Alkoholbomben
av Anders Johnson

Sverige genomgår för närvarande ett dramatiskt trendbrott då det gäller alkoholkonsumtion och alkoholskador. Alkoholkonsumtionen har ökat kraftigt under de senaste åren och även alkoholskadorna ökar. Samhällets kostnader stiger. Kraven kommer att höjas på hårdare tag mot problemen – men vilka instrument finns då kvar?

Svenskarna dricker i dag mer alkohol än vad vi har gjort på hundra år. Ökningen sedan mitten av 1990-talet är drygt 30 procent. Det betyder att den årliga dödligheten till följd av alkohol långsiktigt kan förväntas öka från cirka 6000 till 7500 och de årliga samhällsekonomiska kostnaderna från cirka 110 miljarder kronor 1998 till 160 miljarder.
Under andra halvan av 1990-talet påbörjades en omläggning av den svenska alkoholpolitiken som innebar ökad tillgänglighet och lägre pris för alkoholen. Delvis var detta en direkt följd av Sveriges anslutning till EU (ökade införselkvoter och avskaffat partihandelsmonopol), delvis en indirekt följd (sänkta alkoholskatter) men delvis också en följd av ett antal självständigt fattade beslut av svenska politiker (till exempel lördagsöppet på Systembolaget och fler utskänkningstillstånd).
Framförallt den senare typen av beslut visar att den politiska viljan att så långt som möjligt upprätthålla den framgångsrika restriktiva alkoholpolitiken har försvagats kraftigt.

Redan dramatiska ökningar
Följden av den nya alkoholpolitiken har blivit en kraftigt ökad alkoholkonsumtion. Under första halvan av 1990-talet låg den på knappt 8 liter ren alkohol per person över 15 år. I dag ligger nivån på över 10 liter. Inget talar för att denna ökning har upphört. De förändringar som nyligen har genomförts i form av sänkta skatter i omvärlden och ökade införselkvoter har ännu inte fått fullt genomslag.
All historisk och internationell erfarenhet visar att ökad tillgänglighet till alkohol (i form av mindre restriktioner eller lägre priser) leder till ökad konsumtion – och att ökad konsumtion i sin tur leder till ökade alkoholskador. För många typer av alkoholskador tar det dock en viss tid från det att konsumtionen ökar, till skadorna ökar. Därtill kommer att det tar en viss tid från skadeökningen, till dess att vi genom forskning och statistik kan ge ordentliga belägg för skadeökningen.
Den kraftigt ökade alkoholkonsumtionen är ännu så länge ett relativt färskt fenomen. Trots detta finns många rapporter om att vissa typer av alkoholskador håller på att öka dramatiskt:
n Flera studier visar att det har blivit vanligare med alkoholpåverkade förare i trafiken.
n Forskare har slagit larm om att antalet fosterskador till följd av alkohol kan förväntas öka på grund av att kvinnor dricker mer alkohol, även när de är gravida.
n Våld och misshandelsbrott ökar, vilket kan sättas i samband med den ökade alkoholkonsumtionen.
n Antalet fall av skrumplever och bukspottskörtelinflammation – två diagnoser med klar koppling till alkohol – har ökat, liksom antalet fall av alkoholförgiftning och andra alkoholrelaterade sjukdomar.
n Flera rapporter visar på ökat berusningsdrickande bland ungdomar.
Jag har vid olika tillfällen gjort beräkningar av alkoholens samhällsekonomiska kostnader i Sverige. Följande tabell redovisar dels de uppskattningar för 1998 (i 1998 års penningvärde) som jag kom fram till i boken Hur mycket kostar supen? (Sober 2000), dels en beräkning av hur stora kostnaderna blir på lång sikt med en konsumtionsökning på cirka 30 procent (och med hänsyn tagen till inflationen sedan 1998).

Kostnad 1998 2005

Produktionskostnader 22 mrd. kr. 32 mrd. kr.

Produktionsbortfall 61 87
– dödsfall 19 27
– förtidspensionering 19 27
– sjukfrånvaro 14 20
– arbetshandikapp 2 3
– övrigt produktionsbortfall 7 10

Vård 20 28
– sjukvård 9 13
– socialvård 10 14
– kriminalvård 1 1

Egendomsskador 2 3

Förebyggande åtgärder 4 6

SUMMA 109 156

En fördel med samhällsekonomiska kalkyler är att man kan jämföra olika samhällsproblem med varandra – till exempel skadorna från alkohol, narkotika, tobak och vägtrafikolyckor. Dessa fyra samhällsproblem orsakar ju i stor utsträckning samma typer av kostnader, bland annat produktionsbortfall, vårdkostnader och egendomsskador. Jämförelsen visar alltså hur omfattningen av dessa skador varierar mellan olika samhällsproblem.
En mycket grov uppskattning av de materiella skadekostnaderna för 1998, där jag har försökt att göra uppskattningarna någorlunda jämförbara, ger följande resultat. Notera att jag här inte har tagit med produktionskostnader eller förebyggande åtgärder utan endast skadekostnaderna, alltså produktionsbortfall, vård och egendomsskador. Kostnaderna för vägtrafikolyckor omfattar även de alkohol- och narkotikabetingade olyckorna.

Samhällsproblem Skadekostnad 1998, mrd. kr.

Alkohol 80
Narkotika 30
Tobak 30
Vägtrafikolyckor 20

Alkoholskadorna var ungefär lika omfattande som de övriga tre samhällsproblemen sammantagna 1998 – och detta alltså innan de senaste årens ökning av alkoholkonsumtion och alkoholskador inleddes.

Alkoholpolitikens cykler
Alkoholpolitiken och alkoholskadorna tycks – liksom en del andra samhällsproblem – följa ett cykliskt mönster. Så här kan de senaste decenniernas förändringar i den svenska alkoholsituationen kortfattat beskrivas:
Mellan 1960 och 1975 ökade alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna kraftigt. Det fanns flera orsaker till detta: ökad tillgänglighet (bland annat mellanölets införande), stigande ekonomisk standard (som gjorde att fler hade råd att konsumera mer alkohol) och ändrade attityder (inte minst mer tillåtande inställning till kvinnors och ungdomars alkoholkonsumtion).
n I mitten på 1970-talet inträffade en reaktion mot de ökade alkoholproblemen och en omläggning gjordes av alkoholpolitiken i mer restriktiv riktning (bland annat togs mellanölet bort ur livsmedelsbutikerna och alkoholbeskattningen skärptes). Samtidigt försämrades det ekonomiska läget och attityderna (även internationellt) mot alkohol och andra droger skärptes.
n Följden av allt detta blev att alkoholkonsumtionen sjönk med drygt 20 procent från toppåret 1976 fram till 1984. Därefter var konsumtionsnivån i stort sett konstant i ungefär 15 år. Med en viss eftersläpning började även alkoholskadorna sjunka i samma grad som alkoholkonsumtionen. Därtill kom en skärpning av trafiknykterhetslagstiftningen 1990 som gav en extra reduktion av de alkoholbetingade trafikolyckorna.
n Det var alltså uppenbart att alkoholläget förbättrades under 1980- och 90-talen. Flera opinionsundersökningar visade också att allmänheten i allt mindre utsträckning uppfattade alkoholskadorna som ett av de större samhällsproblemen.
n Under andra halvan av 1990-talet påbörjades en omläggning av alkoholpolitiken som innebar ökad tillgänglighet och lägre pris för alkoholen. Delvis var detta en direkt följd av Sveriges anslutning till EU (ökade införselkvoter och avskaffat partihandelsmonopol), delvis en indirekt följd (sänkta alkoholskatter) men delvis också en följd av ett antal självständigt fattade beslut av svenska politiker (till exempel lördagsöppet på Systembolaget och fler utskänkningstillstånd). Framförallt den senare typen av beslut visar att den politiska viljan att så långt som möjligt upprätthålla den framgångsrika restriktiva alkoholpolitiken kraftigt har försvagats. Detta är sannolikt delvis en följd av alkoholpolitikens tidigare framgångar: omläggningen på 1970-talet minskade skadorna, vilket efter något decennium minskade allmänhetens benägenhet att stödja en restriktiv politik, vilket har stärkt de krafter inom politiken som vill öppna på kranarna.
Under senare år har alkoholkonsumtionen ökat kraftigt och det finns även tydliga indikationer på en ökning av flera alkoholproblem. Vi kan alltså förvänta oss att en växande opinion under kommande år som kräver hårdare politiska tag mot alkoholproblemen. Men vad ska riksdagen göra då, när det viktigaste instrumentet, att genom beskattning styra priset på alkohol, inte längre är tillgängligt?