Tema

Att bli uppringd av en sosserobot

Text: Peder Gustavsson

Socialdemokraternas allt mer innovativa marknadsföringsstrategier kan inte ha undgått någon. Eller, kanske. Om din materiella och virtuella miljö indikerar att du redan är en given borgare, eller för den delen socialdemokrat. En presumtivt »velande väljare« kan däremot ha blivit uppringd av en sossebot eller träffats av en »dark-ad«. Det blev i alla fall LD:s Peder Gustavsson.

Socialdemokraterna spurtade under de sista dagarna av valrörelsen. Opinionsinstituten gav 23-24 procent, men partiet överträffade de lågt ställda förväntningarna och landade i slutänden på drygt 28 procent. Till sin hjälp hade partiet 100 miljoner kronor som spenderades på olika kampanjer.

Dagarna innan valet blir både min fästmö och jag, då skrivna på Södermalm i Stockholm, uppringda av telefonrobotar med inlästa meddelanden från kända partiföreträdare. Magdalena Andersson (S) ringde henne. Mig ringde, möjligen till följd av könsprofilering, Anders Ygeman (S). Enligt S-valgeneralen John Zanchi blev 100 000 svenskar utvalda och uppringda på detta sätt. På valdagen skickades även 700 000 sms ut till slumpvis utvalda väljare med en uppmaning om att lägga sin röst på S. Den typen av automatiserade sms som jag annars brukar få från obskyra spelbolag registrerade på Malta. När jag frågar Socialdemokraterna hur de har fått mitt telefonnummer svarar de att mina uppgifter kommer från röstlängden och att det automatiska samtalet inte räknas som reklam, utan som samhällsinformation/politisk information. Att just jag ringdes upp var baserat på ett slumpmässigt urval.

Röstlängden upprättas per valdistrikt, så uppenbart har strategerna på Sveavägen 68 noggrant ringat in valdistrikt för kampanjen. Det gällde att locka över obestämda väljare inom det egna blocket i slutspurten. I mitt valdistrikt, Katarina 18 Nytorget, röstade drygt 39 procent på antingen Feministiskt initiativ, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet i valet 2014. Här fanns således potentiella röster att vinna över. Huruvida det är troligt att vi slumpades fram bland de cirka 1 200 röstberättigade låter jag vara osagt. Men för den konspiratoriskt lagde kan det ligga för handen att vi valdes baserat på att vi är småbarnsföräldrar – kompatibla för »familjevecka«.

Ett annat, mer uppmärksammat, grepp som Socialdemokraterna i Stockholm använt sig av under slutet av valrörelsen är så kallade »dark-ads«. Denna typ av annonser i sociala medier riktas till en särskild målgrupp. Att kunna skapa olika, smala målgrupper i sociala medier möjliggör för annonsörer att skicka olika budskap till olika grupper – och samtidigt göra det svårt för andra, exempelvis journalister eller politiska motståndare, att se annonsen.

I en S-annons med rörlig bild som visades på Facebook ifrågasattes om Centerpartiet -och Liberalerna var att lita på gällande att ge SD inflytande i regeringsbildningen. Annonsen var riktad och syntes endast i flödet för personer som tidigare intresserat sig för Centerpartiets och Liberalernas sidor på Facebook.

Är Socialdemokraternas kampanjmetoder nya fräscha grepp (som möjligen plockats upp under en spännande inspirationsresa i USA?) eller är det tecken på desperation inom en organisation som inte skyr några medel för att uppnå sina mål?

Många anser att politiken har blivit marknadiserad. Inom den akademiska företagsekonomin är numera disciplinen »political marketing« etablerad. Med detta perspektiv ses det politiska landskapet som en marknad där partierna försöker möta väljarnas behov och på så vis vinna politiskt mandat. Väljarna – likt kunder – kan attraheras med hjälp av rätt marknadsmix (placering, pris, produkt och promotion). Att använda de marknadsföringsstrategier, metoder och knep som företagsvärlden erbjuder är ur detta perspektiv legitimt. Politisk reklam, onlinekampanjer, målgruppssegmentering och »micro targeting« blir naturliga element i valrörelser och det politiska samtalet.

I den amerikanska politiken är dessa metoder vanligt förekommande. Automatiska telefonsamtal och massutskick av textmeddelanden används i såväl lokala val som i presidentval, särskilt i de så kallade »swing-states« där rösterna är extra viktiga. I Europa har dock Storbritannien, Frankrike, Italien och Tyskland infört olika former av riktlinjer och begränsningar gällande denna typ av kampanjande. Dessa europeiska länder skyddar alltså i större utsträckning medborgarna från politisk marknadsföring, då den likställs med vanlig kommersiell marknadsföring, än vad Sverige i dagsläget gör.

I Sverige använder sig fler partier än Socialdemokraterna av nya och ibland ljusskygga metoder, som inte redovisas i denna text. Men Socialdemokraterna verkar vara det parti som med störst entusiasm tagit till sig de nya lärorna. Frågan är om valet av marknadsföringsmetod är där partier ska lägga mest energi på att vara innovativa. Får jag välja vore det bättre om de lade tiden på politikutveckling och innovativa reformer.

Peder Gustavsson är ledamot av LD:s redaktion och har en master i företagsekonomi med inriktning markandsföring.
@PederGustavsson
peder.gustavsson@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Peder Gustavsson

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr