Perspektiv

Porrfilter är bara toppen av ett isberg

Text: Amelia Andersdotter

Debatten om internetfilter har fått fäste i Sverige. Det senaste inlägget kommer från Centerkvinnorna, som vill upprätta obligatoriska porrfilter på skolorna. Men förslaget har stött på patrull – LD:s Amelia Andersdotter har talat med både förespråkare och kritiker.

Digitaliseringens bevekelsegrunder genomsyrar (minst sagt) dagens offentliga samtal. Tekniken blir ständigt bättre, och tack vare nya säkerhetsmetoder är vi väl skyddade mot bedrägerier och nätfiske. Att de flesta inte vill utsättas för allsköns lurendrejare online är självklart, men frågan om säkerhet är mer komplicerad än så. Diskussionen rymmer vitt skilda uppfattningar om vem som ska skyddas från vad, och vilka medel som anses legitima. Porrfiltrens vara eller inte vara ställer målkonflikten mellan individens integritet och beskydd på sin spets.

Jag frågade Anna Kläppe, generalsekreterare för Centerkvinnorna, varför porrfilter är viktigt:

– Internetfilter är viktigt för att porrtillgängligheten för barn bör begränsas. Skolan måste få vara en porrfri zon, berättar Anna Kläppe. Vi tog del av svensk forskning som visar att snittåldern för pojkar när det gäller en första kontakt med porr är tolv år och enligt polisens prostitutionsgrupp i Stockholm konsumerar allt fler unga sexköpare våldsporr.

Men Centerkvinnornas förslag har kritiserats från flera håll. Forskning från Göteborgs och Umeås universitet indikerar dels att internetfilter inte har någon effekt på sexualbrottslingars benägenhet att begå kriminella handlingar1, och dels att barn inte nödvändigtvis är hjälpta av filter utan föredrar att kunna tala med någon om traumatiska upplevelser2. Även ur ekonomisk synpunkt kritiseras förslaget, bland annat av Karin Nygårds, tidigare grundskolelärare och expert på skolans digitalisering:

– Vi längtar alltid efter enkla lösningar, i alla aspekter av livet, inte minst inom tekniken. Att kunna installera ett filter om skyddar våra barn från alla hemskheter tilltalar vår reptilhjärna, säger hon. Men de flesta skolor har en tight budget som ska räcka till mycket. Precis som skolan måste göra avvägningar för vad de ska köpa in för möbler och hur många specialpedagoger som ska anställas, måste skolan avgöra om de anser att internetfilter är välinvesterade pengar.

Hon fortsätter:

– Det finns andra program än internetfilter som kan komma eleverna till större nytta och göra en positiv skillnad i elevernas skoldag. Att mass-investera i filter tycker jag är slöseri med pengar som borde läggas på sådant som hjälper till att realisera läroplanen.

Centerkvinnorna lyfter Norge som föregångsland och möjlig inspirationskälla för framtida svenska satsningar. I Norge antog Stortinget i våras ett förslag om porrfilter på alla landets skolor, efter att en engagerad pappa motionerat om saken3. I Storbritannien har diskussionen pågått längre, och man tagit till tuffare tag. Under David Camerons tid som premiärminister infördes bestämmelser som innebar att vuxna människor blev tvungna att berätta för sin teleoperatör att de var lite sugna på att kunna porrsurfa. Utan en sådan kungörelse från en myndig, har operatören en skyldighet att blockera materialet.

Sverige har en framgångsrik internetfilter-industri, etablerad i bland annat Göteborg. Så sent som 2009 riktade EDRi, en intresseförening i Bryssel för digitala rättigheter, kritik mot vår drottning för att hon förespråkat etablering av svenska internetfilter-företag i utlandet på en av sina många utrikesresor4. Ökade satsningar på en allt mer efterfrågad teknologi i Sverige har alltså realpolitiska fördelar; om de tekniska lösningarna för internetfilter får en stark hemmamarknad, kan de också enklare etablera sig i utlandet.

Men i det senaste har debatten svängt. Internetfilter har gått från att vara en självklar lösning på allt från brott mot barn, till olicensierade spel och upphovsrättsintrång, till en något som kämpar för sitt rättfärdigande. Till och med kungahuset har försiktigt ändrat ton. När prins Carl Philip bjöd in barn till slottet för att diskutera internet, blev resultatet i stället i enlighet med de slutsatser som dragits vid Umeå universitet; barn vill ha någon vuxen de litar på att samtala med, snarare än internetfilter5. Som ett annat exempel kan lyftas att EU-kommissionen genom en utvärdering av internetfiltrering som metod för att avhjälpa olicensierade webbcasinon, visade att de är relativt ineffektiva.

De tekniska målkonflikterna mellan skydd från bedrägerier och nätfiske, och skydd från tillgång till pornografi, är bara toppen på ett isberg. Diskussionen om vilket digitalt samhälle vi vill skapa och leva i fortsätter. Karin Nygårds förklarar:

– Det är så klart olika vad olika barn tycker. För vissa barn är det en självklarhet att vuxenheten sätter upp skydd för dem. För vissa barn är det en självklarhet att försöka ta sig runt de barriärer som finns. Barn har visat sig fantastiskt duktiga på att lura vuxna i alla tider, och det är inte så att de låter tekniken stoppa dem.

Avslutningsvis det är tydligt att Karin Nygårds roas av min fråga om hur mycket bättre barn är på att hantera sin digitala säkerhet än vuxna:

– Det varierar så klart hur duktiga barn är på att hantera sin säkerhet, men det är vanligt att barn pratar med varandra om vad som händer, sånt som lösenords-stölder och blåsningar de går på. Det stora problemet i samhället är de vuxna, som jag ser det.

Amelia Andersdotter är ledamot av LD:s redaktion och ordförande i föreningen Dataskydd.net.

@teirdes amelia.andersdotter@liberaldebatt.se

Litteraturförteckning:

[1] Marie Eneman, Developing child protection strategies: a critical study of offenders’ use of information technology for the sexual exploitation of children, doktorsavhandling, Göteborgs universitet, Institutionen för tillämpad informationsteknologi, 2010.

[2] Elza Dunkels, A Critical Perspective on Online Safety Measures, Nordic Journal of Digital Literacy 01/2010 (Volym 5).

[3] Dagbladet.no, Stortinget vedtar nasjonalt volds-og pornofilter, 24 mars 2018.

[4] EDRi-gram, ENDitorial: Turkish censorship – Swedish built, by royal appointment, 18 juni 2014.

[5] Prins Carl Philips och prinsessan Sofias stiftelse, rapport från symposium om näthat med barn och ungdomar. Organiserat tillsammans med BRIS den 7 september 2016.

Fler artiklar av Amelia Andersdotter

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr