Debatt

Det här håller ju inte – staten måste styra upp sjukvården!

Text: Peter Tovman

Allt fler äldre i behov av vård, skenande löner och havererade megaprojekt som Nya Karolinska. Det är ingen överdrift att säga att den svenska sjukvården har stora problem. Ek. lic. Peter Tovman vänder sig dock mot påståendet att det saknas resurser, i stället menar han att sjukvårdssystemet är illa styrt.

Sveriges vårdapparat är starkt regionaliserad och styrs av 21 självständiga landsting/regioner. Problematiskt i dagens regionaliserade sjukvårdsorganisation är alla intressen som drar åt olika håll: professioner med skilda agendor, starka intresseorganisationer, egensinniga sjukhusledningar och enskilda vårdgivare med mera. Samt inte minst: att partierna på nationell och regional nivå drar åt olika håll.

Resultatet är att landstingsledningarna och ansvariga politiker organisatoriskt inte mäktar med att styra och optimera sjukvården. Konsekvensen är krisen i vården vi nu upplever.

Att landstingen har en sådan stark ställning som vårdgivare kan sökas i utformningen av hälso- och sjukvårdslagen. Lagen ger landstingen ansvaret för vården medan statens ansvar och möjligheter att aktivt ingripa begränsas.

Ett utslag av statens begränsade möjligheter att snabbt vidta åtgärder är att man i stället tillsätter utredningar. Dåvarande regeringen beslutade i november 2013 att tillsätta en utredning vars uppgift var att analysera hur sjukvården kunde effektiviseras. Utredningen resulterade i betänkandet »Effektiv vård« (januari 2016).

Nuvarande regering beslutade i mars 2017 att tillsätta en utredare med uppgift att bland annat fördjupa analyser och förslag i betänkandet »Effektiv vård«, samt presentera en tidsplan för det fortsatta förändringsarbetet inom sjukvården. Utredaren arbete ska presenteras mars 2019.

Ledtiden innan betänkandets förslag förverkligas är enligt min mening alldeles för lång. Det lär gå flera år in på nästa decennium innan konkreta resultat inom sjukvården på patientnivå uppvisas, en horisont som inte är rimligt med hänsyn till sjukvårdens bekymmersamma situation och den negativa påverkan läget har på patienterna.

Parallellt pågår inom landsting/regioner och hos enskilda vårdgivare förtjänstfulla åtgärder för att lokalt hantera den akuta sjukvårdskrisen. Åtgärder som i många fall är av värde för nationell spridning och införande. Ett skeende som måste snabbas upp. Men det självt kommer inte att räcka.

Sjukvårdssystemets resurser i nuvarande utformning är underutnyttjade, samtidigt som behovet av dess tjänster ökar i takt med en växande och åldrande befolkning, samt nya och dyrare behandlingsmöjligheter.

Det är hög tid att regering och riksdagspolitiker tar ett fast grepp om sjukvårdens situation och organisation. Landstingen och regionerna klarar det inte längre tillfredsställande. Riksdagspolitikerna visar i sina uttalanden insikt om problemen inom vården, men begränsas till att föreslå utökad finansiering till vården och ständigt nya utredningar. Men enligt min mening är det alltså inte i första hand finansiella problem som vården lider av. I stället är sjukvårdssystemet inte korrekt styrt. Marginalnyttan av utökad finansiering blir därför liten.

Hälso- och sjukvårdslagen bör inte tillåtas utgöra hinder för riksdagspolitikerna att att föreslå mer genomgripande åtgärder för att bättre styra sjukvården. Ändå avstår man från att agera. Orsaken är, enligt min uppfattning, att de politiska partierna även har det politiska ansvaret ute i landstingen/regionerna. Om partierna agerar på riksnivå så finns risken att situationen i landstingen/regionerna studsar tillbaka på partierna på riksnivå i infekterade interna konflikter. Frid i partiet prioriteras framför att ta verktyg som gör att man kan agera.

Men jag menar att riksdagspolitikerna måste lägga denna hänsyn åt sidan. Sveriges vårdproblem gör det nödvändigt. Dessutom, vården är en av de stora valfrågorna! Det parti som visar kreativitet och handlingsförmåga, och som kan kommunicera detta med väljarna, lär få många röster.

Mitt konkreta förslag för att sjukvårdens förändringsarbete och optimering påskyndas för att snabbast möjligt nå effekt på såväl patientnivå som samhällsekonomiskt är att en central vårdstyrningsenhet inrättas inom regeringskansliet.

Den första uppgiften bör vara att medverka till att förankringsprocessen för de åtgärder som föreslagits inom ramen för utredningen »Effektiv vård« snabbas upp och att implementeringen i sjukvården av förslagen sker så snart som bara möjligt. Därtill bör arbetsgruppen samordna och sprida goda exempel från det förändringsarbete inom vården som drivs av landsting och enskilda vårdgivare.

Peter Tovman är ek. lic. och medlem Liberalerna.

peter.tovman@gmail.com

Fler artiklar av Peter Tovman

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr