Liberalism och skatt på kött
av Jon Millarp, medlem av Liberal Debatts redaktionsråd och Jonas Norberg, debattör och skribent

Miljoner fattiga människor hotas av matbrist på grund av för höga priser på jordbruksprodukter. Bristen på fria fungerande marknader för jordbruksprodukter samt fattigdom är två underliggande orsaker. En politik för frihandel och liberala marknader är viktigt, eftersom att ekonomisk frihet och handel statistiskt leder till ökat välstånd och mindre fattigdom. Men eftersom antalet fattiga människor har varit nästan konstant de senaste årtiondena, då befolkningsökningen delvis ätit upp den allt friare marknadens positiva effekter, krävs även en lägre efterfrågeökning av jordbruksmark. Detta kan förverkligas genom en köttskatt.

Två former av uppfattningar om skatt är rimliga att ha. Dels en uppfattning om det totala skattetrycket, dels en uppfattning om hur skatterna ska fördelas givet ett visst skattetryck. För oss som liberaler är den första formen av uppfattning given; vi vill ha väsentligt lägre skatt för att stimulera tillväxt och bekämpa fattigdom i världen. Som liberaler kan vi dock inte vara tomma på svar när det gäller den andra formen av uppfattning. Det vore en onödig kapitulation och ensidighet. Skatten bör fördelas så att dess skada minimeras. Liksom Milton Friedman menar vi att det är rationellt att beskatta negativa bieffekter, som exempelvis miljöförstöring och ökad svält, så att skatten kan sänkas på andra områden. Tanken att köttätandet ska betala sina egna kostnader borde inte vara mer främmande än att bilismen ska göra det.
Djurhållningen använder mer än 2/3 av världens jordbruksmark. Dessutom står boskapshållningen för 18 procent av växthusgasutsläppen. När den tillväxtfrämjande transportsektorn, som släpper ut mindre växthusgaser än boskapssektorn, beläggs med kraftiga miljöskatter samtidigt som köttindustrin subventioneras, blir snedvridningen uppenbar och absurd. Varför ska 60-70 procent av slutpriset på bensin kunna bestå av skatt, medan köttet både har en skattesubventionerad produktion och en låg moms på 12 procent? Det är också problematiskt med den höga skatt på arbete och företagande som finns idag samtidigt som köttindustrin subventioneras.

Den senaste tidens matkris har som en av sina främsta underliggande orsaker ökad köttkonsumtion i bland annat Kina och Indien. En konsumtion som driver upp priset på jordbruksprodukter i världen på grund av den enormt stora odlingsyta som köttproduktion kräver. Enligt FAO:s rapport ”Livestock’s Long Shadow” används 70 procent av all jordbruksmark globalt till boskapsproduktion, vilket kan jämföras med några få procent för etanolodlingen. Dessutom spår FN att köttkonsumtionen kommer att fördubblas till år 2050. Djurhållning kräver redan en fjärdedel av jordens landyta för bete och en tredjedel av all åkermark för foderodling. Större jordbruksarealer på bland annat regnskogens bekostnad kan bara täcka en liten del av det ökade behovet. Ökad avkastning per hektar räcker med stor sannolikhet inte för att lösa matkrisen ens på längre sikt. Eftersom att världens fattiga lägger en stor del av sin inkomst på jordbruksprodukter innebär höjda matpriser ett stort hot mot människors hälsa och möjlighet att lägga resurser på att investera i exempelvis utbildning. Världsbanken beräknar att de stigande matpriserna redan har försatt mer än 100 miljoner människor i fattigdom.
Globalt sett står boskapshållningen för nästan en femtedel av de totala utsläppen av växthusgaser. Som jämförelse står transportsektorn globalt för 13,5 procent av växthusgasutsläppen. En typisk svensk ko släpper ut minst 100 kilo metan per år - det motsvarar mängden koldioxid som släpps ut från en vanlig bil som går 1000 mil per år. Oavsett hur man ställer sig till den totala skattenivån eller i klimatfrågan så är det rimligt att vara för en beskattning som är konsekvent, logisk och ändamålsenlig.
I dagsläget har vi ett allvarligt globalt problem med omfattande jordbrukssubventioner som snedvrider marknader. Eftersom att kött är mycket dyrare att producera i förhållande till vegetabilier påverkas köttets slutpris och därmed konsumtionen särskilt mycket av subventionerna. Dessutom subventioneras köttet i flera led. Såväl spannmålen som själva djurhållningen subventioneras. Subventioner minskar effektiviteten globalt i jordbrukssektorn och förhindrar investeringar där de gör som mest nytta. Att bekämpa exempelvis EU:s jordbrukssubventioner är önskvärt.

Minskade subventioner räcker dock inte för att lösa matkrisen. Enligt en nypublicerad beräkning står subventionerna för 47 procent av jordbruksproduktionens värde i Finland. Siffrorna torde vara snarlika i Sverige. Vad händer om upp till hälften av produktionsvärdet i europeiska jordbruk plötsligt försvinner genom avskaffande av subventioner samtidigt som kött och foder istället importeras från fattiga länder? Detta verkar vara en universallösningen för många. Europas skattebetalare och ägarna till jordbruksmarken i de fattiga länderna skulle tjäna mycket. Men matpriserna skulle inte sjunka under överskådlig tid.
Visst räknar vi med att fattiga länder kan bygga upp en lönsam jordbruksexport. Men industrialisering av jordbruk tenderar att leda till att färre sysslar med jordbruk – andelen människor som konsumerar snarare än producerar den dyra maten blir därmed större i de aktuella länderna. De exporterande ländernas BNP ökar rimligen, vilket är mycket bra. Men det täcker troligtvis inte konsekvenserna av kraftigt stigande matpriser för stora befolkningar som lever på marginalen.
Det kan slutligen poängteras att köttskatt ska jämföras med andra politiskt tänkbara förslag. Exempelvis ytterligare kraftiga begränsningar av frihandeln, som redan yttrats från många håll, eller att acceptera matkriser och pumpa in stora mängder bistånd. Det är önskvärt med åtgärder som är genomförbara och marknadsmässigt rationella, bland annat för att slippa kontraproduktiv populistisk anti-frihandelspolitik eller ökat biståndsberoende. Av givna realistiska alternativ och under rådande förutsättningar framstår köttskatt och samtidig sänkning av inkomstskatten som mycket rimligt ur ett liberalt perspektiv.