Kultur/Krönika

Det var sista gången jag badade, men inte tänker jag på det

Text: Karin Pihl

Tiden går så fort när man börjar bli gammal. Plötsligt är det vinter. Jag som knappt vant mig av vid att det är sommar. I skrivande stund har jag fullt upp med att planera nyårsfest. Jag antar att det blir så här med tiden. Hjärnan behöver inte registrera sådant som den känner igen.

När tiden går fort är det lätt att inte reflektera över att det man håller på med kan vara den sista gången man gör just detta. Jag tänker på när jag låg och flöt i Mälaren en eftermiddag i slutet av augusti. Det var 24 grader i luften, knappt lika många i vattnet. Runtomkring mig plaskade ett gäng tioåringar runt. Solen glittrade i vattnet och allt det där som hör sommaren till. Jag låg på rygg i sjön, tittade upp mot den kornblå himlen och tänkte att ja, snart är det väl höst. Men jag tänkte inte på att det kanske var den sista gången jag badade, på väldigt, väldigt länge.

Jag hann inte bada mera. Veckan efter blev det kyligt i luften och värmen kom inte tillbaka. Det blev ingen brittsommar i år. Den gången var den sista, men det hade jag ingen aning om när jag låg och guppade. Jag tänkte inte att det var den sista gången på, säg, tio månader som jag kunde bada annat än i badkaret och möjligtvis i en simhall. Jag tänker att det är så med mycket här i livet. Ta bara alla vänner och bekanta som man utan särskild anledning slutar att umgås med.

Det är knappast så att man medvetet »gör slut«. Man kanske flyttar, eller får annat som tar upp tiden, och vips verkar det märkligt att höra av sig. Ta den där gången du tog en öl och sa att vi får höras nästa vecka, eller gick på bio och sa att det här får vi göra om snart. Egentligen var det sista gången ni sågs på riktigt.

När man ser varandra nästa gång, kanske om fem år på tunnelbanan, kommer man aktivt att försöka ducka för att slippa ögonkontakt. Inte för att man inte orkar fråga vad gör du nuförtiden, för det ser man ju på Facebook, men ändå.

Den mest smärtsamma varianten av detta är givetvis människor som blir dumpade av en kärlekspartner. Tänk att du inte tänkte på att det var sista gången ni satt i soffan och åt chips tillsammans, men det var det… Och nu kommer det aldrig mer att bli ni.

Men kanske är det lika bra. Ingen orkar att gå runt och leva som om varje dag vore den sista. Snart är det dessutom vår igen, och du kommer säkert att träffa en ny partner. I alla fall om du är lite äldre. Då går tiden så fort att man knappt märker av den.

Karin Pihl är kulturredaktör.
@karin_pihl

karin.pihl@liberaldebatt.se

Fler artiklar av Karin Pihl

Prenumerera 6 nummer per år för 200 kr