Kultur

PR-byråfeminismen gjorde att jag äntligen fick posera med tjuren

Text: Gustav Juntti

New York är mitt uppe i ett projekt med att förse statyer och monument med »nyanserande« skyltar. Mest lär det handla om ängsliga självklarheter om att varje person verkade i sin tid. Det finns dock två konstverk där det faktiskt finns underliggande berättelser som staden borde uppmärksamma världen på. LD:s Gustav Juntti tar statydebatten på största allvar.

Nyligen beslutade staden New York att förse »kontroversiella statyer och monument« med förklarande skyltar för att, enligt borgmästaren Bill de Blasio, »addera detalj och nyans« till historierna bakom statyer på exempelvis Columbus och Henri Philippe Petain. Andra, som statyn på Dr. Marion J. Sims, ska flyttas.

Stadens historiearbete inleddes i samband med den amerikanska statydebatten om sydstatsgeneralen Robert E. Lee skulle få stå kvar utanför stadshuset i Charlottesville, där kulmen för diskussionen nåddes i de våldsamma protesterna den 12 augusti i fjol.

Den ikonoklastiska Orwellismen nådde även svenska farvatten, men gick på grund när konsensus kring Karl XII-statyn i Kungsträdgården nåddes. Han blev vid sin häst. Men ändå: Alla i Sveriges politiska ankdamm minns väl hur kultursverige ägnade dyrbara frilanstimmar – ja, timmar! – åt att leka »Patriot eller PK«?

Ingen minns förstås tystnaden runt det som borde ha blivit årets snackis i avbildningssvängen: Fearless Girl.

Kanske var det hennes hastiga ankomst som fick världen att glömma diskuterandet av upphov och mening. Plötsligt stod hon bara där mitt emot Arturo di Modicas Charging Bull vid Bowling Green-parken, ett stenkast från Wall Street, New York-börsen och kapitalismens högborg.

Många är bekanta med di Modicas tjurstaty, som kommit att bli den främsta ikonen för Wall Street. När han en natt i december 1989 lämpade av sitt tre ton tunga gerillakonstverk mitt på gatan skrev New York Times om konstnärens önskan att skapa en symbol för det amerikanska folkets styrka och kraft.

Verket och placeringen refererade subtilt till den ekonomiska turbulensen som på den »svarta måndagen« 19 oktober 1987 abrupt fick börsernas så kallade »bull market« – en långvarigt stigande börskurs – att falla mot avgrunden.

Verket saknade dock tillstånd och togs bort till Wall Street-varelsernas förtret, men återställdes efter påtryckningar från allmänhet och företag. I 28 år har den frustande bronstjuren stått som ett förkroppsligande av stadens och landets furiösa framåtångande.

Men dagen före 2017 års internationella kvinnodag hade tjuren fått en liten flicka i sin väg. Där stod hon med trotsig uppsyn och händerna på höfterna: Fearless Girl.

Medan Bill de Blasio, Chelsea Clinton och en armada av symbolfeminister nätberömde flickan, förhöll sig den tredimensionella fyrfärgsvärlden desto svalare. di Modica var snabbt ute för att förmå staden att flytta flickan eller så skulle han vända tjuren. Varför?

Att placera symboler eller verk mot ett annat och teoretiskt ursprungligt objekt för att skapa en kontrasterande effekt är en konstnärligt beprövad metod som kallas juxtaposering. I fallet Tjuren mot Tjejen är det snarare tal om en konstnärlig kapning.

Rent estetiskt härleder flickan uttryckligen sitt budskap och sin kraft från tjuren. Så som hon är formgiven och placerad, ska betraktaren förstå att hon står upp mot den aggressiva och hotfulla besten. Från att ursprungligen ha varit en symbol för styrka och kraft, skiftas tjurens innehåll till att signalera hot och fara för flickan. I kompositionen blandas ett element av implicit otrygghet. Annars behöver statyn inte heta orädd flicka.

Men di Modicas ilska har flera lager. När 120-centimetersbruden restes, sattes en plakett dit mellan fötterna som löd: »Know the power of women in leadership. SHE makes a difference.«

»SHE« är börshandelssymbolen för kapitalförvaltaren State Streets jämställdhetsinriktade fond Global Diversity Index – en fond som investerar i bolag med kvinnor i ledningen eller de som arbetar aktivt med mångfald. State Street ville uppmärksamma fondens ettårsdag, och uppdraget gick till den globala pr-firman McCann.

McCann resonerade som så att finansbranschen bygger på en »manlig ryggrad« som medvetet eller omedvetet upprätthålls. Eftersom tjuren är den främsta symbolen för denna manlighet, är det den kotan som först måste knäckas.

Inte för att pr-byråer kan känna skam, eller bör göra det om de vill fortsätta ha intäkter, men det är ett skamlöst erkännande av hur tjejen helt och fullt är beroende av tjuren för att åstadkomma ett budskap.

di Modicas kritik blir så naturlig och förståelig. Ingenstans för han eller verket fram kritik mot kvinnors rättigheter, hur mycket han än beskylls för att neka dem tillträde till vissa områden i samhället. Värnandet av ens konstnärliga integritet är blott en motståndshandling mot storfinansens och byrånissarnas pr-kupp.

Och i ärendet rättigheter: att upprätthålla di Modicas juridiska avtal med staden New York går varken ut över kvinnors rättmätiga plats i det offentliga rummet eller bankers konstitutionella yttrandefrihet.

McCann ville »utmana« – detta urbota postironiska manér; mer förutsägbart än Luleälvens tillfrysning – bilden av vad ett företag och ett yrke ska vara. Undertext: män styr världen via Wall Street. Skapelsens grundläggande antagande är dock att människor har rätt till ett jobb som en funktion av sitt kön. Så även om statyn i sig inte är ful, springer den ur en syn på individen som predestinerad icke-autonom materia.

När jag befann mig i New York i oktober begav jag mig mot Bowling Green-parken för att bevittna spektaklet. Jag tänkte: maffigt, den orädda flickan har förskjutit balansen. I princip alla som stod där hade ryggen mot tjuren. Att få en fredad bild med tjuren – det som för ett år sedan hade varit omöjligt – var inga problem.

Den orädda flickan är nog mitt första möte med den moderna konstens få och förrädiska exempel av metasubversion, alltså ett verk som i kraft av den skapta subversionen genererar ytterligare ett led av självåterverkande subversion. Ett estetiskt cirkelresonemang, typ.

För hur mycket jag än tror på människans autonomi och förnuft, tror jag inte att folk hukat sig för att bli fotograferade bredvid statyn om det stått »State Street Global Advisors – 2.5 trillion dollars in assets« på plaketten. Så nu står tjejen – inte tjuren – för girig Batemankapitalism där allt, även kvinnokamp, kan kommodifieras.

Och ja, som mentalmoralisk friskrivning inser jag fullt och väl att jag numer är en del av hela marknadsföringskampanjen. Men jag ska ju föreställa en marknadstillvänd libertarian, så för min del är allt okej eftersom jag själv valt att föra kunskapen vidare i tron på mer skeptiska konsumenter.

Jag är mest intresserad av huruvida Bill de Blasio tänker beskylta Charging Bull med en kärnfull exposé över kapitalismens fattigdomsbekämpande förmågor. Vad gäller Fearless Girl behövs bara en parafras på Lenin: Jag rider tjurkapitalets rygg, för att hinna leverera det rep med vilket välståndsskaparna ska hängas.

Gustav Juntti är ledamot av LD:s redaktion.

@gustavheten

gustav.juntti@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Gustav Juntti

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr