Bill Clintons presidentkampanj 1992, ”it’s the economy, stupid” har kanske aldrig varit mer aktuell än nu.