Perspektiv

Ett försvarstal till drömmen om Europa

Text: Eric Luth

Finns Europa? I sin jakt på svaret blir huvud karaktären Jean Danthès i romanen Europa, allt mer desillusionerad. Eric Luth tar här fasta på Danthès existentiella funderingar och menar att förespråkare av Europeisk integration är svaret skyldiga.

Eu är under attack: från ryska troll, europeiska populister och nu senast den amerikanske presidenten. Vi som tror på EU behöver formulera ett kraftigt försvar. Men frågan som sällan ställs är vad det egentligen är vi ska försvara. Vad är EU? Vad är Europa? Utan svar på denna mycket grundläggande fråga riskerar försvaret att bli grundlöst.

Ett försök att besvara frågan gör den franske författaren Romain Gary i romanen Europa från 1972 – snart ett halvt sekel gammal, men fortfarande lika aktuell. Huvudkaraktären Jean Danthès, en stor europeisk visionär, är Frankrikes ambassadör till Rom. Efter att ha tillbringat era år i koncentrationsläger i Dachau ser han vid andra världskrigets slut en chans till förverkligandet av Europa. Men snart blir han desillusionerad. Till slut börjar han ifrågasätta om Europa verkligen finns.

EUROPA FAST I ESTETIK 

Men vi kan knappast nöja oss med att Europa inte skulle finnas. Det är en dålig början på ett försvarstal. Däremot är det viktigt att förstå varför Danthès tvivlar över Europas existens.

Europa är en uråldrig, om än vag, myt. Det är världens mest komplexa och djupa kultur, enligt en klassicist som Ernst Robert Curtius. Det är ett kollektivt minne, ett kulturarv. Men vad har något av detta att göra med verkligheten?

Gary konstaterar att Europa alltid har högaktat skönheten. Sköna lagar, idéer, former. Som poeten John Keats formulerade det i »Ode till en grekisk urna«: »All skönhet sanning är, all sanning skön, och det är allt som vi på jorden vet.«

Europa är en estetik. Men har det någonsin blivit något mer? Danthès verkar inte tro det. Europas estetik, hur skön den är, har aldrig lyckats bli till en politisk etik. Och förhandlingarna under EU:s tillblivelse gör honom inte mindre desillusionerad: »Efter era år har det, ingenstans, aldrig, varit något annat än armén och ekonomin på förhandlingsbordet vid de stora konferenserna, i Valérys, Barbusses och Manns hemland.«1 Europa är fast i en estetik, skriver Gary, utan någon navelsträng till verkligheten.

SCHIZOFREN KLYFTA MELLAN KULTUR OCH VERKLIGHET

Vad kan vi ta med oss av detta? Romanen är mycket komplex och förtjänar att läsas, men den stora förtjänsten är hur den beskriver Europas läge: som fast i en schizofren klyfta mellan kultur och verklighet.

Aldrig har drömmen om Europa varit så nära att bli verklighet, men liksom 1972 går det i dag att konstatera att Europa som kultur inte tagits med på vägen. Valéry, Barbusse och Mann är bortglömda, och har inte lämnat efter sig några arvtagare.

Europa är en komplex kultur, och EU är en union som förhandlar om armé och ekonomi. I romanen är det uppenbart att det byråkratiska, administrativa EU inte är det som Danthès drömmer om. Det är inte de stora idéerna och idealen utan armén och ekonomin som förkroppsligas i de tidiga europeiska fördragen, som skulle främja fred i en ny tid.

Det som var en författarnas, konstnärernas och visionärernas dröm blev en byråkraternas, politikernas och företagens verklighet. Det är nu ändå en ytterst fantastisk skapelse, men innan vi har en kultur som känner sig hemma i unionen kommer undergången alltid hota runt hörnet. Man kan kalla det behovet av en gemensam identitet, en gemensam etik baserad på den mångfacetterade estetiken. Utan en sådan skulle Brexit potentiellt blott kunna vara början.

BEHOVET AV EN EUROPEISK ETIK

Med Garys ord kan man formulera det som att först när den europeiska estetiken har gett upphov till en gemensam etik kommer verkligheten och framtiden för EU vara borgad. Det finns steg i rätt riktning, och de behöver vi prata mer om. EU:s rättighetsstadga är ett av de starkaste skydden för mänskliga rättigheter som finns, och flera brittiska jurister och politiker varnar för att skyddet för minoriteter, bland annat HBTQ-personer, kommer att försvagas när landet lämnar EU. Men det lyfts sällan i det europeiska samtalet.

Europarådet för mänskliga rättigheter är ännu ett viktigt exempel, men dessa utgör snarare undantag än grundbultar i det europeiska samarbetets oerhörda storlek. Europa behöver få sin plats i den Europeiska unionen, och då handlar det om att släppa in idéerna och kulturen i utvecklingen av det europeiska samarbetet. I dag är det ytterst få utanför politiken som engagerar sig för vare sig Europa eller EU. Det är detta som Danthès i romanen begråter när han till slut ifrågasätter om Europa ens finns, och på sikt är det ett sannolikt den största utmaningen för det europeiska samarbetet.

Eric Luth är fil. kand. i litteraturvetenskap och tidigare vice ordförande i CUF.
@lutheratur
eric.g.j.luth@gmail.com

1 Depuis des années, nulle part, jamais, autre chose que l’armée et l’économie, à la table des grandes conférences, à propos de la patrie de Valéry, de Barbusse et de Thomas Mann.

Fler artiklar av Eric Luth

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr